Så trött på vänner som hela tiden måste prata om sig själva när man berättar något personligt

Jag tror det bara är en ovana folk har. Och så är det lättare att föra en konvercation på det sättet. Vet man inte vad man ska säga sp kan man alltid prata om sig själv, dra paraleller till sina egna erfarenheter.

När det gäller just ditt exempel så kanske dina vänner känner att dom inte fått prata av sig tillräckligt om sina egna förlossningar.
Eller kanske tycker det att de har ngt att bidra med när de berättar om sina egna upplevelser.

snarret
Jag har inget emot att man bekräftar med egna upplevelser ibland. Det är naturligt. Man spinner vidare på det hela tillsammans. Men när man ALLTID, efter varje avslutad mening måste få fokus att hamna på en själv i stället? Det är så grymt utmattande att jag inte vet hur jag ska orka med längre!

så tycker dina vänner att du är självcentrerad och pratar på tok för mkt om dig själv?
En konversation är väl ändå en konversation och inte en monolog.

Jag upplever samma sak med vissa manniskor. Har slutat umgas eller prata med manga pga deras satt att vara helt ointresserade av allt annat an det de sjalva har att saga. Haller mig till de vanner jag far ut nagot av min vanskap med.

Jag tror att de uppfattar det som att du vill ha råd och höra om deras upplevelser, och därför bidrar de med dem.
Det är ju skillnad på om du har något känsligt att berätta och om personen då får det att handla om sig själva, eller om man bara sitter och samtalar i största allmänhet. Då får man ju ta att båda bidrar med sina upplevelser och åsikter, annars blir det ju som Anonym (eller) säger, en monolog och hur kul är det?

Men om du känner så, varför säger du inte "kan du inte sluta prata om dig, för nu handlar det om mig" och se vad du får för reaktion?

Men jag veeeeet....faaan va jobbigt det kan va!! Jag har en sån arbetskamrat....allt allt är bara om henne o hennes familj. När hon frågar nått så försöker man svara men det slutar alltid i att hon avbryter och börjar prata om sig själv. Man bli ju bara sååååå trött. Jag frågar aaaaldrig henne om nått nu för hon kan verkligen inte sluta tjata om sig själv o hennes familj.
Det låter nästan som om du pratar om henne nu...hahaha för exakt så är hon.

jag hade en vän som oavsett vad man pratade om lyckades leda in samtalet på sig själv och vara "värst".
hade jag problem hade hon värre och hade minsann tagit sig igenom det alldeles själv, och det låg ju inte för henne att klaga (!).
skulle jag resa till utlandet pratade hon om hur dumt det var att slänga bort pengar och de hade haft det sååååå bra i Säffle
-ja, ni förstår.
idag är vi inte vänner längre, jag var tvungen att bryta eftersom hon egentligen inte var en _vän_, utan bara ville ha ngn att spegla sig i.

vänner lyssnar på varandra och är intresserade av vad den anra har att säga.
testa att flika in "du, jag var inte klar" när de avbryter dig. förr eller senare måste de ju komma på det och ändra beteende.
gör de inte det... well. då har de iaf fått en chans.

TS en del människor har bara inte kommit speciellt långt i sin personliga utveckling. De är osäkra och har dålig självkänsla som de försöker kompensera med mycket uppmärksamhet och liknande. Så du borde kanske söka dig till människor som har börjat reflektera och analysera över sig själva och sitt beteende. Där kan du kanske hitta vänner som är riktiga vänner. Jag har tyvärr inte hittat så många ännu..

Pratar som sagt inte om vanliga dialoger där man ger och tar. Lyssnar och pratar. Jag har vänner som helt allvarligt alltid lyckas styra in precis varje mening man säger på sig själva. Ni får välja att tro mig eller ej men det är i alla fall det problemet jag vill diskutera här.

Tror inte att det är jag som har problem med att inte få prata om mig själv. Jag har många vänner just för att jag lyssnar mycket och ger utrymme åt andra att få berätta. Men väldigt sällan får jag tid att berätta.

Jag var hos en kurator en gång. Det var fantastiskt. Jag fick hela 45 minuter åt att berätta om mig. Hon ställde frågor om mig och berättade inte om sig själv efter varje avslutad mening. Jag levde på det mötet i flera månader efter, kändes så skönt att någon bara lyssnat för en gångs skull.

Men visst har jag vänner som är bra på att lyssna OCKSÅ. Men nu pratar jag om de som jag tycker så mycket om och som jag gärna vill behålla men som jag börjar trötta lite på... tycker att det är ett väldigt omoget sätt att prata på. Jag, jag, jag, jag.

....så vännerna ska få prata som de vill (egentligen ha en monolog) men TS ska vara tyst (inte ha en dialog)?
nu sa du väl emot dig själv lite?

Anonym (eller) skrev 2009-02-16 13:52:20 följande: