Han vill inte leka med de andra barnen.

Jag tycker inte alls att du ska oroa dig over det har. Han ar fortfarande ganska liten, herregud, bara drygt tva ar.

Känns skönt att höra, när du skriver så =)

Det är inget problem att din son inte vill eller rättare sagt inte kan leka tillsammans med andra barn, och det borde dagispersonalen känna till! Barn KAN INTE leka tillsammans-lekar med andra förrän tidigast i 3-årsåldern. S.k "bredvid-lek" är fullkomligt normalt i din sons ålder!

Tror det är många barn som är sådana. Det behöver inte vara något hemskt eller farligt :) Jag tycker din pojke låter mogen för sin ålder, bara.

Birgitta L skrev 2009-03-06 21:00:41 följande:

Fast det stämmer INTE att barnen inte leker med varandra förrän det är 3 år. Jobbar på skmåbarnsavd och skulle snarare säga att en del börjar redan i 1,5 års åldern.

Däremot är det inget konstigt om ts son inte gör det. För det skiljer sig ifrån barn till barn. Det viktigaste måste vara att pedagogerna fortsätter att stötta barnet i leken och att de är med och leker så att han så småningom kan leka ensam med de andra barnen. Tror inte på att pressa honom i att leka med andra utan det kommer när han är redo.

Birgitta L: Klart at barn kan leka tillsammans fast de inte fyllt 3. Det ser jag varje dag på förskolan iallafall. Min 2 åring leker rollekar och har gjort så ett bra tag. En är mamman, en är katten osv, de har jättekul ihop.

Jag tycker att du ska prata med personalen så får de ta tag i det, utarbeta någon plan på hur de ska få honom att tycka det är roligt med andra barn. Han hade kanske tyckt att det var roligare om det inte var så många barn utan att han fick vara lite själv med något enstaka barn.

Eller prova själv hemma med att bjuda hem och sitt o drick kaffe så han ser att det inte händer något roligt med de vuxna och kanske söker sig till barnet. Jag tror heller inte att det är något problem nu, men tycker det är något han går miste om. Jag har aldrig sett barn skratta så mycket som de gör ihop med varandra.

Visst kan barn leka tillsammans som sma. Min son uppskattar rollekar med andra barn men aven "brevidlekar". Han ar 1 ar o 10 manader.

Daremot traffar jag flera barn i denna alder som INTE leker med kompisar, och det ar inget konstigt alls. Det behovet kommer bara lite senare. Manga barn vill ofta iaktta de andra barnens lek, och vill da ofta ha en vuxen brevid sig.

Med lite tid och stod in i leken kommer nog TS son att leka sa det star harliga till, nar han ar redo. Och intresserad. For alla ar vi olika, och alla barn ar inte sa sugna pa kompisar sa tidigt. De trivs bast i sina egna lekar dar de kan leka precis som de sjalva vill.

(Har jobbat pa smabarnsavd.)

Det finns naturligtvis variationer på när barn börjar kunna leka tillsammans med andra barn. Men generellt är det så att de yngre barnen i huvudsak leker "bredvidlekar" och "härmningslekar". Därefter, vid omkring 3 års ålder börjar de mer och mer kunna leka tillsammans med andra och vid ca 4 års ålder leker de gärna "rollekar" tillsammans med andra barn.

Din son är inte klar med sin ankytning ännu. Eftersom han börjat dagis innan han är klar med sin anknytning till dig så för han över det behovet på en personal. Han behöver fortfarande "se världen" tillsammans med en vuxen för att vara trygg. Har du möjlighet så ta hem honom och låt honom bli mogen och klar med sin anknytning så kommer det att fungera bättre :)

Svar till hemmaföräldern:
Jag antar att du menar jagutvecklingen inte anknytningen. Anknytning är inget man blir "klar med", det är en process som pågår liver igenom. Jagutvecklingen däremot brukar man säga börjar bli "klar" vid 3 års ålder, dvs. att barnet så börjar få en uppfattning om sig själv som en egen person. Barnet börjar då bland annat också kunna säga "jag" om sig själv i stället för sitt egna namn.

