Min 5 veckor gamla son bara skriker...

Han kan vara inne i en fas. Min son som nu är 3 månader har haft sådana tillväxtfaser ibland och då kan jag inte lägga ner honom en sekund utan att han blir ledsen. Går över jag hade sonen mycket i sin babysitter om jag höll på att pyssla i köket.
Har haft svårt att smälta att någon är så beroende av mig jag är själv inte van vid det så visst det tär på en men det går över...

Om han skriker när han ligger på rygg kan det vara öroninflammation.

I övrigt måste jag ju säga att bebisar ÄR så. Väldigt många bebisar VILL bli burna dygnet runt och blir panikslagna om de inte får vara hos mamma eller pappa. Vilket ju är helt förståeligt... tycker du ska ta och acceptera att det är en bebis du har att göra med och bebisar kräver faktiskt allt som oftast närhet och uppmärksamhet 24/7.

5 veckor brukar ju förövrigt innebära en tillväxtfas eller utvecklingsfas eller vad man vill kalla det, där de ofta kan kräva extra mycket av föräldrarna.

Tack gode gud för att det går över. För om det kommer fortsätta på det här viset kommer Noels mamma att få spunk snart. Så det handlar om tillväxtperioder alltså? Har han ont eller vad beror det på? Han har ioft växt så det knakar... Och jag precis som du har svårt att vänja mig vid att någon kan vara så otroligt beroende av mig... Hur lång tid tar det att vänja sig???

Det handlar inte om att inte acceptera att det är en bebis som behöver närhet, uppmärksamhet och omsorg, det handlar om oro och okunskap då det faktiskt är mitt första barn...

Vår lilla tös (9 veckor) är precis likadan i perioder. I skrivande stund ligger hon på mitt bröst och sover medan jag skriver med en hand.
En vecka kan hon sova själv och leka på golvet, nästa är det bara att bära som gäller.
Håller med om att det är svårt ibland, det där totala beroendet. Men jag försöker tänka att vad är en månad eller två i hela livet?! Inte så kul precis i stunden när man själv vill vila eller göra något, men mig hjälper det att se det i ett större perspektiv.

Det finns en jättebra bok om utvecklingsfaserna som både beskriver vad det är och ungefär när dem inträffar. Växa och upptäcka världen heter den. Finns på de flesta ställen, bla adlibris.se
Då får man lite mer förståelse för vad som händer hos bebisen och varför den beter sig som den gör

Blev bara lite konfunderad när du skriver på ett sätt som att det vore självklart att bebisen ska kunna klara av att ligga själv. Många gör inte det ändå, oberoende av utvecklingsfaser. Det är inget man över huvudtaget kan förvänta sig som nybliven förälder, och jag menar bara att det kanske blir lättare om du får förståelse för det också, att det faktiskt är helt NATURLIGT att din bebis skriker om du lägger ifrån dig honom.

Vi fick ett jättebra tips av barnmorskan att man kan linda in bebisen, hela bebisen även händer och fötter, i en filt eftersom de är vana att ligga så tajt i magen. Det får dem att känna trygghet och lugn. Det hjälpte verkligen för oss på nätterna speciellt då vår son blev orolig till och med när han låg mellan oss för att det blev för "luftigt".

Kan ju vara värt att testa kanske.

Lycka till

Vår lilla tjej är 6 mån lite drygt, men hon var precis likadan fram tills hon var 2 månader ungefär. Vi fick bära henne hela tiden, även när hon hade somnat hos mig efter amning o skulle lägga ner henne så vaknade hon o skrek o så fick vi gå runt o vagga henne tills hon somnade igen.

Vi testade allt ifrån att värma upp platsen när hon skulle sova först med en ljummen vetekudde eller petflaska me ljummet vatten i, och vi värmde hennes kudde under våra täcken för att hon inte skulle känna av värmeskillnaden när vi la ner henne, ibland gick det bättre men ofta så vaknade hon ändå Så på natten var det mkt vaggande fram o tillbaka här hemma, o så sov hon i famnen på oss. Och på dagtid fick man äta o fixa sig med en hand o med henne i famnen. Selen var guld värd att ha den tiden. Men det jag tänkte komma till var att hon en dag helt plötsligt inte skrek nånting när vi la ner henne och hon kunde ligga mer o mer själv på golvet o leka med babygymmet. Och idag somnar hon själv både på dagarna o på kvällen i sin säng. Så håll ut det blir bättre. Förstår din frustration, en annan bröt oxå ihop ibland där i början, man var trött o ville bara ha lyxen ibland att få äta med 2 händer

Jag som trodde det var något konstigt att min 6 v gamla son helt plötsligt inte somnar själv i sängen längre och skriker i stort sett varje gång jag lägger honom ifrån mig. Skönt att veta att detta verkar vara normalt =D

För oss var det precis som för Juliagbg ovan. Gick över vid 2 mån, var sjukt jobbigt eftersom man inte visste när det skulle ge sig. För det visste jag ju att inte skulle jag behöva bära henne när hon var 15 år .. Hur som, efter 2 mån släppte det och funkar allt kanon bra..