Väldigt rädd omplaceringshund.

strenua skrev 2009-02-15 09:59:53 följande:

Jag väntar mig inga mirakel. JAG BER OM RÅD! Det är väl en jävla skillnad.

Jag har haft hunden sen i fradags men rädslan hade den ju innan dess också. Han var likadan mot människor där han bodde innan.

Mrs Winter skrev 2009-02-15 10:03:49 följande:

vår hund var sån, men det blev bättre efter en vecka och nu kan han tom leka och busa och hittat en egen sovplats i hemmet!

Var han väldigt rädd för männoskor? Så att han gömde sig och bara satt och skakade?

Blev det bättre av sig själv? Kan tänka mig att en sån hund behöver en väldigt bestämd / stark ledare.

han var jätterädd! Ville inte kissa eller bajsa, när vi var ute och gick så gick han åttor runt benen och bara försökte gömma sig..

så fort någon kom hem till oss så backade han tills han inte kom längre...

Han skakade dygnet runt och andades så fort så vi trodde han skulle svimma!

Det blev bättre när han förstod att vi bara ville honom väl. Vi lät honom bo in sig och tog det väldigt lugnt med honom. Han är uppvuxen i en stor hundgård med massa andra hundar och han var lägst i rang där.

Han kan ännu inte vara själv men vi har bara haft honom i ca 1 månad så det är först nu som vi ska börja öva så smått...

Svar ja, det går att rehabilitera en sådan hund. Frågan är bara hur lång tid och vilken kunskap som kommer krävas.

Hur han haft det innan, är han dåligt socialicerad?

vi har en tax som var extremt skygg och rädd när vi fick honom. nu är han så bra i emperamentet att jag tillochmed vågat ta valpar efter honim. han är jätte härig och älskar dottern och sonen. men visst kan det komma tillbaks lite ibland men det är vid extrem situationer. det är inget som ärvs vidare så det är helt en social sak och sociala saker går att träna bort om man bara har tålamod. bara dom inte är rädd på sådant sätt att dom hugger i trängda situationer, hade vår varit det så hade vi avlivat honom för sådant vill jag inte jobba med.

Det låter ju väldigt mycket som min nya. Hur gammal var er hund när ni köpte den?

Han är född på en väldigt stor kennel där han bodde tills han var ca ett år och två månader. Efter det bodde han hos en kvinna med två hanar till. Han val väldigt ovan vid människor när han kom till henne och väl där har hon pjoskat med honom vilket antagligen bara spätt på hans rädslor.

Han är väldigt dåligt socialicerad.

Det är så tråkigt när dom missar den första viktiga tiden.

Min pappishane var likadan när jag köpte honom, då var han bara 8 veckor och hade (o)turen att hamna hos mig som tävlade varje helg med min andra dåvarande hund.

Tusan vet hur han hade blivit om han inte hade fått komma ut så mycket som han gjorde då.

Nu är han hypersocial.

Din har absolut förutsättningar till att bli bättre.

han är drygt ett år.

Vi tänkte först att vi skulle lämna tillbaka honom eftersom det är en del jobb med att vänja honom att vara själv osv (vi har fått honom, hade valt en annan ras egentligen) men om vi lämnar tillbaka honom så skjuts han och det vill vi absolut inte då han är en jättego och härlig hund!

Ja tur i oturen eftersom han var tvungen att följa med på alla tävlingar bland hundar och folk.

Han hade alltid tryggheten i bilen om det skulle bli för mycket.

Hej,jag tänker på ett program med han som talar med hundar,han sa då att gå bara korta vändor ute runt huset så hunden känner sig bekväm där först,sen låt ingen hälsa på hunden utan hunden ska hälsa själv (om han vill) Att folk sen som kommer hem till dig får sätta sig ner o vara i samma nivå som din hund.. o låta han komma fram om hunden vill dvs... Låt det ta tid för du måste låta din hund bygga upp ett förtroende för folk i sin egen takt... Lycka till =)

ge hunden smekmånad, dvs en vecka utan träning, sen utan att ni kontaktar han mer än när han ska ut då så klart.
Gör spännande saker på golvet, vänd ryggen till och låt han bli nyfiken.
Det tar tid, lång tid och en nysning kan sabba alla framsteg.
Men det är bara att kämpa på.
När det kommer folk så låt hunden bara vara, han ska knyta an till er inte gästerna.
Är det en återkommande daglig gäst så varför inte fika på golvet, ta kaffemuggen och slå ner röva typ.
När han är trygg med er så kommer det bättra sig ute oxå och samma sak där sakta framåt, till en början välja så lugna ställen som möjligt att gå på för att utöka, kanske lägga promenadernader när det är lite folk i omlopp (skit lätt mitt i city *not* ).
Obs så har jag tränat en bc korsning och det funka, jag säger inte att det är rätt metod men det är en metod iaf.

Jag har ett grymt behov att vara OT, tack för den nya OT regeln

Ja, jag hoppas absolut det. Det har ju redan gått mer än ett och ett halvt år av hans liv men det är kanske inte för sent än

Mycket bra tips, tack!

Det viktigaste för mig just nu är att ha blir trygg med mig och det är han nog på god väg att bli redan, lite åtminstone. Vi låter det ta sin tid.

humbela giz what ever u call me skrev 2009-02-15 11:55:04 följande:

Han bajsade förresten utomhus innan. Det var så roligt, först satte sig tiken ner och då satte han sig precis bredvid och såbajsade de båda samtidigt :p

Min filosofi är att det är bara att hänga på, detta är vår flock och såhär lever vi.
Inga krav eller uppmärksamhet på den nya, den får hänga med på alla vardagliga grejor som du och din andra hund ser som självklart. :)

jag har haft två väldigt rädda osocialiserade från "gammaldags" kennlar, dvs hundarna lever inte som en i familjen utan i hundhus. den ena var fem år, han blev helt normal på ett år ca. Den andra var fyra månader när jag fick henne, jag hade henne i nästan ett halvår. Hon ändrade sig inte något på den tiden. Antar att den första hade ett bättre grundtemperament eller så hade den lilla inte fått nån mänsklig kontakt nästan.

det finns hopp och så länge man ser en utveckling så kan man köra på med en genomtänkt metod som inte skrämmer den mer.

man kan stärka självförtroendet och självkänskan genom att ge problem, dvs godis under papptallrik, i toarulle etc så hunden ser att den kan klara av något. Ofta är ouppmärksammade hundar lite apatiska - det är inget de gjort som haft någon betydelse och de är inte vana vid att kommunicera om att de vill gå ut, behöver nytt vatten etc som en familjehund gör.