resa ensam med en 3 åring till thailand

Jag skulle definitivt ha åkt om det är det du vill. Thailand är underbart och de har mkt bra sjukvård och är otroligt hjälpsamma och barnvänliga. Ni kommer att få en underbar semester tillsammans!

Det är ju just detta om man blir riktigt sjuk tex lugninflamation eller vad som kan vara vanligt på tex resa till thai, dunge, bronkit mfl... inte en chans att man årkar ta hand om barnet... inte heller lätt å flyga ner nån tex pappan så där direkt å inte tala på hur dyr biljetten kan bli.. (försäkringar täcker enbart om tillståndet är livshotande)

jag blev sjuk bara på canaris, fick ligga på rummet å komma in varje dag för dropp ett par timmar.. dottern var 5 år å jag var egentligen ensam men påsamma resa fanns en äldre tant vi känner å vi hade gjort upp innan att om nått dyl skulle hända skulle hon hjälpa till lite iallafall... så istort fick hon vara dagarna med dottern för jag bara sov, på sjukhuset när jag fick dropp lekte dottern brevid mig på sängen å personalen var vänlig å hjälpsam men de tittar ju ändå bara in ibland så ansvaret är ju mitt..

så med den erfarenheten å då fast jag hade hjälp så vågar jag inte åka ännu själv utomlands med dottern som nu är 9 år utan väntar kanske typ 2-3 år till.. inte en chans att jag hade åkt med en 3 årign ensam till thai!

Jag har rest en hel del själv med mina barn. Det har fungerat hur bra som helst varje gång, barnen blir ofta lugnare på resa och "skärper" sig. Men just detta med om jag själv skulle bli sjuk är en sak jag ofta tänkt på. Dock har det inte stoppat mig från att resa...

Jag har rest utomlands två ggr ensam med min son, som då varit 3 o 4 år gammal. I sommar bär det av igen.
Att jag skulle bli sjuk kan hända var eller när som helst i världen, det är inget som skulle få mig att avstå från att resa med honom.
Jag är dessutom ensamstående med honom o har varit i många år, så för mig skulle alternativet vara att stanna hemma, o det är helt uteslutet.
Skulle jag ha otur att bli sjuk när jag är utomlands så litar jag på att det finns hjälpsamma människor där precis som här hemma.
Man kan inte tänka det värsta hela tiden, tänk vad begränsad man skulle vara!!!

Jag var jättenervös första gången jag åkte ensam med sonen, men efteråt så kändes det jättebra för vi fick en helt underbar semesterresa!

Jag fick förresten oxå höra negativa saker innan jag skulle åka, tex så menade en av mina "vänner" att det inte skulle bli så mkt semester för mig om jag åkte ensam med sonen.
Det där kan jag dock inte riktigt förstå, för för mig är det lika mkt semester o avkoppling om jag åker ensam med honom o solar o badar i en vecka, eller om jag åker med en annan vuxen.
Han badar i barnpoolen/poolen o jag ligger i en solstol o solar o läser o tittar på honom (såklart!). Eller så är jag i poolen med honom.
Dessutom har det på de resor vi varit på funnits andra barn o vuxna som han har lekt med, så det är ju inte så att man behöver springa o passa hela tiden.
Fast det kanske beror på hur man är som förälder, för det var en familj med på vår senaste resa där mamman sprang efter sina söner för varje steg de tog - o det verkade onekligen ganska så jobbigt. Så det beror väl på hur man är som person som sagt, men jag tycker iaf att det är semester även om jag åker ensam med mitt barn

mia maria skrev 2009-03-01 08:52:57 följande:

hur menar du hjälpsamma människor där som här hemma, kan du inte ta hand om barnet här hemma så griper socialen in visst, men vilka hjälpsamma människor menar du annars? (om du inte har vänner, bekanta, släkt i närheten)
utomlands är det ju dessutom mycket värre pgav språket, men självklart beror det på hurdant barn man har, min skulle vara jätte rädd å få men för livet om hon blev lämnad ett par dagar till helt okända som inte kan språket ens..

jag menar självklart inte att man inte skulle kunna resa men man kan väll resa med en väninna eller någon bekant även om man är ensamstående?

Ja alla är vi ju olika, så är det ju. Jag drar mig inte för att resa ensam med mitt barn - jag vill helt enkelt inte ha vare sig en väninna eller min mamma med, utan för mig är den totala avkopplingen att resa tillsammans med min familj, dvs min son.

Med hjälpsamma människor menar jag inte socialen, utan jag menar lokalbefolkning, medresenärer och reseledare. Jag tvivlar heller inte på att mina föräldrar skulle sätta sig på första bästa plan ner om olyckan skulle vara framme medans jag var utomlands - vare sig jag har sonen med mig eller inte.

Alla är vi olika, och vadå - ska jag inte kunna åka på en Finlandskryssning ensam med mitt barn ens, ifall jag skulle bli sjuk på båten?? Eller flyga till London eller Köpenhamn över en helg?

