Jag skulle vilja "prata" lite med sådana som har erfarenhet av personer som inte riktigt kan hantera alkohol, sådana som när de dricker får förändrad personlighet. Jag lever med en sambo som jag tycker har sådana problem, och jag tycker inte han har insikt i det. Jag misstänker även att han dricker utan att jag "vet om det" men vad gör man?
Alltså i vilken utsträckning gäller det???
Jag lever med en som förtär för mycket alkohol enligt mig och ibland blir personen i fråga väldigt dumfull...
ja vad ska man säga. Det är svårt att förklara. Personlighetsförändringen som inträffar när han får mer i sig är att han tar dåliga beslut och blir otrevlig mot mig, han säger att han har koll, men har det absolut inte. Detta sker inte ofta, men det har blivit väldigt otrevligt när det har skett. Däremot har han väl druckit lite rätt ofta, och vid ett par tillfällen så har han luktat whiskey fast han påstår att han inte dricker.
Jag hoppas du förstår något av det här, som sagt lite svårt att förklara.
TS det du beskriver ÄR alkoholism.Om man fortsätter drick trots konstanta neagtiva konsekvenser så har man inte bara lite problem..
Är det så?
Vi har ju pratat om det här i omgångar, och han sa att han skulle sluta dricka stark sprit.. Det var ju ett bra beslut tycker jag, även om jag redan då visste att den inte bara var stark sprit som gjorde honom förändrad. Nu har han lite börjat förstå att han kanske inte alls kan dricka alkohol i större mängder, men jag vet inte hur lurigt sådant här är! Jag är rädd att han bara säger så, och sen kommer att smygsupa...Jag skulle vilja att det kom en djupare insikt i det här hos honom.
Känns som det kommer mycket svammel från mig nu, men jag behöver verkligen få prata om det här!
Hade detta problem med min sambo. Han blev en aggressiv och otroligt obehaglig person när han blev för full. Har också fått löften om att han skulle sluta med starksprit osv.
Droppen kom i höstas, och faktum är att han nu slutat. Han fick välja mellan mig och dottern eller spriten.
Man har alkoholproblem när det är på detta vis, och personer som under lång tid dricker mycket, blir till slut intoleranta mot alkohol och kan bli riktigt otäcka.
Man får helt enkelt göra ett val.
Dock ska tilläggas att han måste vilja själv, det går inte att tvinga någon.
Har han slutat dricka?Vad dricker han mer än starksprit?
Alltså, räknas det som alkoholism även om man inte dricker mycket och ofta?
På vilket vis blir de intoleranta mot alkohol?
Han säger att han funderar på att sluta dricka helt, efter att han förra helgen tappade dotter i golvet så hon landade på huvudet. Men jag vet inte riktigt hur mycket jag kan lita på det beslutet. Jag litar inte på folk som inte riktigt kan hantera alkohol, jag tror liksom att de måste komma till en djup insikt för att på riktigt sluta och förstå det hela.....
Anonym skrev 2009-02-23 15:16:52 följande:
Min man och jag är särbos nu på grund av hans alkoholvanor. Han har lovat i flera år att dra ner på konsumtionen men inget har hänt. Han har ljugit om sin avsikt med bland annat sina/våra pengar och köpt öl istället för att köpa andra saker vi behövt. Han har stannat hemma från sin praktik för att han är bakis, ljugit för sin mamma om pengar till vissa räkningar och köpt öl istället. När han är full ska han alltid kladd och tafsa och blir allmänt dryg och jag blir irriterad. Han tycker det är jobbigt att få ett nej och tycker jag är fjantig när jag inte vill hångla med honom då han är berusad. Han har lovat att förändra sig, inget händer. Jag är inte respekterad alls och mina känslor (vet inte riktigt VAD jag känner heller, tror inte det är kärlek) avtar mer och mer. Han kan inte riktigt förklara varför han dricker, han säger att "han känner för det bara". Sorgligt! En gång för länge sedan jag gjorde allt för honom, jag kunde gått i döden för hans skull då. Jag gjorde allt jag kunde, som stod i min makt för att vi skulle ha det bra. Men man är rätt ensam om att kämpa, när ens partner hela tiden väljer alkoholen före sin kvinna. När en man till och med tappar SIN EGEN DOTTER i golvet är det faktiskt på tiden att vakna till! Jag kommer förmodligen att lämna min man när det tiden är mogen, jag jobbar på att släppa honom känslomässigt nu.
Du måste också se till det som är bäst, vad kan hända nästa gång, din dotter dör????? (fy hemska tanke!!!)
Det JAG kan känna är att jag bryr mig för mycket! Jag är orolig att något ska hända honom på fyllan, att han ska stupa ute i snön och frysa ihjäl eller hamna i bråk med någon som bär kniv. Jag jobbar på att släppa taget, min oro är jobbig att bära för mig. Även om det kanske inte är äkta kärlek jag känner för honom så kommer jag ALLTID att bry mig om honom, jag tycker väldigt mycket om honom fortfarande. Men kommer aldrig att kunna leva ihop mera.
Ts, du kanske också behöver flytta isär med din man för att kunna se lite på avstånd på saker och ting?
Min man blev väldigt argsint av sig så fort han drack starksprit. Han kunde vända på en femöring, från att ha varit jätte rolig o trevlig o sen blev han bara helt svart i ögonen och var arg och irriterad på allt o alla.
Han insåg detta själv och slutade dricka starksprit o höll sig bara till öl.