Varför blir jag så röd i ansiktet? Oavsett situation. Var inte så tidigare!!

Hej!

När jag gick på högstadiet var jag en av dem som fruktade redovisningarna, så mycket att jag skolkade varje gång jag skulle stå framme vid tavlan. Det var så pinsamt att alla skulle titta och lyssna på mig. Så fort jag klev fram blev jag illröd. Det fanns inget jag kunde göra åt det, jag skämdes helt enkelt för att prata framför alla. Utanför klassrummen var det inte så, jag pratade högt och fritt med alla på min skola och skämdes inte för något jag sade. Det var just i klassrummen som värmen steg till huvudet och den röda färgen kunde inte missas. Jag var röd som en tomat. Oj vad jag tyckte det var pinsamt. En redovisning undvek jag så mycket att jag skolkade många dagar från en av lektionerna. Så lärarna tvingade mig att redovisa på en annan lektion istället, för jag hade skolkat från den där jag skulle redovisa. Så jag fick snällt ställa mig upp på fel lektion och redovisa.

När jag började gymnasiet hade jag kvar min rädsla men efter ett tag försvann den. Jag älskade min klass och det var säkert tack vare våra ledarskapslektioner som jag blev mer säker och började LÄNGTA till redovisningar. Det var helt olikt mig! Jag kunde inte förstå det själv. Varje grupparbete var det jag som tog på mig det mesta av pratet. De tal vi skulle skriva och läsa upp blev jättelånga för min del för jag älskade att stå där framme och prata medan andra lyssnade. Jag tyckte jag hade så mycket att säga! Jag var stolt över mig själv. Och lika säker var jag utanför klassrummen. Jag blev aldrig röd och skämdes inte. Jag kunde prata högt och fritt om ALLT framför vem som helst. Inga som helst sociala problem! Jag hade många många vänner och min gymnasietid var helt underbar!

Nu när jag studerar på Universitetet har det blivit dåligt igen. Jag klarar inte av redovisningarna. Men problemet är att jag numera inte ens klarar av att vara social utan att bli röd i ansiktet och känna obehag. Så fort jag fått mig en grupp som anstränger sig att vi ska umgås så klarar jag inte av det. Jag vill ses så lite som möjligt och snabbt hem till min lägenhet. Det känns så.. pinsamt att vistas ute och med folk. Jag känner mig obekväm. T.o.m. med familj och min egen kille kan jag numera bli röd för ingenting! Så fort jag pratar lite längre framför folk, t.o.m. min kille och våra vänner så blir jag varm och illröd. Jag fattar inte vad som har hänt med mig!! Jag har blivit rädd för människor och sociala tillställningar.. så fort jag är i centrum får jag panik.. jag har aldrig varit så förut :(

Jag vill bli den jag en gång var. Vad är det här?! :(