Dikter till en ung människas begravning!

Jag tycker mycket om den här dikten av Barbro Lindgren (finns även tonsatt och insjungen av Eva Dahlgren på skivan "Nu sjunger näktergalen", en barnskiva). Jag tycker att den ger hopp i det nattsvarta mörkret...

Gråt inte för att jag är död
(Barbro Lindgren)

Gråt inte för att jag är död
jag finns inom dej alltid
Du har min röst
den finns i dej
den kan du höra
när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dej
Du kan ta fram mej
när du vill
Allt som finns kvar
av mej
är inom dej
Så vi är jämt tillsammans

Den var jättefin, finns det fler?

Denna fanns med på en väns begravning, tycker den är väldigt vacker.

Döden är inget alls. Den räknas inte.
Jag har bara slunkigt in i rummet brevid.
Inget har hänt. Allt är precis som det var.
Jag är jag och ni är ni, och det gamla livet som vi levde
så kärleksfullt ihop är oberört, oförändrat
Vad vi än var för varandra är vi ännu.
Kalla mig för det gamla bekanta namnet.
Tala om mig på samma sätt som ni alltid har gjort.
Låt inte ert tonfall förändras.
Anlägg ingen tvunget allvarlig eller sorgsen min.
Skratta som vi alltid brukade skratta åt de små skämt
vi gladde oss åt tillsammans.
Lek, le, tänk på mig, be för mig.
Låt mitt namn vara på allas läppar som det alltid har varit.
Låt det uttalas utan ansträngning,
utan tillskymmelsen till en skugga över sig.
Livet betyder allt det någonsin har betytt.
Det är likadant det alltid har varit.
Det finns en absolut och obrytbar kontinuitet.
Vad är denna död annat än en försumbar olyckshändelse?
Varför skulle jag vara ur sinn bara för att ` jag är ur - syn?
Jag väntar ju blott på er en liten stund
här någonstans i närheten, alldelses om hörnet.
Allt är väl.

dikt av Harry Scott Holland ur boken "September" av Rosamund Pilcher

Otroligt fin!