Du har rätt att säga din mening, och jag min, men ifrågasätt inte folks beslut att resa hur de vill! Jag är inte lika försiktig som du, utan jag drar med glädje iväg på resor tillsammans med min son - olyckor kan ske var som helst, och enligt mig så är risken relativt liten att den skulle hända under just den veckan vi är på semester. Och händer den då så är jag vuxen nog och fullt kapabel till att ta hand om mig själv och min son där och då, precis som jag är kapabel till det här hemma i "trygga" Sverige!

Det har funkat bra hittills i mitt 30-åriga liv!

 

jätte bra att du inte råkat ut för nått, jag har ju det å efter det tänker jag annorlunda...
Självklart kan allvarliga olycka/sjukdom hända när som hellst, (även att hela familjen drabbas om man reser hela familjen å hamnar ut för en olycka osv..) det är ju otur å risken för de är väldigt liten. å i sådan fall ställer folk upp för varandra på annat sätt än vid mindre allvarliga "sjukdomsinslag" som man tyvärr ofta drabbas av, å risken för att drabbas just på korta semestern är ju större än hemma, samt att de på många håll i världen ger strakare medeciner så man blir förvisso snabbare frisk men jäkligt däckad några dar...
Det är ju bra att dina föräldrar skulle direkt hoppa på planet, själv skulle jag inte ens be någon om det inte ens min man att flyga ner till thai, dels för att jag förmodligen skulle vara mycket bättre innan han hinner fram om sisådär 2-3 dygn. vidare skulle EV flygbiljettens pris bli i förhållandet horibelt orimligt hög.
Det är sällan verkliggheten blir som man tänkt, när man lever för dagen å utan att tänka på morgondagen som du.. men självklart är det trevligare ända tills den dagen ev kommer... å jag har lärt mig att vara beredd å hur bra det är att vara förberedd!

jo jag reser oxå själv med barnet till köpenhamn, scandinavien osv.. då kan jag lätt vända om om jag blir sjuk, lätt kan någon komma å möta oss oxå (även fast vi bor i norra sverige)

mia maria: jag har inte frågesätti hur du väljer att leva ditt liv, utan undrat bara hur du tänker när du väljer på de sättet, inte att de ena eller andra skulle vara rätt eller fel!
Jag tror säkert att du kan ta hand om dig själv å ditt barn, precis som jag, men är man riktigt sjuk så kan man inte - å det kan du liksom inte säga emot fast du gärna vill...

Jamen snälla du, jag lever inte för dagen - jag är planeringsmänniska ut i fingertopparna! O har en tendens att alltid ta ut det värsta i förskott.
Men inte när det gäller att resa uppenbarligen, för där väljer jag att tro att olyckan inte är framme under de 1-2 veckorna vi är bortresta.
Likaså som jag väljer att köra bil eller gå över gatan för jag tror inte att risken är särskilt stor att en olycka händer just då.

Det är jättetrist att du har råkat ut för sjukdom medans du har varit på semester med din familj, men du har lärt dig något utav det som du anser att du har nytta av i ditt liv - likväl som jag har lärt mig av andra saker.
Jag har rest på egen hand sen jag var yngre o jag reser helst själv numer oxå, även fast jag förstås har min son med, så helt själv är jag ju inte, men jag reser iaf som ensam vuxen, o det är jag långt ifrån den enda som gör!

Och ja; skulle jag råka ut för en olycka någonstans så skulle jag inte BE min familj komma till mig, utan jag VET att de skulle göra det! De skulle hjälpa mig på alla sätt.
Tråkigt att inte du har samma förtroende för din familj.

mia maria: ja det är tråkigt att jag inte har en endaste släkting i livet, förutom då min man , men som sagt är det inga allvarliga saker så hjälper det inte mycket om han kommer om 2-3 dygn om jag inte klarar av dessa värsta dygnen...
sen pratar jag mer allmänt här å jag tror inte många har råd att åka hur som hellst till thai på kort varsel om inget allvarligt händer...
nåja vi lämnar väll detta

Men det vore kul för alla att läsa hur den som varit riktigt sjuk har gjort, å hur man årkat ta hand om barnet.
(men inte allvarligt, utan kraftig lugninflamation, bronkit med hög feber å dyl som man lättare kan få just på resor, när man åker på vintern från kallt till varmt mm..)
sen är ju grejen även att måste man ta hand om barnet å inte få vila så är risken mycket större för fler komplikationer osv, inte riktigt nått jag längrtar heller till..
Att vara sjuk utomlands på semestern är nått helt annat än att ligga sjuk hemma å ha mat i kylskåpet, framför allt vatten i kranen, huset barnsäkrat, barnet trygga miljö med leksaker mm... samtidigt som man inte hemma får kraftiga medeciner mm...

Bara man tänker pås akerna å vet hur man skall lösa om nått händer så är det ju bra.

Ja det är ju som sagt upp till var o en vilka chansningar man gör här i livet