Staket för rymningsbenägen DS-tjej

Åh vilket jäkla svar du fått. Vi hade redan staket på vår tomt när vi flyttade in, och det bodde DS-barn i huset innan oss. JAg vet att de fick hjälp av kommunen och jag vet även andra i närheten som fått. Jag har dock inga paragrafer att hänvisa till. Kan inte HAB hjälpa dig med stöd kring frågan?
Lycka till...

Vad är det som hindrar att ni som barnets föräldrar själva sätter upp ett staket?

Självfallet behöver man staket när man har små barn, oasvett om barnet har DS eller inte. Jag kan resonera med mina barn (även om jag inte litar på dom fullt ut), liksom ni kunnat med er son, men grannarna klarar inte av att resonera med sina barn. Ska kommunen fixa staket åt dom med?

Grannarna gjorde till slut det som de flesta föräldrar får göra, dom byggde ett staket och satte i grind. Åk till närmaste byggvaruhus, där finns pinnar och färdiga sektioner samt grindar. Det tar en dag och kostar ett par tusen.

Vi har staket runt en viss del av tomten men inte runt hela, det är ganska stor tomt. Räcker alltså INTE med några pinnar för ett par tusen. Dessutom beror det på hur "finurliga" de små är och hur säkert det måste vara - jag vet familjer som fått uppsatt typ 2 meter högt stängsel runt hela tomten eftersom barnet helt enkelt växer, blir större och klarar av att klättra över den vanliga stakethöjden efter ett tag. Jag måste fråga: har du själv något funktionshindrat barn? I så fall kanske du vet vad du pratar om, om inte...det går ju bra att snacka, men man kanske behöver lite erfarenhet för att förstå hur livet kan te sig för andra ibland. (Finns något som heter empati = när man kan förstå hur andra människors situation kan te sig för dem, träna gärna på det!).

Jag förstår inte varför du anser det nödvändigt att ta till en sådan otrevlig ton?

Min poäng var och är enbart att jag håller med den person du pratat med på kommunen som konstaterade att små barn kräver staket, åtminstone vanligtvis. Att behöva staket när man har små barn är inget unikt för familjer som har barn med DS.
Var det något att bli kränkt över?

Även barn utan DS är rymningsbenägna, vissa mer än andra, och kan hitta på de mest listiga sätt för att ta sig ur/fram/genom diverse hinder (oavsett storlek). 
Även barn utan DS kan ha problem med att göra sig förstådda med tal om dom kommer bort.
Och det är väl helt normalt (tyvärr) att små barn inte 100% förstår att bilar och trafik kan vara väldigt farligt, eller att barnet i stundens hetta bara glömmer bort det när det är på äventyr.
Så ja, jag kan förstå att kvinnan på kommunen ifrågasatte just detta.

Att ni har en stor tomt är ju naturligtvis jättetrevligt, skönt med yta att kunna röra sig på, men är det något som du menar kommunen ska ta ansvar för?   

Som sagt, du efterlyste tips på hur man säkrar sin tomt och det fick du också. Att bygga ett 2 meter högt staket är såklart inte svårare än att bygga ett normalhögt staket. Det krävs bara bättre fundament, högre staketpinnar, fler brädor och några fler tusenlappar. Tacksamt nog så behöver man bara bygga det en gång så kostnaden blir låg om man slår ut den på staketets livslängd.

Lycka till med ditt ärende. Hoppas att "hon som tar beslut" har byggt på sin empatinivå när det är dags för beslut, så att hon inte bara fattar beslut baserat på vanlig logik.

Ok, jag lägger ner det här... Min ursprungliga fråga var riktad till andra föräldrar som har funktionshindrade barn men passade tydligen inte in under rubriken "barn/funktionshinder" för det... Jag är inte det minsta orolig för att vi inte ska fixa det här med staketet - vi får spara några år bara, så kan vi nog ordna till det själva om vi inte kan få stöd från kommunen. Tills dess har vi en altan att tillbringa somrarna på (med utsikt över trädgården).
Förlåt om min ton blev för otrevlig, men som förälder till ett funktionshindrat barn möter man alla sorters motstånd hela tiden, oftast då av människor som inte har någon som helst aning om vad livet med ett sådant barn innebär. Om man känner till att många andra familjer har fått stöd med en sak, varför ska man då inte själv kunna få det? Jag bara undrar. Till saken hör också att det fungerar olika i olika kommuner, så det som en del helt självklart får hjälp med, får man stånga sig blodig för att få hjälp med i andra kommuner. Och då kan det gälla betydligt mer "självklara" saker än ett staket runt tomten...

