Att våga älska/älskas, hur gör man?

oj, det är alltså ingen som tror sig veta mer

Vilken fin fråga måste jag få säga, men absolut inte lätt. Det låter som att känslorna av avsky kommer av rädsla eller kan det vara ouppklarade känslominnen som kommer upp till ytan när du lyfter på locket?

Jag är likadan..

Jag kan bli passionerat förälskad men om någon närmar sig mig snabbare än jag tänkt - ja, då låser jag mig, blir kall och lämnar stackarn oförståendes

Jag har stuckit ifrån de flesta av mina relationer, antingen genom att göra slut för att jag inte känner något helt plötsligt, eller gör slut om jag börjar bli just rädd och osäker på den andres känslor. Det klarar jag inte riktigt.

Kan tillägga att jag växte upp med alkoholism och efter terapi har jag insett att detta beteende beror på rädsla för övergivenhet. För att slippa bli övergiven så ser jag per automatik till att inte låta människor komma mig alltför nära. Gör de det så är jag redo för flykt

Säger absolut inte att detsamma gäller för dig! Men du kanske ska fundera över vilka känslor som kommer fram samtidigt som de här "kalla" känslorna börjar ta plats?

(samma)

passionerat förälskad och sedan lämnad... det  har jag blivit för några månader sedan..  han verkade kär och ivrig m.m... sen blev de plötsligt fel.. vid detta laget har han vänt mig ryggen och ignorerar mig.

var kärleken och ömheten falsk? har du  några tips och råd att ge? vad kan man säga/göra för att få kontakt igen... jag klarar inte av att bli struntad i..

han har förklarat en del saker om sig själv så verkar handla om "kalla fötter" som också verkar likna det för dig.. en rädsla m.m..

han är egentligen jättefin och go... men beter sig kallt och känslolöst.. känner mig hatad och äcklig pga hur han behandlar mig..

Jag är exakt likadan. Kan bli jättekär, men när jag får kärlek tillbaka så blir jag elak, äcklas av personen och sticker. Om det är en person som inte vill ha mig, ja då blir jag kär och kämpar.

Jag tror att det många gånger bottnar i dålig självkänsla. Man dras till de som inte älskar en, för att man tror att det är vad man förtjänar. Kanske för att det är vad man känner till, att känna sig oälskad av viktiga personer i ens liv. När man då träffar en som älskar en tillbaka så kan man inte hantera det. Man dras till det man känner igen ju, och om man själv inte tycker man är värd kärlek så kommer man inte respektera personen som ger en kärlek. Man tycker ju att denna personen är "dum" som älskar en när man själv inte älskar sig själv.

Detta lät nog flummigt

TS det handlar om din egen rädsla. För TÄNK OM du hänger dig helt o hållet... då utsätter du dig också för risken att bli lämnad.
Undermedvetet så handlar man utifrån "Bättre att vara den som lämnar för då behåller jag kontrollen"

Låter som en kliché men du behöver jobba med din självkänsla. Vill du veta vad som gör att du funkar så? Det är en sorts tecken på sårbarhet när man inte törs gå in i en äkta relation, där är man naken och bara sig själv. Det kan vara väldigt skrämmande.
Att utforska sig själv kan man göra t ex med hjälp av terapi. Eller börja att läsa böcker skrivna av kunnigt folk. Som Marta Cullberg "självkänsla på djupet"

TS, det är flera här som påpekar ungefär samma sak - rädsla, kontroll av situation, kontroll av känslor, övergivenhet, dålig självkänsla etc. Många av de här sakerna går ju hand i hand, det kanske är värt att fundera lite extra över hur du reagerar och varför (du gör iof det nu ). Men jag tror många gånger att det kan stämma. Det kan ju bottna i en mängd anledningar, allt från separationer under barndomen såväl som i vuxen ålder.

Jag går som sagt i terapi och har en ordentlig fight med mig själv numera . Det är inte lätt, men jag orkar inte vara rädd mer. Varken för kärlek eller mina egna känslospöken. En dag kanske jag blir mamma och då vill jag var närvarande mentalt och emotionellt.

Och givetvis kan ju passion och förälskelse slockna lika snabbt som de uppstod - det är högst naturligt. Men har man ett beteende som upprepas och påverkar en negativt så tycker jag att man ska gör något åt det.

Hej!

JAg tror att mycket hänger på din självbild. Din känsla för dig själv. Din tillit till dig själv. Ditt kontrollbehov.

Att kunna se och ta till sig att du är älskvärd.

Kan mycket väl tänka mig att det bottnar i något i din uppväxt som gör att du stänker av och stänger ut vissa bitar av ditt känsloliv...för att du tappar kontrollen. Eller för att du sedan länge har en skev bild av vad kärlek är.

Att inte behöva en annan människa för att känna sig älskad utan att kunna älska sig själv först och främst. Att inte hamna i beroende ställning eller i maktpossition. Att inte bli tjänare.

Att älska sig själv och därefter kunna ge av den kärleken utan att kräva något tillbaka. Att älska och ha en vilja att dela vardagen och livet. En vilja att ha denna människa som en del i ditt liv och en vilja att vara en del i den andres liv.

Älska din nästa som dig själv heter det ju. Men om man inte älskar sig själv...vad händer då?

Mitt råd är att du söker upp någon terapeut, psykolog eller nåt som hjälper dig att gå igenom dig själv för att hitta dina hinder. Din kontroll. Så du vågar släppa kontrollen och bara vara. Acceptera känslor som något som är, som berikar och som säger dig en sanning. Din känsla är sann.

Var rädd om dig

Rädslor och dålig självkänsla är orsaken oftast.

Man tycker i grunden så illa om sig själv att man inte kan klara av att någon annan tycker om en! Man tror honom inte! "Hur fan kan han gilla mig??" Detta ligger långt undermedvetet....

Man missar många underbara guldkorn genom detta beteende....sorgligt nog.

Många har skrivit om detta, det finns massa böcker i ämnet! Bl.a. Eva Rusz i "Singelhandboken", Dr Phil, John Gray, Matikainen (minns ej förnamn, men boken Rena relationer).... Så hjälpen finns!

Efter 4 år i terapi har jag lyckats inse mina mönster; allt kretsar runt min rädsla att bli lämnad.... Jag jobbar fortfarande med självförtroendet..

Jag kom ihåg ett citat från Grucho Marx som gick ngt så här: "En klubb som vill ha mig som medlem vill ja verkligen inte vara med i." Mao är klubben intresserad av mig måste det vara ngt fel på den, för jag är ju inte en värdig medlem i en bra klubb. Tycker du att du är värd att älskas?