Ni som har oförstående man/sambo för graviditetsbesvär, vad gör ni?
Jag har haft normal illamående och trötthet under ca. 3 veckor nu. Javisst klagar jag ju på det, det går liksom aldrig över, inget 'morgonillamående' precis.. Jag kräks inte men det är besvärande. Kan inte ta åksjukepiller för jag mår bara ännu värre.
Sen det här med tröttheten.. orkar ingenting liksom.. när jag kommer hem från jobbet vill jag bara duscha o gå o lägga mig. Vi har en son på 2 år, så jag tvingar mig att leka lite med honom men det är allt jag orkar. Städa, diska.. ajaj.. sånt glömmer jag bort tills helgen kommer.
Mannen är helt irriterad på mina symptom o säger att han inte hört annat senaste månaderna (överdrift!) att jag mår illa och är trött. Jag har inte kännt något större medkänsla från hans håll, ibland kan han säga att 'jamen det går väl över'. Ja, tack, det vet jag också.
O så varför klagar jag på mitt jobb hela tiden (jo, för jag sitter hela dagarna i telefon, tänk vad skoj att sitta medans man mår så j-vla illa!)
Alltså jag retar mig på hans brist på medkänsla! Inte så att jag mår dåligt av det för jag kan få hur mkt medkänsla från mamma o pappa o syskon, men det är själva grejen att han är så kall..
Jag kommer liksom inte sluta ösa över honom hur jag mår (nej, tvärtom, nu ska du få fler detaljer, bara för att roa dig..)
Ni andra som har oförstående man/sambo, hur gör ni?