Orkar inte mer snart (v.39)

Jag hade en jobbig graviditet med min yngsta. Hon är snart 11 månader nu. Kraftig foglossing som gjorde att jag var tvungen att sitta i rullstol från v 20. Precis som du hade jag även kraftiga sd/förvärkar. Det är jättejobbigt men nu har du ju inte långt kvar. Snart har du din bebis i famnen och snart har du glömt hur jobbig graviditeten var.
Dåligt samvete behöver du absolut inte ha, klaga av dig du bara. Jag lyssnar!

du orkar, det är inte långt kvar. jag gick över tiden 14 dagar med sonen och var ett vrak de sista två veckorna. tyvärr sade jag inte till bm hur illa jag mådde, när hon till slut fattade det fick jag direkt åka till spec-mvc för kontroll att allt var bra med mig och bebis, samt de gick igenom fördelar med naturlig födsel med mig samtidigt som jag blev lovad igångsättning om det blev outhärdligt. det blev mer hanterbart bara av att veta att det var inga fel och fanns vägar ut ur mörkret. Och det är verkligen inte långt kvar, försök hålla ut! snart är din bebis hos dig!

Vill bara att d ska starta nu....börjar nästan känna mig desperat....
Har provat dom flesta "huskurer" för att få igång d men INGET händer....
O ja vet barnet kommer när den SKA komma....vilket ja tycker är NU....
Har t.o.m känt efter (vet att man inte ska pilla) men når INGENTING....

F****N tårarna bara rinner......

Funderar starkt på att fråga bm om en svepning....men med min tur så är d tvär nej d lovar ja.....
Ja borde vara världens lyckligaste...varför mår man då så här..??

Sista tiden är jobbig för dom flesta. Försök att koppla av och samla krafter så börjar det snart.
Det bästa är ju om det startar spontant. Det blir lättare både för dig och bebisen.

D värsta är att ja VEEEEEET d......
Men huvudet fattar inte.....

Ingen mer som känner så här......
Eller är ja såååå ensam om detta som ja känner mig.....

O ja vet att ju mer ja tänker på d så drar d garanterat ut mer på tiden....
Men när man inte KAN sluta tänka på d.....
Blir så trött på mig sj....???
Är nog bara tur för sambon att han inte är hemma under veckorna.....

det är piss, jag vet. pratat med bm? försökt hitta på något? orkar du promenera? ta en sväng till simhallen? se en film? läsa en bok? laga mat och lägga i frysen (kan vara bra att ha när bebis har kommit)? jag orkade inte sysselsätta mig så bra, och det är nog et som är felet - det blir för mycket tid att älta.

Är tyvärr fööör trött för allt känns d som...promenader MÅSTE ja ju tack vare hundarna så ut kommer ja ju....
Annars ligger ja nog mest på soffan när sambon är i Norge...försöker städa plocka tvätta o allt sånt men d tar tid....
Mat har ja lite lagat även bakat lite för några veckor sen när orken fortfarande fanns...
Ringde bm nu på morgonen men hon verkar inte förstå men rekomenderade mig att ringa fl eftersom ja har så mkt sammandragningar o inte får sova...plus att ja blir såååå trött o öm i kroppen....känns som om ja kört ett styrkepass i flera dagar....
O dom sa att ja skulle avvakta o vila....(men hallå vad är d ja gör liksom) men skulle ja känna för d så är ja välkommen till kvällen så ja skulle få hjälp att sova plus en kontroll föro se hur d fortskrider o tjatade mig till att OM d är möjligt så vill ja ha en hinnsvepning o d gick hon med på i varje fall....
Så ett litet glädjeämne i varje fall....men ska försöka invänta sambon som kommer hem sent ikväll....

Fy f*n va löjlig man känner sig...bara gnäll gnäll gnäll när man ska vara lycklig.....
Blir sååå trött på mig sj...

Hoppas att det går bra för dig!

Du ska inte höra med din barnmorska och höra om det finns nån psykologhjälp du kan få på MVC?

Jag tycker faktiskt att du får skärpa till dig litr! I alla år har kvinnor varit gravida i 40 veckor, oftast lite mer därtill. Det VET du och det VISSTE du när du gav dig in i detta. Statistiskt sett går du nog över tiden om det är din första. Ta vara på dagarna nu, köp godis och ligg på soffan och se en film. Njut av det du definitivt inte kommer att ha tid med när bebisen tittat ut. Hemmet förfaller inte av att du inte dammsuger varje dag. Själv gick jag över 14 dagar med min första men jag tyckte att det var härligt att begrava mig i dvd-filmer. Ta dig i kragen nu!

Usch då...
Men om mannen e borta så kan du væl lyfta luren å ringa familjen, en kompis, tidigare arbetskollega eller grannen?
Be dom handla med lite grejer till dig från butiken, och ta en snabbsvæng i skogen med hundarna.
Ev "låna bort" hundarna den sista jobbiga tiden, det har vi tænkt gøra!
(Så jag får lugn å ro, å hundarna får tillræckligt med motion och stimulans)

det ær få som klarar att sæga nej till en gravid kvinna som ber om hjælp!
(Och de flesta tycker det kænns bra att kunna hjælpa till med nåt)

Bara nån vecka kvar nu- snart har du bebisen i din famn!

Kramiz

Man SKA vara trött på det i slutet - då är ju värkarna välkomna, då GÖR det inget när det gör ont!

Det går över, jag lovar att du inte är gravid för evigt. Du har hankat dig igenom 39 veckor, nu är det max 3 kvar och antagligen bara 7 - 10 dagar. Det fixar du.

Passa på att sova lite extra och fyll frysen med mat och bullar.

Kan du inte sätta igång de själv?

En klen tröst för dig just nu men snart är det över. Snart har du din goa bebis hos dig!!! Ser föresten nu att du inte skrivit på ett tag. Kanske är det redan färdigt! Håller tummarna att så är fallet.

Tack för alla peppande ord....
Har pratat med bm o d är så vanligt att man blir så här på slutet....o d förstår ja med...men va nog min djupaste svacka när ja skrev detta....
O ja vet mkt väl att ja inte kommer vara gravid för evigt....d finns en ände....men då kändes d fruktansvärt rent ut sagt....mår betydligt bättre nu även om d är tungt vissa dagar....
Hjälp med hundarna har ja....
Umgås med familjen gör ja oxå i mån om "deras" tid eftersom dom jobbar...
Samma med vänner....men ibland orkar man bara inte....
Blev nog en liten vändning för mig i fredags när vi va till fl för att ja inte kan sova....dom kollade ctg o gjorde en vaginal undersökning o allt såg bra ut....lite mkt sd så fick med bricanyl hem att sova på....visade sig dock att ja inte tål d så sov ÄNNU sämre den natten...så typiskt....
O ultraljudet visade på en växande krabat som har d väldigt trångt....o visade sig även att ja har en opåverkad livmodertapp....
Bröt ihop just i stunden....men när vi kommit hem o ja lugnat mig lite så kändes d bra ändå för ja hade fått se att liten fortfarande har d bra med vatten o allt sånt...dock väldigt trångt....va nog d ja behövde....
O nu ser ja som sagt en ände på d här....vet att d inte är så "jätte" många dagar kvar....
Snart snart så är liten här i mina/våra armar....

Bricanyl kan ge lite hjärtklappning innan man vant sig.

Jo d vet ja att d kan göra men fick inte hjärtklappning...va inget ja kände av alls....
Höll på att skaka sönder....o ringde o fråga o då sa dom att d va en liten allergisk reaktion...

låter ändå lite mer positivt nu, men nu kanske bebis redan är här?!