Hund som morrar och nafsar efter barn...!!!

Av egna erfarenheter så kan det vara svartsjuka, han bor tillsammans med dina föräldrar och är nr 1 när inga är på besök. när det kommer besök så blir han "nr 2"

Kan även vara så att dom flesta hundar har svårt att läsa av barns kropps språk. Blir osäkra.
Testa att låta hunden vara med hela tiden och om barnen är livliga så kanske dom ska lugna ner sig när dom är inärheten av honom.

Lycka till

Jag tänkte säga tvärt emot vad ovan sa. Jag skulle hålla mitt barn borta från denna hund då jag inte är villig att ta risken att mitt barn skadas. Vill påpeka att jag verkligen inte har något emot hundar. Har själv en 50 kg hund med sonen hela tiden men skulle aldrig låta honom vara runt någon hund som visat dessa tendenser.

Kan ni stänga in hunden när ni är där? Det får vi göra eller koppla när någon hälsar på som är rädd för hundar.

Minsta lilla feltecken från en hund ska tas på största allvar. Lita aldrig på den hunden...

Jag skulle inte låta hunden umgås med barnen. Hör med dina föräldrar om de går med på att sätta upp en grind. Superbra alternativ. Barn och hund i varsitt rum men hunden ser fortfarande sin flock.

Ja, efter idag har jag också börjar bli orolig. Min mamma säger att det nog beror på att han inte litar på barnen, så kan det ju vara, men det gör ju inte min oro mindre. Tyvärr kommer de aldrig att gå med på att stänga in hunden, hunden är deras "bebis"... SÅ vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Har ju som sagt inte hänt något "riktigt", men jag vill ju inte vänta tills det första bettet kommer och mina barn skadas fysiskt och/eller blir rädda för hundar.

Låt hunden vara _delaktig_, hela tiden, så länge den själv visar att den vill. Delaktig betyder inte att den ska ligga hos barnen eller vara precis intill dem, men att den ska få vara med, känna att den är en del av flocken och inte plötsligt blir förskjuten när det kommer besök. Man ska klappa den, prata med den, behandla den som vanligt. Är det så att hunden upplever att den blir förskjuten är det naturligt att den reagerar, dock inte bra med markeringar. Men det kan bero på ovana av små barn.

Jag har själv 2 st hundar med barnproblem.
Den ena är 15 år och riktigt otäck emellanåt. Hon åker in i badrummet så det sjunger om det om hon inte sköter sig. Och hon är fullt medveten över vad hon pysslar med. Går och spänner upp sig och mäter sig men samtidigt viftar på svansen och kan pussa min dotter. Det är en riktigt falsk hund. För en utomstående kan det verka mycket märkligt att vi har henne kvar men vi känner henne så vi ser på henne annorlunda. Svårt att förklara...

Min andra gjorde barnet i förra familjen illa men jag tror det var ett stort missförstånd. Han har aldrig visat något annat än att han är trög och lite korkad emot min tös. jag tror min tös kommer bli djurtandläkare när hon blir stor. Hon älskar att peta hans tänder och han älskar när hon gör det... 2 st puckon

Men jag skulle aldrig lita på honom.
Nu bor inte mina hundar hos mej. Den ena är egentligen min brors, men båda bor hos min mamma. (invecklat till 1000 ) Det har aldrig varit några konstigheter. Barns säkerhet och vår vilja att ha kvar hundarna... ja de går att kombinera.

Sätt hårt mot hårt. Du åker helt enkelt inte dit och hälsar på om hunden inte är på tryggt avstånd. Hunden mår absolut inte åligt av att sitta på andra sidan grinden. Visst kommer han/hon klaga de första gångerna men det är bara att ignorera...
Jag tycker definitivt det hänt något. Hunden har markerat tydligt att den inte tycker om barnen och den vill få bort dom.
Skulle min mamma vägra ha gammeltiken på andra sidan grinden eller vägra ha henne i badrummet (som är hundens favvoplats) så skulle inte jag ha min tös där. Och vad handlar det om? Ett par timmar? Det lider inte hunden av...

Ta undan hunden när barnen är där!!
Mina svärföräldrar hade tidigare en cocker tik som nafsade på allvar efter min sons kusin, henne omplacerade dom vilket var ett bra beslut. Tyvärr skaffade dom snabbt en cocker tik till och, surprise surprise, hon gör likadant! Dock har hon inte "på allvar" nafsat än, mest markerat, men det är lika illa.
Nu har dom iaf fattat att dom måste ha henne bakom grind eller på andra våningen när barnen är där. Annars skulle iaf inte min son få vara där helt enkelt. Jag har själv en större hund som är jätte bra med barnen, så hundar i sig är inga problem.
Men visar dom minsta lilla mot barnen så ska dom inte vara med, punkt slut! Jag riskerar INTE mitt barn för att deras hund är deras bebis!
Jag har hittills inte träffat ngn som hellre avstår från barnbarnen än stoppar undan sin hund... Dock ska man tänka på att hunden kan markera om barnen går fram till grinden också..

Jag har en hund som inte gillar barn och han får ligga längre bort med skydd av kompostgaller när barn är här, då känner han sig lugn och trygg.

Han tycker dom är otäcka helt enkelt och man måste accepptera att vissa hundar inte är vana och/eller tycker om barn.

Även om man tränar en sån hund så skulle jag inte lita till 100% på den.

Låt hunden vara instängd- aldrig att mitt barn skulle få gå nära en sån. Och lär barna att inte gå till hunden ifall han känner sig lite obehaglig