Min man mår psykiskt dåligt, hur kan jag hjälpa honom?

Om jag säger så här..jag är den sjuke i vårat förhållande. O sambon han har sagt så här..att hade jag inte sökt själv så hade han sökt åt mig. O helt enkelt släpat dig mig.

Om du frågar honom..vad säger han då? Vill han ha hjälp?

För det går inte över av sig själv. Inte en suck. Det krävs hårt arbete.

(jag hade 43 p när jag var som sämst)

Just efter han hade gjort testet sa han att han trodde att medicin nog skulle hjälpa bäst på honom. Men han vill och inte vill ha hjälp. Tror det är just det där att söka hjälp som är lite... tja skämmigt. Män ska ju vara den starka, vi bor i ett litet samhälle och bara det att beställa tid och man vet att man kommer möta VC-personalen påa ffären dagen efteråt. Jag vet att de har tystnadsplikt men känns så ändå.
Han jobbar och sköter sig ananrs så det är bara att han är nerstämd. Har sagt att han inte har några planer på att skada sig själv, och det trodde jag inte heller när jag tog upp det.

Kan ni inte söka på annan ort?

Det som krävs är att man accepterar läget. Att man inte mår bra. Sedan spelar det ingen roll vad någon annan säger. Har man väl bestämt sig så kan ingen få en att ändra sig.

Ja, det skulle jag kunna föreslå honom. Finns fler VC i kommunen.

Hej!
För det första, vad bra att du sökt hjälp. Hoppas du får något som passar dig.
Beträffande din man så är det svårt. Han verkar ju ändå ha insett att det finns ett problem vilket är en jättebra start- Jag tycker du ska diskutera med din kurator/psykolog hur du kan hjälpa din man. Jag vet inte hur psykiatrin fungerar där ni bor men ofta kan de göra hembesök. Berätta vilken hjälp som finns/hur det går till osv. Då kan ni sitta med båda två och det kanske inte känns lika jobbigt när man är på hemmaplan. Men din man är vuxen och det går ju inte att "tvinga" honom någonstans om det inte är riktigt riktigt illa...Jag tror det hela handlar om att motivera honom att söka hjälp, vilket är lättare sagt än gjort..Jag hoppas verkligen det löser sig för er. Stor kram

Nej, jag vill inte tvinga honom, så dålig är han inte. inte i mina ögon, han äter och sover, sköter jobbet och är med här hela tiden här hemma. Jag ahr en förälder med psykiska besvär, stora besvär och jag ahr varit med flera gånger och lämnat h*n på psykakuten så det blivit vårdintyg. Det är inte alls så som min man har det.

Det är BVC koll på ett av barnen imorgon, sköterska där har bara halvtid, andra halvan ahr hon på VC, (det är hon som bokar läkartider när man ringer VC) så ska be henne om en tid så får sambon ta den om han vill.

Bad BVC sköterska om läkartid till maken och idag har han varit där, fick medicin och samtalsterapi. Så nu hoppas jag att det ordnar upp sig.
Han tycker det här var något bra och har tagit första tabletten. Hoppas det inte blir för mycket biverkningar bara.