mammaledig o trött på mina älskade barn, min dubbeldubbelarbetande man, hushållsarbete o tomhetskänsla

Vad gör din man till 22.30?

För om ha jobbar så länge så borde han väl börja sent, och då kunna avlasta dig på förmiddagen innan han börjar?

Men jag förstår dina känslor, inte konstigt att du blir trött såklart!

Ta hjälp av någon, först och främst din man! Du behöver tid att återhämta dig.

Om mannen din är borta hela dagen och du känner såhär, är det knappast hållbart. Ingen chans att han kan jobba mindre? Har du avlastning kring dig?

Det låter som att du behöver lite egentid precis som mig
Bestäm en kväll i veckan som är din! Även om du inte har nåt planerat - gå ut och bara sitt och glo!
Man måste komma hemifrån ibland

Är du glad så blir resten av familjen glad (önsketänk? )

Sänder en styrkekram! Tycker inte att det låter som att det är fel på dej! Tror att de flesta skulle känna så i din situation! Kanske skulle du ta ett snack med mannen? Att han faktiskt MÅSTE avlasta dig lite? Kräv att han kommer hem, och åk iväg och gör ngt för dig själv. Massage eller gå och klipp dej! Jag vet... Det är jobbigt, jag är hemma själv med vår 7v dotter. Mannen veckopendlar till norge, och kom inte hem i helgen.... För mycket att göra på jobbet.... =( Som sagt, inget fel på dej! Kram!

man blir trött av att ta hand om barn!och inte är det lättare juh fler barn man har, jag har två och känner mig så trött under em framemot kvällarna, å så längtar man tills maken kommer hem och när han dröjer så blir man superduperirriterad och ännu tröttare och less för varje dag e detsamma rutin samma sak..och man orkar inte busa eller leka...men det viktigaste är att ha tålamod...när maken är ledig lämna barnen och gå ut på en promenad..dom far inte illa och du känner dig som en ny människa och orkar ta tag i saker och ting igen.

tack... det är så himla svårt att ta plats och prata om egentid när ens man kommer hem VIT och superstressad från jobbet... Jag skäms nästan över att jag är så uttråkad och utttröttad och deppig. Har inget att ge till någon snart. Det kämnns som om mitt verkliga jag bara ibland glimtar till för någon kort sekund och sen är jag tillbaka i samma bana igen. Min man har börjat ett nytt jobb ochdet går inte att förklara hur dumt beslut det var. Vi är inte kloka som gick på den niten. Nog för att han jobbade mkt på gamla jobbet, men det här är ju helt overkligt. Gladde mig åt min sista mammaledighet men det har blivit en ren plåga.... Längtar ut till friheten. Känner mig gammal och sliten.
Barnvakterna (läs mormor o morfar) ser men vill inte se ..om ni förstår... Låter tokigt men jag behöver själv bli ompysslad! Bortskämd???

Men jobbar han från morgonen fram till sena kvällen? Alltså nästan 200%?

Usch, skulle också bli en grinig morsa av att ha det så, absolut inget fel på dig, du är bara mänsklig! Ta ett snack med karln att du faktiskt inte pallar att sköta allting själv, det funkar liksom inte. Du måste också kunna koppla av ibland, få lite egen tid osv.

ja tyvärr jobbar han så mkt....
jag måste vara så tapper så tapper...och blir en gammal gumma med rullator o käpp snart. Åren går och när jag äntligen släpps ut så...