Tyckte ni någon fråga var märklig?

Hejsan!
Våra två barn (bio) fick frågan om "det inte varit roligare med ett eget syskon"?.....
Ja, vad säger man? Jag blev förvånad, förbannad, ledsen och sedan urarg. Dottern fann sig först och svarade "men, det är det ju" och "tanten" blev tyst.

Det var ett praktpucko som ställde den frågan, Tufselina. Tur att er dotter var smartare än utredaren

Jag tillhör den skara som fått höra saker som skulle kunnat få öronen att trilla av, vad det var vill jag bara glömma.

Frågan om sex, tex sexdebuten ingår i den sk djupintervjun som är en metod som många utredare använder. Det är ett frågeformulär som består av många 100 frågor som ska täcka in det mesta. Det kallas för Kälvestens-metoden och är en sk tregenerationersintervju. Tanken är att svaren ska göras spontant och att det ska gå relativt fort. Svaren och utredarens upplevelse av intervjun gås sedan igenom av en psykolog.

Tjorvens: Frågade du vd sexdebuten har mitt ditt barns väl att göra? Man kan vara både för ung, för full, för dum mm vid sexdebuten och bli världens bästa förälder. Tregenerationers-intervju; ska man besvara hur farmors uppväxt var osv? Ingen släkt är väl perfekt.

Tufselina: Jag tror inte man får fråga barn sånt. De förstår ju inte det djup utredarna vill åt. Och att utredare använder ordet EGET.

Inga frågor i djupintervjun har något med mitt kommande barns väl och ve att göra. Frågorna syftar till att utredaren ska få en inblick i vem jag är och hur jag upplever mig själv, den familj jag växt upp i, mitt äktenskap osv. En utredning som bara vill ha svar på frågorna vad och hur jag kommer att bete mig mot mitt blivande barn anser jag är lite väl andefattig.

När man blir förälder genom adoption är det mycket som ställs på sin spets och många saker som detta, speciella, föräldraskap innebär kräver att man är mogen som människa och inte bara har en förmåga att ta hand om ett barn. Det är inte ett barn, vilket som helst, som kommer och ska ha det bra i familjen. När man adopterar barn kan man tex över en natt bli förälder till en 5-åring som har spendarat hela sitt liv på barnhem, som aldrig har fått äta sig mätt, som aldrig har ägt en pinal, som aldrig har fått en kram. Alla barn som blir adopterade har varit utsatta för MINST en separation, och rädslan för att bli övergiven igen kan följa barnet resten av livet. En annan sak som många inte tänker på är att man genom att adoptera barn från ett annat land i mångt och mycket blir en invandrarfamilj. Rent socioekonomiskt och kulturellt är vi inte det, men vi kommer ofta, ofta att ses som en invandrarfamilj i andra människors ögon.

Djupintervjuerna ala Kälvesten används även när man utreds till familjehem. Det är EN metod som används vid utredning för medgivande, men inte den enda.

Jag tillhör den skara som nog tycker att de som vill bli föräldrar genom adoption ska utredas mer grundligt än vad som görs idag. Jag tycker även att de som idag gör utredningarna oftast saknar viktig kunskap och att de därför lägger fokus på mindre viktiga saker i utredningarna.

Som jag nämnde innan har jag själv råkat ut för riktiga praktpuckon till utredare och jag har blivit mycket kränkt och dessvärre även juridiskt felbehandlad. Hade turen att träffa en mycket känd jurist och få berätta lite på en fest om vad jag varit med om. Han stod och hoppade jämfota och "beordrade" mig att JO-anmäla utredarna och deras metoder. Eftersom denna jurist har jobbat med just denna typ av frågor inom JO så är jag ganska säker på att en anmälan som leda till att utredarna skulle få sig en och annat uthutning vid en granskning, men jag bestämde mig snart för att inte göra något. Detta för husfridens skull. Arbetar nämligen inom snarlikt område och har professionell kontakt med dessa utredare.

Tack vare min kunskap vågade jag konfrontera utredarna tillsammans med deras chef och denne tog väldigt allvarligt på det som hänt. Jag fick starta en ny utredning med mer professionella utredare och idag är jag lycklig mamma till en av de finaste barn som skådats på denna jord

Tjorvens: Tack för bara information, men jag undrar fortfarande vad ens sexliv t ex säger om din lämplighet som förälder. De allra flesta barn vet inget om föräldrarnas sexliv. Sex ingår i relationen, men det går att utreda relationen utan att nämna sex. Eller hur? Det förstår jag utan att ha gjort utredning eller adopterat själv.
Vid faderskaps-fastsällande ställs också frågor som de inte behöver ställa för att ordna saken, det har de själva erkänt och då är de frågorna onödiga. Det är samma princip just där.
Läste också om ett par som fick avlslag ENDAST av orsaken att de ansågs bråka för lite. Det finns par som säger att de aldrig är osams, men det är bullshit. Däremot kan man lösa det utan att direkt bråka och det är ju bara en fördel. Vet inte om de överklagade. Ett annat par fick avlslag för att de inte hade bra relation till den enes föräldrar. Vet att relationer är viktiga, men man behöver inte ha bra sådana till alla i släkten. Min styvsvärmor är hemsk och hade det hindrat mig om jag velat adoptera, hade det varit hemskt. Vet att man tänker på barnet, men det blir ändå mitt problem att någon är hemsk mot mig, som svärmor. Har man mycket vänner istället kan det vara mycket bättre än en dålig relation till en släkting. Hur mycket jag än hatar en far- eller morförälder till mitt barn, är det min skyldighet att låta dem umgås för att barnet ska få en egen uppfattning, kanske blir det den motsatta mot min. Är man osams med hela släkten kan jag förstå. Visst behöver ett adoptivbarn mer trygghet i alla fall i början, men ingen adoptivförälder är perfekt.

