Hur berätta för ny partner om min PCOS?

Jag skulle ta det direkt när diskussionen om barn kommer upp. Dvs när man pratar om huruvida man vill ha barn eller inte i framtiden. Lika bra att han vet från början så man inte riskerar att "förstöra" förhållandet med en sån sak. Ärlig rak kommunikation från början är min melodi

Tack för ditt svar. Jo, det borde ju vara det bästa och det mest ärliga... men jag är rädd att skrämma iväg honom innan han på riktigt hunnit lära känna MIG.

Hur säger man då?
Du jag vet inte om jag kommer kunna bli gravid?

Har du något bra sätt att säga det på?

Någon som själv varit med om detta?

Jag har själv endometrios och har svårt att bli gravid och om det (gud förbjude) skulle bli så att jag skulle byta partner så skulle jag säga ungefär som du skrev. Diskussionen kommer upp, han säger att han vill ha barn, jag säger: Ja det vill jag också men tyvärr kanske det är svårt för mig att bli gravid. och sen förklara varför. Tror det är lättare att känna att han vill ha mig på riktigt om han känner till mina brister.Har han inte inställningen att det är ert gemensamma problem som ni ska lösa tillsammans så är han ju inget att ha.
Har du försökt bli gravid förut? För PCO tjejer så fungerar det väl oftast med pergo?

Tack för dina svar!

Jag/vi har "försökt" på så sätt genom att jag och min förra partner inte hade något skydd under de år vi var tillsammans... men inte vart det några barn gjorda för det.
Vi funderade på att söka hjälp, men vi kom aldrig så långt.

Vad sa och hur reagerade din pojkvän/sambo/make när du berättade om din endometrios?

tror som de andra att ärlighet varar längst och även lägga till att det finns mycket bra hjälpmedel för oss med PCO och schanserna för att et kommer fungera "normalt" med ett piller eller två är höga. Om det inte fungerar är du en ypperlig kandidat för IVF. Visst blir det lite jobbigare men om man vill så gr man det.. det man inte dör av gör en starkare.. eller kankse det man inte gör slut över gör förh¨ållandet starkare..

att du berättar vissar väll också på något sätt att du litar på honom att ha inte ska lämna dig då det är både jobigt och tråkigt att behöva berätta..

lycka till

Tack för peppningen, jag har tänkt att vara ärlig och berätta.
Men frågan var när och hur man säger det till sin partner.
Jag tänkte att man kanske skrämmer iväg killen om man berättar det "för tidigt"... han tänker att han vill ju ha barn, så det kanske är bättre att hitta en tjej som inte har dessa problem för att underlätta sin egen framtid?
Men jag vet att ni kommer att svara att om han tycker om/älskar just mig så kommer detta inte att vara något problem.
Men jag kan inte hjälpa att jag är lite orolig...

Night sky skrev 2009-02-21 10:21:55 följande:

Jag fick diagnosen efter att vi hade blivit tillsammans. Vi hade försökt bli gravida i 4 år innan vi fick veta min diagnos så jag har inte behövt berätta det för honom på det sätt som du kommer behöva. Men som sagt så fungerar förhoppningsvis pergo för er och berätta om lösningarna i samband med att du berättar om sjukdomen så kan det kännas lättare kanske.. Då får ju han veta att det inte är något omöjligt men att det kanske krävs lite mer planering bara.

Tack Psychadelia!

Inga andra som har erfarenheter att berätta över hur er partner reagerade över att få veta?

Jag är som sagt lite rädd över hans reaktion...

beror helt på hur man lägger ram det tror jag. jag skulle berätta så snart som möjligt på det mest positivaste sätt som är möjlit. Inte lägga fram et som att du inte kan få barn för det vet du inte om det är så är fallet.

säg som föregående skrivare skrev att det kan bli lite mer planering bako det och det involverar lite piller men inget som inte komer kunna fixas..

berätta när du berättat..*nyfiken*