Ni som Spyr Under graviditeten

V8, inget illamående. V 9 Illamående och spydde. Nu v 10 mår jag bättre. Jätte rädd att illamåendet ska komma tillbaka.

Fullt normalt. Jag kräkte v 6 - 20 & var illamående dygnet runt.

Grattis förresten!

Läste precis på: www.blimamma.se/gravid-vecka-9.html
Där stod det: Hormonet hCG är på sin högsta nivå i v 9. Kan förklara att man mår illa då!

Är i v 12 och spyr fortfarande men alla säger att det ska börja minska nu så jag håller tummarna.

Kräktes också dygnet runt v.5 till v.20, var glad för att du bara kräks två gånger. :) Om du är orolig så kolla urinen, blir den starkt orange, nära på röd så åk till gynakuten så sätter de dropp på dig, annars är det inget konstigt med att må illa. Se till att dricka mycket då du förlorar en massa vätska när du kräks.

jag har inte kommit så långt som till spya än.. men har börjat må illa. Men kan berätta om min första graviditet... jag spydde HELA TIDEN från vecka 7 till 14... gick ner 10 kilo. kunde inte ens gå ut, för jag spydde vart som helst hela tiden... även om jag inte hade ngt att spy så kom det kraftiga kväljningar. Ät vitaminer och järntabletter och drick mycket vatten. Min son blev en frisk liten kärna som sällan är bitter.. så det är ingen fara =)!!

Blir de flesta illamånde?
Hur klarar ni jobbet? Tror inte anställda att de e magsjukan?

Jag sommarjobbade på ett äldreboende när jag fick reda på att jag var gravid, det var ju bara att tala om det för personalen på en gång eftersom jag var tvungen att kräkas hela tiden. Och det blev ju inte bättre av att sköta de äldres hygien och laga mat (vi gjorde annat också, men jag kommer ihåg just de sakerna som värst pga lukten... Dunken med flytande smör får mig fortfarande att vilja kräkas...) men det gick. Jag hade som tur vara bara 2-3 veckor kvar på jobbet när jag började kräkas, men jag hann med en första runda till gynakuten för dropp innan det var dags att ta upp studierna igen.

Jag tror att det är olika från person till person hur man hanterar det, jag mådde inte bättre av att bara gå hemma och jag var ju egentligen inte sjuk så så länge det fanns en toalett i närheten så "mådde jag bra". Jag gick ner närmare 15 kilo tills illamåendet slutade, sedan tog det ytterligare några veckor innan jag började gå upp igen, men förutom att det var jobbigt att kräkas och må illa hela tiden (det tar på krafterna!) så mådde jag bra. Sedan tror jag att det hjälpte att jag har bra järnvärden, har legat över 125 hela graviditeten (utan tabletter) och har inte varit sådär supertrött som en del blir. Fast jag förstår fortfarande inte hur det kunde vara så högt när jag under flera veckor knappt åt något...

Har kräkts sedan v. 5, är nu i vecka 11, och har hunnit vara inlagd ett dygn med dropp. Inget roligt alls! Går nu på dubbla kräkmediciner och det hjälper någorlunda men en kräkning på morgonen o en på em går på rutin. Jag hoppas verkligen det snart går över så man kan börja leva som "vanligt" igen.