Ett argument kanske kan vara att barn utan funktionshinder ofta har en relativt kort period då de sticker "rymmer" och inte har koll på faror runt omkring, den tiden kan man som förälder vara extra vaksam. Men om man har ett barn med funktionshinder exempelvis ds så kan denna period sträcka sig över en lååång period. Jag jobbar med ungdomar med funktionshinder och har jobbat med barn med ds, jag vet hur uppfinningsrika och rymningsbenägna de kan vara och hoppas att ni får erat staket.
 
Det skulle ju vara skönt om ni fick en sak utan att strida, för det är mycket som föräldrar får strida för gällande sitt barn med funktionshinder. Och får ni ett nej, överklaga! Jag kan inte lova att ni kommer få ett staket, men de föräldrar som tar kampen får mer fördelar än de som accepterar läget. Detta är synd eftersom det är barnen det handlar om.

Tack för stödet! Känns som det kan behövas! Det är ju sant att det kan ta ganska lång tid innan "rymningperioden" går över. En familj som vi känner (där barnet idag är 19 år) rymde fram tills han var i tonåren... Oj, vad de fick leta efter honom vissa gånger. En annan familj som vi känner har en dotter som var fenomenal på att ta sig ut ur huset (även om det fanns extra lås) och ge sig ut på egna turer långt upp i skolåldern. Visst kan vår tjej få en kortare "rymningsperiod", men det vet man ju liksom inte på förhand...

Har du fått något svar än från kommunen om ni får hjälp med staketet?

Nej, vi ska ha ett hembesök av beslutsfattare, snickare och arbetsterapeut nästa vecka. S kommer att vara hemma så de kan få "prova på" att springa efter henne då...

Jag vet precis hur det är med rymningsbenägna barn med ds. Har jobbat med dessa samt med "normala" barn och jag tycker tínte riktigt att man kan jämföra, skulle kunna berätta en hel del historier om rymningar från skolor men har ju sekretess.... Bra idé att låta dottern vara hemma, då kan de förstå att det inte alltid räcker med vaksamma ögon och snabba ben.

emmakatta skrev 2009-02-27 13:41:21 följande:

Det borde finnas någon ställe dit man kunde gå och läsa om olika "rymningar" för att få tips om vad man bör tänka på för att förhindra att barnen försvinner. Där skulle man säkert kunna få många bra tips! Vet du om det finns något sätt att "träna bort" det här beteendet? Eller jag antar att man bara måste rida ut det och vänta tills det ger med sig av sig självt...?

oj, träna bort... Det var en bra fråga. Jag minns inte att vi tränade akitvt just med att förhindra rymningar, jobbade med barn med ds innan jag utbildade mig till lärare med en del specialpedagogik. Det som ofta är viktigt är ju att tydliggöra det man vill ha fram så mycket som möjligt. Att man inte bara säger en sak uten att man visar genom att måla, visa kort och skriva om ens barn är läskunnit. Kanske att ni tar kort och visar med dessa vart man får vara, att dessa kort finns lättillgängliga för barnet att titta på, och att man ger mycket positiv feedback när hon klarar detta, exempelvis ge ett litet klistermärke som hon kan klistra in på samma ställe ni har fotona och att ni uppmuntrar det positiva beteendet muntligt.

Ja det kanske kan vara en idé... Det känns ju som att alla förklaringar man försöker sig på om att bilar och vägar är "farliga" inte går hem riktigt... Tyvärr finns just nu också ett inslag av trots i det hela och ibland vill hon att man ser att hon ger sig iväg, ibland smyger hon sig iväg. Får jag fråga om du arbetar med yngre eller lite äldre barn idag? Jag tycker egentligen att hela problematiken är ganska intressant och tycker att det är spänannde att disktera olika lösningar! Fast det känns ju lagom "intressant" när man inser att S nyss stod bredcid en och nu har man ingen aaaning om vart hon är...

jag jobbar på en fristående sär-gymnasieskola idag, så mina elever är mellan 15-20 år. har inte jobbat med så gamla elever tidigare men det är mycket intressant, vår ambition är att ge eleverna redskap för att bli så självgående som möjligt och att de ska kunna få jobb efter skolan.