Hur får ni era bebisar att sova i egen säng ?

Vi har inte gjort nåt Vi ser det som helt normalt att små bebisar behöver närhet till mamma och pappa. Dom visar själva när dom blir mogna för att sova ensamna i egen säng och det är dom nog väldigt sällan när dom bara är 1 månad

Jag antar att du sover med din sambo så varför ska du ha din lilla bebis till att sova alldeles ensammen?

Det tar ett tag men sen så brukar man vänja sig med att samsova med sin bebis så ta och ge det lite mer tid

Min tjej sov mycket i vagnen första månaden då hon hade mycket magont, men efter det sover hon i sin säng precis bredvid våran. Har köpt puckar till sängen så man kan vagga den. Då och då sover hon fortfarande i vagnen då hon somnar in lätt när man vaggar den lite.
Hon trivs i sin säng vid insomnandet så hon somnar snabbt. men har senaste veckan sovit oroligt tror hon är mitt i ett utvecklingssteg. Ett tips jag läst om men inte provat är att värma en vete kudde i micron för att sedan lägga i sängen så den värms upp lite, en annan ide är att om du har en kudde till lillen så använd ett kuddvar som du har använt ett tag så det luktar dig.

Vår kille ville gärna bli vaggad till sängs och sedan vakna när vi la honom i sängen. Men en kväll så såg jag att han var trött, gav honom mat och la honom i sin säng, prata lite med honom och sa natti natti. Han somnade! Sen dess har det fungerat hela tiden och nu har det gått 1 ½ vecka :D pojken är 9veckor.

vid 1 månad har mina barn sovit i vår säng nära oss för de har velat de. Min äldsta sov i vår säng tills han var 1 år, då såg vi att han nog ville ha egen säng så vi köpte en å han har sovit i den sedan dess. Min yngre började vilja sova själv när han var 3 månader så han har gjort de sen dess. Kommer mest till vår säng tidigt på morgonen. Vi har kört med att vänta in barnen å det har funkat bra för oss.

Om dagarna har de sovit själva i vagnen. Båda mina barn har haft snutte så när de ser väldigt trötta ut har de fått mat och sen har jag lagt ner dom med deras snutte i sängen eller i vagnen och de har haft snutten nära ansiktet. När de blivit lite större har de själva dragit upp snutten över ansiktet när de ska sova.

Jag hade lillan i vår sång tills hon slutade ammas på natten (8½mån). Men hon somnade i sin säng, med sin snutte o tutte.

Nu tar inte "Lillasyster" napp, ska prova en snutte - för hon verkar ha trubbl med o sova själv ibland. Men idag tex. va de mat, mys o massa trubel. Grin o gnäll o inget a bra.

Men de blir bättre, man får kämpa o härda ut de - eller skaffa substitut.

jag lät våran dotter sova själv när hon var 3veckor gammal. Hon sover i eget rum också. Fungerade från första gången. Så jag kan tyvärr inte ge något tips utan jag tror det beror från barn till barn, men man ska aldrig ge upp. Ibörjan så ville hon aldrig somna i sängen utan fick vagga henne till söms och sen lägga henne i sängen. medan efter några veckor provade jag och lägga henne vaken i sängen och hon somnade av sig själv. så de gäller att prova då och då, o inte ger upp så fort en metod inte fungerar, barn ändrar sig från dag till dag!

Vi sov med vår dotter i vår egna säng fram till hon var 3 månader, sen började vi lägga henne i spjälsängen bredvid vår säng. Men varje gång jag ammat somnade vi tillsammans igen dock..inte förens hon blev fem-sex månder började vi bli strikta med att hon skulle sova mer i sin egen säng. Än idag sover hon dock med oss på tidiga morgonen, det är det enda sättet att få sova mer (9 mån) nu. Jag tror det är viktigt med närheten och ger henne det trots att min egen sömn blir påverkad. Speciellt när de är så små och nya i livet behöver de flesta bebisar känna sin mammas trygga, varma famn. Du vänjer dig!

Min dotter sov fortfarande med mig när hon var 1 månad, då vaknade hon nog och åt varannan timme och det avr enklast att ha henne i sängen, ibland sov hon dock en sväng i sin säng tidigt under natten. Men från runt 2-3 månader har vi fått henne att somna själv i sin säng genom att helt enkelt lägga ner henne säga godnatt och gå ut därifrån. hon ligger och sprattlar och pratar ett tag (tror hon varvar ner bra då) sen när hon gnäller går jag in och ger henne nappen, lägger henne på sidan (har alltid velat sova på sidan, slappnar av mer då) och så kan jag få göra några gånger men sen somnar hon. I början satt jag ofta kvar endel och klappade på henne coh så tills hon somnade men nu ger vi bara nappen så somnar hon tillslut. Iblad om hon är riktigt ledsen tar jag upp henne och då somnar hon ofta snabbt i famnen så lägger ajg ner henne sen.

Min son sov på mitt bröst hela första månaden.. sen låg han tryckt intill mig mot mitt bröst, då låg vi på sidan mot varandra, när han blev 3 månader började han kunna ligga och sova en lite längre bit (typ 10 cm) från mig i sängen. Efter nån vecka kunde han helt plötsligt sova själv i våran säng från 8 tills vi går och lägger oss 2-3 timmar senare. Och nu dom sista 3 nätterna har vi lagt honomi sin säng som vi har sånna "vaggfötter" under. Tar väl ca 30-45 minuter att vagga han till söms då. (han är 4 månader nu) Men jag låter aldrig han bli för ledsen utan tar då upp honom och tröstar med tutte och kramar. Han har aldrig behövt gråta sig till sömns och det kommer aldrig hända heller. När han vaknar för mat första gången lägger jag över honom i våran säng igen.
Vissa barn verkar vara trygga i sig själva från början och andra barn får man ge trygghet för att dom inte ska känna sig ensamma.
Får man en bebis som är i stort behov av närhet så får man ju ge den den närhet som den behöver.
Vi vuxna är ju olika hur mkt närhet vi vill ha och så är det ju med barn också.
Kom på att sonens pappa brukade ju sova med han på sig när jag inte orkade och behövde vila ryggen. Man fick ju sova sittandes första tiden. Tyckte det var jobbigt för kroppen då men nu saknar man nästan han på nätterna fast han sover 10 cm ifrån mig.

Blev ett långt inlägg men det jag ville ha sagt var iaf att det blir bättre och jag tror det går snabbast om man ger barnet närheten så länge bebisen behöver det. Lycka till =)