Kommunikationsproblem

Kommunikation är så himla viktigt och värt att jobba på. Jag gör inget speciellt, jag försöker bara få ut så mycket som möjligt när jag pratar. jag är ganska känslosam av mig så varje känsla jag har måste ut! ibland är det svårt att få ut det man ska säga men jag brukar tänka lite på vad det är jag vill ha sagt och sen bara säga det. sen frågar jag min sambo 'hur tänker du, vad känner du' så han kan säga sitt. du kan också skriva upp saker du vill prata om kanske. och säg alltid ' jag känner, jag upplever' för det kan man aldrig argumentera emot! säg inte 'du är si och så' anklagande utan ta det bara lugnt och prata om det. se det inte som bråk utan diskussion! vi bråkar inte alls mycket utan det är mer diskussioner där vi pratar och försöker lösa saker.

Vad skönt att ni har en fungerande kommunikation. Jag har också försökt den varianten att börja meningarna med jag känner, jag upplever osv och det är jättebra. Däremot blir jag väldigt ofta avbruten. En gång blev jag så arg när jag blev avbruten att jag skrev ett brev istället och sade läs det här är du snäll. Det fungerade faktiskt och han bad om ursäkt för att han avbrutit mig. Men man ska väl ändå inte behöva skriva till varandra för att få fram budskapen? Han gillar verkligen att prata och kommer aldrig till poängen...

ja du de undrar jag också för jag och min sambo kan verkligen inte prata om någonting utan att det ska bli bråk o osämja...

Håller med er. det är skit jobbigt när man inte kan kommunicera bra.'
Min kille är nog den sämsta på att diskutera .
oftast när det är något som kommer upp så sitter han bara tyst..'
Jag kan sitta o prata en hel timme utan att få svar. det är som att prata med en vägg.. men han menar inget illa med det utan han är sån person... tyst av sig och bråkar inte med nån..
jobbigt o störigt.. ibland vill jag bara strypa han......

Anonym: Ha, ha..Du låter som min kille...som bara pratar. Ställer du de där kontrollfrågorna som SuzR föreslog så att ni kan få igång en dialog, eller undviker han bara dina frågor?

Ja, jag e precis som SuzR skrev! Ja, börjar alltid prata så vi kan få igång en dialog...
Nä, han tycker det är jobbigt att jag alltid pratar o diskuterar om allt.
och så tycker han jag upprepar allt hela tiden..

Det är verkligen inte lätt med kommunikationen ibland. .. Men hur vill han ha det då? Man måste ju prata med varandra. Lite kul ändå att höra din version. Det där med att upprepa sig är precis vad jag tycker om min kille också.

Verkar som att jag kanske är lik din kille på sättet då....
Det är rätt jobbigt med min kille.
Vi har aldrig RIKTIGT bråkat.
för det går inte att bråka med han.
Han e mer än sån -
" Man behöver inte prata i onödan "
Ibland önskar jag bara att han skulle göra nåt oförberett..
kanske slänga en tallrik på golvet eller nåt...

Men hur känner du mer med din kille då?

Mamma nea: Han är bättre nu, men tidigare så kunde han skrika så saliven sprutade...slutade med att jag bara reagerade orkar inte och blev tyst. Ibland reagerade jag med att kasta talrik i golvet när jag fick nog. Men under den perioden hade vi båda två otroligt stressigt på alla fronter. Jag skulle så gärna vilja prata med honom och säga vad jag känner utan att han ska komma med en massa ursäkter. Ibland känner jag att det finns saker jag vill ta upp med honom, men då tänker jag bara" vill inte förstöra den fina stunden vi har nu" för jag vet aldrig iförväg hur han reagerar.

här är en till som inte kan kominusera med sin sambo men här är det så att det alltid är min sambo som ska få säga sin mening och när han gjort det så är diskutionen över för hans del och då lyssnar han inte ett dugg på mej, vet inte hur jag ska kunna få fram mina budskap om vad jag vill då han aldrig lyssnar och gör han det så är allt mitt fel och man får höra att det skulle du tänkte på tidigare eller att man är dumi huvet mm. och han ska alltid säga hur synd det är om honom och det borde jag ju fatta.

#10 Har du frågat honom när han är lugn, om han är intresserad av att höra vad du tycker och känner? Har råkat ut för samma som du ett antal gånger. En gång slutade med att jag skrev ett brev till honom. Han bad om ursäkt efteråt. Kanske något att prova..

Egentligen tror jag problemet är att man glömmer bort att lyssna. Jag är den som pratar hos oss och får sällan svar om det inte blir bråk, men det är inget svar... och jag är skitdålig på att lyssna.

Kan tipsa om en bok jag håller på att läsa nu. Har fått många aha-upplevelser och tips på hur man kan få kommunikationen att fungera lite lättare. "En sund kärlek" av Terence T. Gorski.

samma problem här.. och vi har börjat gå till familjerådgivning! Inte alls vart tillsammans speciellt länge ( 1,5 år ), men eftersom vi planerar livet tillsammans och kommunikation är grunden för ett fungerande förhållande så..

oo känner igen, vill också prata o säga hur jag känner,tycker o tänker o vad jag vill för vår del med livet.. noll respons! som att prata med en vägg, han går i försvar o blir sur sen ignorerar han mig. Tycker verkligen detta är skitjobbigt. vad gör man?

#14 Vad bra att ni har börjat på samtal. Har ni fått några bra tips som du vill dela med dig.
#15 Varför tror du att han blir sur? Finns det något underliggande som gnager?

Det verkar vara många som har svårt att få kommunikationen att fungera i sin relation. Många verkar vilja att den andra ska lyssna. Frågan är om vi själva lyssnar in vår partner på ett kontruktivt sätt.

#15 Varför tror du att han blir sur? Finns det något underliggande som gnager?

jag vet faktiskt inte... bara väldigt svårpratad. men sen när jag sagt det jag vill o han fått varit sur så brukar det ju ändå bli nån form av lösning på de hela.. är nog inte världens bästa lyssnare själv men försöker...

Jag har nog gett upp att försöka kommunicera med min sambo. De är lönlöst. Vi kommer ingenvart med de, de slutar alltid alltid i bråk och så är vi surapå varandra resten av dagen. Om jag vill säga nåt så är de knappt att han lyssnar. Han svarar inte och när jag frågar hur han tycker eller känner så säger han att han inte vet eller liknande.