Tack för er diskution och ni argumenterar precis så som jag hoppades och trodde att det var. Jag fick en liten klumpig fröken som berättade det för fel sätt för mig på samtalet och allt kändes så uppförstorat. Tack.

Du ska inte vara orolig, inte konstigt att en tvååring leker brevid..det gör man oftast i den åldern , men däremot så låter det som att han kanske inte är helt trygg än då han gärna vill ha en vuxen nära och slutar leken om de går....
Men se det inte som ett problem ge honom tid han är inte så stor än, och inget konstigt är det heller.

Svar till mammamutilltre:

Att den lilla killen söker sig till de vuxna på dagis är inget tecken på otrygghet, snarare tvärtom! Han försöker hitta någon vuxen att knyta an till på dagiset. Hemma har han mamma och nu försöker han knyta an till någon på dagis. Hoppas att fröknanrna kan förstå det och göra på så sätt att han får en vuxen som är till lite extra för honom. Det är det bästa för små barn. Kanske är det så på det här dagiset att man inte låter en vuxen bli lite extra speciell under inskolningen utan hoppas att barnen ska ty sig till alla. Det är fel att resonera så, och om det är så på det här dagiset så har den här lilla killen förstått att han själv måste knyta an till någon vuxen. Det tyder mer på trygghet än otrygghet att han förmår göra det!

Birgitta L skrev 2009-03-08 13:28:57 följande:

Kan inte hålla med tyvärr, jobbar själv på förskola och ett barn som är tryggt på förskolan är inte så beroende av en vuxen så att man blir ledsen om den vuxna går från rummet...
Och de flesta som jobbar på förskola knyter absolut an till barnen och kanske barnet väljer själv vem de vill knyta sig till, och när barnet är tryggt så går det bra med alla vuxna och barn, även om han skulle ha en favorit fröken.

Om barnet blir ledset när den vuxna lämnar rummet så har man ju knutit an! Vi talar här om ett litet barn på 2,5 år och då måste man få vara beroende. Det är annat när det gäller barn över 4 års ålder.

Birgitta L skrev 2009-03-08 13:41:17 följande:

Ett litet barn vill gärna vara nära vuxen men om det blir ledset då den vuxna går eller inte vill upptäcka avdelningen själv så anser jag att barnet inte är tryggt på avdelningen men kanske med just den personalen och det är jätte bra men en tvååring kan vara trygg för övrigt med...det kan även en ett åring...
Sen att ett litet barn gärna är där en vuxen är det är en annan sak.

Jag ser inte att ts har ett problem men att den lille killen behöver mer tid att bli trygg på förskolan...

Min son har också haft svårt för att leka tillsammans med andra barn. Han har också haft svårt för att leka ensam i sitt rum. Han har helt enkelt inte varit intresserad av lek i traditionell bemärkelse.

Ja, det håller jag med dig om. Man kan ha knutit an till en vuxen och samtidigt ännu inte känna sig helt säker i barngruppen på avdelningen.

Birgitta L skrev 2009-03-07 17:37:51 följande:

Nej, jag menar faktiskt anknytningen. Han är inte mogen att möta världen ensam;

www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/artikel_968233.svd

Sättet på vilket de otryggt anknutna barnen (mellan 30 och 40 procent) är otrygga varierar där­emot mellan olika kulturer. Otryggt anknutna barn i väst får oftare en så kallad undvikande anknytning. De barnen tränger undan sina känslor och reagerar ofta på förälderns återkomst med att vända bort blicken.

?Det är som att de tar ett djupt andetag och säger till sig själva: ?Det här var tufft, men nu gäller det att bita ihop och inte visa det?. Ofta tar barnen upp en leksak och bjuder in föräldern till lek som ersättning för den tröst som de inte tror sig kunna få, säger Anders Broberg.

Forskning från andra delar av världen visar att otryggt anknutna barn i till exempel Asien och på kibbutzer i Israel, oftare får en så kallad ambivalent/motspänstig anknytning. De blir väldigt upprörda i samband med separationen och har sedan svårt att bli tröstade av sina föräldrar. För att slippa skiljas från mamma och pappa blir vissa barn med motspänstig anknytning väldigt klängiga och bevakar varje steg som föräldern tar.

Läs: www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/artikel_961137.svd