Hur stötta en vän i sorg?

Våga bara vara där! Känn dig inte tvungen att säga rätt saker osv.

Du kan säga precis som du känner: Jag vet inte vad jag ska säga eller göra för dig.

Säg till henne att höra av sig om hon vill att du ska komma över med fika och prata osv.

Sedan kan du ju ringa och höra med henne ibland, hur hon mår?

Våga prata om döden med henne om hon vill. Har en kompis som förlorat ett barn och jag var den enda som vågade prata med henne om döden och hennes avlidna barn. Hon säger än idag att det var en lättnad att det fanns någon som kunde prata om detta med henne. Hon ansåg att de som pratade om allt annat inte respekterade hennes sorg och att det kändes som att de raderade hennes döda barn ur minnet totalt.

visa att du finns. Fråga om hon vill göra saker o ting, även om hon säger nej. Jag blev själv helt utstängd av mina sk vänner när min bästa vän/kusin dog. Dom åt på stan, träffades på kvällarna, hittade på saker dom frågade inte om jag ville följa enda gång. Innan dess gjorde vi jämt saker ihop. Men dom ansåg att jag va så deppad så jag ville inte göra något så dom frågade inte ens. Och jag kan säga att det här va verkligen en tid som jag skulle behöva göra saker o umgås med vänner.

Men också som tidigare skrivit, du behöver inte känna att du måste säga rätt saker o göra rätt saker. det handlar mest om att visa att du finns o att du bryr dig.

Tack för alla svar Vi ska åka och hälsa på dem nästa vecka och förmodligen stanna några dagar. Jag håller också på att laga ett par omgångar mat till dem. Jag tänkte att mat kanske inte direkt är det första de tänker på just nu.

Trinity78 skrev 2009-02-14 14:03:32 följande:

Jag håller med Norrbottentjej. Du är verkligen en riktig vän.

När min pappa gick bort för ganska exakt ett år sedan "försvann" vissa av mina vänner.

Det var som att de inte vågade ringa och hörde de av sig så låtsades en del som om inget hänt. Jag vet inte om det var för att de var rädda för att störa eller göra mig upprörd, men det jag vet är att jag bara behövde känna vänskap, närhet och stöd.

Genom Familjeliv fick jag däremot kontakt med en tjej vars mamma gick bort dagen efter pappa, och vi stöttar fortfarande varandra när det behövs trots att vi aldrig träffats tidigare.

Så även mitt råd till dig är att bara vara närvarande, att lyssna om din kompis vill prata av sig, men samtidigt vara som vanligt.

Min älskade lillebror dog i cancer för snart tre månader sedan. Det var vidrig hemskt, han var bara 22 år och dog hemma i sitt pojkrum. Vad jag behövde i början var att få prata och prata, men jag orkade inte ta kontakt med någon själv. Så ring din vän! Mat var också ett jätteproblem med två småbarn i huset, jag har tänkt att om någon i min närhet råkar ut för en kris så ska jag inte fråga ens, utan bara leverera dit mat, så du är på helt rätt spår. Nu, ett tag efter, är det tufft, för miljoner saker om dagen påminner om min bror och då vill jag prata om det, men det känns som om folk tycker att man borde ha kommit över det värsta nu, för utanpå fungerar jag hyfsat. Mitt tredje tips alltså: fortsätt att prata och fråga, även om du tycker att det har gått lång tid. Ju längre tiden går, desto längre är det sedan man fick träffa den man förlorat och sorgen känns på ett sätt ännu tyngre. Jag är glad för din väns skull som har någon som du i sitt liv!

Pyssla om henne. laga mat, titta på film, gå promenader osv. 

Jag tycker att du verkar ha koll på läget. Skönt för din vän att hon har en så bra kompis som dig

I was an atheist until I realized that I am God

Tack för alla snälla svar och värmande ord Vi var hos dem förra veckan och pratade, kramades, tittade på kort och lekte lite med barnen. Vi kommer att åka och hälsa på dem igen snart. Vad gör man inte för sina vänner?

Trinity78 skrev 2009-02-25 07:24:36 följande: