Min son som är 14 (blir femton i sommar) har absolut inga kompisar. Han tränar men det är ingen där han vill umgås med, hans gamla polare övergav honom när han var inne i en period av mycket ångest. Jag tycker så synd om honom när lillsyrran som är 13 har kompisar i överflöd och han bara sitter hemma kväll efter kväll...
Vad gör man när ens barn inte har några kompisar alls..?? Jag kan ju inte tvinga någon att vara med honom precis...
Jag är ingen expert på tonåringar, men usch vad tråkigt att höra. Det enda man kan göra är väl vara uppmärksam på att han inte mår dåligt, blir deprimerad eller så. Kanske hela tiden försöka uppmuntra honom till olika aktiviteter, om det finns något han kan börja med. Har han nätkompisar att prata med? Av egen erfarenhet vet jag iaf att allt brukar bli lättare när man börjar gymnasiet!
Vill han ha kompisar då? Min pojke gillar visserligen att ha folk omkring sig, men helst släktingar som man inte behöver göra sig till för. Han har aldrig haft kompisar, fast jag brukade bjuda hem barn (och mammor till en början) när han var liten. Vägg i vägg bor en annan kille, som inte heller har några kompisar. De visar absolut inget intresse för varandra. Längre neråt gatan bor ytterligare en kille i samma ålder utan kompisar. Alla de här killarna är lite blyga, men snälla och trevliga. Och vill tydligen inte ha några kompisar. De tycker väl att det räcker med att umgås i skolan.