Hur kommer man in i en "ny" stad, känner mig så ensam och svag.
Flyttade hit till min kille 1 1/2 år sedan. Hittade ett jobb som personlig assistent hos en brukare och träffade inte så många människor. Jag klarade mig ganska bra under 1 års tid. Lärde mig att åka kommunalt till jobbet och försökte utforska centrum ett par gånger själv fast jag har gått vilse 1 gång *skäms*
Har gått på alla hempartyn jag har blivit bjuden på av hans familj och träffat deras vänner. Men hans syster och mamma är lite "speciella" och har därför kompisar som är likadana.
Det tog slut i somras då jag ville hem igen. Testade plus nån vecka efter flytten och då är man återigen här fast i en annan del av stan. Det var enda lösningen då han har ett fast jobb och lägenhet här medan jag sa upp mitt jobb och bodde hos min mamma tillfälligt.
Känns lite pinsamt att säga att jag inte ens vet hur man tar sig ner till stan. Jag hittar till Johannelunds centrum, det är det enda. Inga egna vänner och jag hatar busschaufförerna här.
Killen är lite för snäll mot mig. Han fixar så jag nästan alltid får skjuts. Vet att han bara gör mig en björntjänst då jag aldrig kommer att lära mig att vara "självständig" i den här staden.
Jag vill inte vara så här hjälplös och beroende.