Gravid och rädd för att barnet ej ska vara "friskt"

Är också gravid och arbetar med barn i behov av särskilt stöd.

Jag har också drabbats en del av dessa tankar men jag försöker att tänka så här. OM det nu skulle vara så är jag ju, om någon, mer kunnig och förberedd än de flesta andra.
Jag vet också att hur mitt barn än blir så kommer jag att älska honom/henne villkorslöst.
Sedan är det så att alla blir jämförda och that´s life. Jag tror att de kommande mor och farföräldrarna kommer att älska barnet precis lika mycket och är de så dumma och okunniga så att de inte gör det så är det deras förlust inte ditt eller barnets.

Var nu lugn, livet är som det är. Oavsett hur det går så kan man inte påverka det och kan du inte göra något åt det varför då oroa sig?

Ja du, vilken blivande förälder tänker inte så ibland eller ofta? Jag ser det såhär. Nu oroar du dig för det här, allt känns så ovisst, vem finns i magen? Men sen när ditt barn är här är inte resan över, det är då den börjar på allvar och DÅ lir det läskigt. Tänk vad mycket annat man ska oroa sig för! Det räcker ju knappast att födas frisk?

Sen som du vet eftersom du jobbar med dessa barn och deras familjer: De älskar sina barn lika mycket, de är lika stolta över sina barn (om inte MER för de tar inte saker förgivet).

Det är skitjobbigt när dessa tankar tar över, men man får stålsätta sig lite och inte ta ut oron i förskott helt enkelt. Jag har tänkt så när vi bestämde oss för att försöka få ett tredje: Galet att vara så girig att önska ett till friskt barn när man har två perfekta fina friska redan... Men nu har jag 5 dagar till bf och man kan bara hoppas!

Jag tror att om man arbetar med barn med psykiska och psykiska handikapp så har man lättare att oroa sig eftersom man vet vad det innebär. Men jag kan tänka mig att det är helt normalt.
klart att dom kommer att jämföra barnen men på helt normala sätt som hur mycket hår det har, vikt vid födsel och längd, framsteg osv ;) Alla barn är lika älskade men med ett handikappat barn så kan man ofta behöva lite mer regelbunden hjälp åtminstone någon att lufta tankar med.

Jag har nog lugnat mig lite nu. Det är ibland som dessa tankar kommer och det känns så oroligt...
Jag vet att det inte är så mycket jag kan göra åt det och det kommer förmodligen gå bra och om det inte gör det, så blir det bra på sitt sätt.
Men ibland behöver man bara lufta sina "mörka" tankar lite.

Precis, man måste sätta ord på sina rädslor ibland för att förnuftet ska ha en chans att prata bort dem!

Jag var super nojjig hela grav. Fruktansvärt så jag har aldrig njutit av att vara gravid. Nu är mina barn ute och friska och självklart är jag också nojjig nu, men det känns mer ok än det jag var under grav. Tydligen SKA men bara njuta av att vara gravid och ända gången man får tycka illa om det är om man inte mår bra på något fysiskt sätt. Lycka till.

Hejsan TS jag känner precis som du! Jag har två veckor kvar till jag ska snittas och är jätteorolig över att ngt ska vara fel på mitt barn! Jobbar precis som du inom handikappomsorgen och träffar så många olika människor med olika handikapp att det känns nästan som att det är väldigt vanligt istället för ovanligt. Jag vet att jag älskar mitt barn oavsett men är orolig för hur mitt barn kommer må och känna om det skulle bli gravt handikappat. Sen tänker man precis som du på hur släkt och vänner reagerar om ngt skulle vara fel. Detta är mitt andra barn och jag var precis lika nojjig med min första. Det dyker upp tankar att man har råkat äta ngt som har skadat barnet eller liknande. När man pratar med folk om sin oro så säger de bara att man ska tänka på att alla ens vänner föder friska barn varför skulle inte jag göra det? Det hjälper inte ett dugg för det är alltid ngn som får ett sjukt barn och självklart kan det vara jag likaväl som ngn annan.

Anonym (jag med) - Det är precis så det känns för mig. Man träffar så många barn och föräldrar som har svårigheter, så det känns som det är mer regel än undantag som det blir något med barnet. Sen tycker jag den sista tiden att jag bara ser tidningar, artiklar, program, etc som handlar om detta (med det handlar nog mer om selektiv uppmärksamhet från min sida...)
Och det är att alla ens kompisar får "friska" barn, gör ju att jag mer tänker att procentuellt borde ju någon av oss få ett barn med ett handikapp och det kan då bli jag.