Tjorvens: Men varför tycker du de har rätt att veta vem du är, om det inte har med barnet att göra? Vad mer tycker du de ska fråga om som de inte gör idag?

En sk medgivandeutredning handlar inte endast om att fråga ut de blivande föräldrarna vad de tycker, tänker, anser och hur de agerar i olika frågor, utan ska även vara som en utbildning för de blivande föräldrarna och utbildning behövs, tro mig. Dessvärre är utredarnas egna kunskaper om adoption och adopterade barns speciella behov väldigt liten. Inte alltid såklart, men tillräckligt ofta för att utredningarna i många fall mer tenderar att bli som en utbildning för utredarna än tvärtom.

Ang sexfrågan så är har den enda fråga om sex som jag fått handlat om sexuell debut. När hände det? Hur upplede jag det? Förresten tror jag att jag även fick frågor om hur man såg på sex i min familj.

Detta är inga frågor som har ställts under vanliga utredningsmöten, utan just under djupintervjun, som är färdiga frågeformulär. Alla får samma frågor.

Jag tror att det finns en viss mystcism angående medgivandeutredningarna och många som blivit föräldrar genom adoption är själva med och reprudcerar den. När vi pratar med varandra kommer åsikten om att utredningen inte alls var så jobbig som man hade tänkt sig fram, rent av på en ganska "låg nivå", men i diskussioner med andra, och då speciellt personer som inte alls är insatta i adoptionsvärlden, vill många framhäva hur svårt det är att bli godkänd och hur omfattande och svår utredningen var.

Varför då?? Tja, finns säkert en hel del psykologiska förklaringar till det

Tjorvens: Javisst kan det låta värre än det är. Men frågorna är ändå till för att kolla om man är lämplig, vilket de flesta väl visar sig vara, men när ens sexdebut var har absolut inget med lämplighet som förälder att göra. Hur familjen ser på sex kan däremot påverka. Någon som adopterat skrev i en annan tråd att man inte fick fråga om det privata sexlivet, utan bara ens åsikter om sex.
Det finns ang. onödiga frågor en stor likhet med när man skriver på faderskap. Man blir ju ganska chockad när man fått frågor som de sen säger, att de inte behövt ställa. Då beror det ju på klumpighet eller på utredarens nyfikenhet.
Upplevde du att utredaren var vänlig eller var det rena förhöret? Har läst att utredningen ska ses som en utbildning, men vad finns det för utbildande i att få frågan om sin sexdebut?

Tjorvens: Eftersom någon tagit reda på att frågan om privat sex inte fick ställas måste frågeformuläret vara inaktuellt på den punkten.

Vad gäller Kälvestens djupintervju så ser alla frågor likadana ut som de gjort de senaste 20 åren

Det är klart att det inte finns en regel som säger att man inte får fråga om folks sexliv. Som utredare får man fråga om vad sjutton man vill, men självklart ska det vara relevant för det som utreds. Vissa tycker att frågor om hur man har det sexuellt i ett parförhållande är relevant. Orsaken till att detta tas upp handlar primärt om två saker.

1) Att par som levt med barnlöshet och barnverkstad under flera år kan få problem med sexlivet. Sexet kan mer komma att handla om att bli gravid än att få och ge njutning tillsammans med sin partner.

2) När man vill bilda familj genom adoption är det viktigt att relationen är stabil. Det är allmänt vedertaget att barnlösa par genomgår kriser, att inte ha ett fungerande sexliv kan vara tecken på att äktenskapet inte är det bästa.

Om det är relevant eller inte att ställa frågor om de blivande föräldrarnas sexliv är helt upp till utredaren att avgöra. I mitt fall ställdes inga frågor om mitt sexliv i utredningen, bortsett från de frågor av sexuell karaktär som dök upp under djupintervjun. När frågan om sexuell debut ställs i djupintervjun är inte själva svaret avgörande, dvs om jag säger "jag var 14 år, aspackad och gjorde det under trappan på en fest". Det avgörande är HUR jag säger. Verkar detta vara ett känsligt ämne för mig, eller känns det som att jag är trygg och kan prata om detta på ett moget sätt? Sedan ytterst är det utredarens känsla inför vad och hur jag har sagt saker och ting som är av betydelse i just denna intervjuform.

Skrivglad: Du jämför ofta och vill likställa detta att bli adoptionsgravid med att få barn biologiskt. Det är inte samma sak, därför kan man inte heller som blivande förälder tänka att frågor som ingår i utredningen endast kan handla om samma saker som en biologiskt gravid kvinna kan tänkas få. Att efter flera år i barnverkstad med div medicinsk behandling och bokstavlig fri entré till ens underliv, tycker inte jag att medgivandeutredningens eventuella fråga om hur dessa behandlingar har påverkat sexlivet, känns särskilt märklig eller kränkande.