Död i sömnen av annan anledning än PSD?

Förlåt att jag säger det men rent teoretiskt kan alla dö i sömnen och orsakerna kan vara många. Barn har lägre risk att dö än vuxna. Äldre har högst risk att dö. Men till syvende och sist så måste vi alla någonstans klara av att förhålla oss till att vem som helst kan dö närsomhelst. De flesta håller det ifrån sig genom att inte tänka så ofta på det.

Men också så här: Det är väldigt osannolikt att ditt friska barn plötsligt ska dö i sömnen!!

Att bli förälder ställer många saker på huvudet. Oro är vanligt men den verkar ha gått till överdrift för dig eftersom den är så ständig och tar så mycket kraft och ork. Sök hjälp så att du kommer ur det. Det kanske har blivit en negativ spiral. Du är så trött att du inte kan hitta ut ur din oro.

Ja det hela har nog spårat ur därför att jag VET att om jag förlorar min lilla flicka så kan jag inte leva längre, det betyder alltså att om hon dör, så avslutar jag också mitt liv vilket skapar en massa sorg för mina anhöriga....

Som förälder är man alltid orolig, men låt inte oron ta överhanden. Tänk på att njuta av tiden av ditt barn!

Om det värsta skulle hända, skulle du då vilja att tiden ni fick tillsammans var fylld av oro, eller fylld av lycka?

Herregud att du orkat under hela denna tid om du är så orolig? Och hur i hela friden har du kunnat undgå att höra talas om andningslarm??

Jag köpte andingslarm efter att ha suttit och kollat så han andades under de första två veckorna och dessutom varit där och petat på honom hela tiden för att se att han levde och störde honom därmed jättemycket..haha....stackarn.

Andningslarmet räddade mitt psyke kan jag säga, har känts jättetryggt att ha det.

PSD är trots allt väldigt ovanligt och den absoluta toppen av antal fall inträffar vid 3-4 månaders ålder och därefter sjunker risken kraftigt. Tror det äldsta barnet som drabbats av PSD var 1½. Egentligen är ju det ingen som vet vad PSD beror på utan är en benämning när man inte kan hitta andra orsaker som kanske hjärtfel eller nåt sånt.

Lätt att säga att du ska sluta oro dig men det kanske inte är så lätt nu när du kommit in i den orossnurren. Lite sent att köpa andningslarm, men varför inte, om det nu kan hjälpa dig att slappna av och bryta den onda cirkeln du kommit in i...

Ja det var nåt att tänka på det. Naturligtvis njuter jag av henne på dagarna men på kvällarna, när hon somnat för natten, det är då oron kryper på.........som ikväll.......

Queen70: Jadu, jag vet inte hur jag inte hört talas om det...
Jag förstår att det räddat ditt psyke. Tänk att få kunna somna på nätterna i frid......... vilken lycka.....

jo, men OM då... så får du väl se då hur du skulle hantera det... det kan du inte veta nu. Du skulle inte vara ensam genom historien eller i världen om att vara en kvinna som mist sitt barn. Det händer varje dag i mindre priviligierade delar av världen än vår säkra och trygga. Och de kvinnorna har fortsatt leva. Kanske klarar du det också. Kanske vill du faktiskt dö och avslutar ditt liv. Men människor brukar kunna komma över att anhöriga dör. Egna barn, föräldrar , syskon. Döden är en del av livet. Andra sidan på myntet. Precis som glädje inte kan finnas utan sorg. Allt är inte glatt hela tiden. Efter regn kommer solsken mfl slitna klyschor som dock ändå innehåller ett mått av visdom.

Men framför allt varför skulle ditt barn dö? Sluta nöt in den tanken i huvudet! Det blir ju som en tvångstanke som du underhåller och där omvärldens försäkrningar eller andningslarm etc blir som en sorts tvångshandling. Bestäm dig för att sluta tänka så. Försök ialla fall. Sök hjälp om det inte går.

Då tycker jag du ska göra dig själv en tjänst och införskaffa ett andingslarm i morgon dag. Tänk att kunna somna lugn i morgon kväll :) Även om det är sent påtänkt kan du ju använda det till ditt nästa barn också.

Tror att andningslarm kommer att vara lika självklart som bilbarnstol inom en snar framtid.. Varför inte liksom...det skadar ju ingen.

Det är inte så lätt att bara sluta oroa mej........... kanske ska söka hjälp......... men jag tror inte så mycket på att prata med nån psykolog, de kan ju knappast förhindra min värsta mardröm om den inträffar

Anonym skrev 2009-02-21 00:59:52 följande:

Det är ju alla föräldrars värsta mardröm, men alla andra lyckas överleva det. Läs lite i änglarum, så ser du att det går att leva trots stor sorg med mycket smärta. Den försvinner aldrig, men omvandlas så att det går att leva trots allt, och det går att skratta och vara glad igen.

Jag tror inte du heller skulle dö om något hände. Ja du skulle ju ha stor sorg, men därifrån till steget att ta livet av sig...

Tror ändå du skulle må bra av att prata med någon. Och nej en psykolog kan inte garantera att din värsta mardröm aldrig skulle hända, men du kan få verktyg att jobba med så att du kan släppa det mesta av oron, njuta av livet och din dotter, inse att du är starkare än du tror.

Livet är skört, men man får aldrig glömma att döden trots allt är en del av livet, man måste lära sig leva med den, om den inträffar och att den kan inträffa.