Hur påverkas små barn av "flängande"??

Jag tror att är föräldrarna stressade så blir barnet det också! Men om inte föräldrarna är stressade utan har detta som en naturlig livsstil så blir det så för barnet med. Vi har alltid gjort völdigt mycket med vår son och för honom sitter tryggheten och ron i oss föräldrar och inte i var vi är. Han gillar verkligen att resa och möta nya människor ofta. Men så blir inte vi som föräldrar stressade av det heller utan vi mår också bra av det!

Håller med Justitia

Här om dan var jag superstressad för jag var så sen. Sprang med honom i famnen och hade dåligt samvete för jag förstod att han skulle märka att jag var stressad. skyndade mig allt vad jag kunde att byta kläder på honom. Då börjar han skratta högt och tyckte det var jättekul. Konstigt.

Har sett flera barn vars föräldrar ständigt ska vara ute och "flänga" och samtliga barn är rastlösa, oroliga har svårt att somna/sova. Jag tror det är viktigt för barn i den ålderna att kunna "känna sig hemma" någonstans och faktiskt bara få vara där och ta det lugnt tillsammans med sina föräldrar. Självklart måste man ju hitta på saker, men kanske inte hela tiden, varje dag.

Detta är bara mina tankar och vad jag tror men som sagt så har jag sett flera exempel.

smultronblomman: det stämmer inte alltid, vi har flängt och sovit borta och rest och haft oss med våran dotter som nu är 2 år... hon har klarat det utmärkt, vi har istället tagit med oss rutinerna till det stället vi är. Ex natt rutiner, att alltid läsa samma bok att alltid göra samma nattningsritual..
Våran dotter är otroligt framåt och social men hon är också väldigt hemkär...hon kan somna var som helst utan problem och hon är glad som en strålande sol jämt och ständigt! kram

Mamahanna:
Så där är min son med trots vårt "flängande", så jag tror att det kan vara olika från barn till barn. Man får väl känna av vad just ens eget barn klarar av och sedan lägga ribban där! Precis som vi vuxna gillar olika tempo så tror jag att barn gillar olika rytmer!

Vi har sedan 20/6 haft 7 hemmanätter...vi har alltså flängt o farit hela sommaren. När vi startade var minstingen 2 månader, nu är hon 4. Hon äter sista gången vid 9 på kvällen, sedan kl 6 nästa morgon - utan att vakna däremellan... Piper aldrig såvida hon inte är trött eller hungrig, o det är oxå minimalt... >En trygg filur m a o, och det har inte påverkats alls under semestern! Jag tror att vi i familjen är hennes trygghet o signalerar vi att allt är som det ska är det ok för henne oxå. Mycket ligger dock i "grundtempramentet" tror jag!

Är man som förälder trygg o nöjd med det liv man lever så är barnet ochså tryggt.

När mina tonåringar var små var vi alltid de som "flyttade" på oss eftersom våra kompisar var väldigt "hemma bundna" med sina barn, våra barn hade aldrig problem med att somna borta eller visade några som helst tecken på att dom tyckte det var jobbigt att flänga runt, tvärtom.
Med facit i hand är jag glad över att vi fortsatte att "leva" även efter det att vi fick barn och även denna gången kommer vi att ha "öppna sinnen" o inte begränsa oss till hemmet i tron att det är enda chansen att få ett barn som lever i trygghet o harmoni, mår föräldrarna bra mår även barnet bra....

Kul att läsa om era erfarenheter och åsikter!!
Jag tror också att om föräldrarna är lugna och trygga spelar det inte så stor roll vart man befinner sig eller hur mycket man flänger.

Smultronblomman: Jag har också sett det där!! Tror du inte att de barnen har väldigt stressiga föräldrar...

Vi har farit runt till släktingar som bor 3 timmar bort, både i norr och söder i sommar och det funkade kanon. Det jag inte riktigt tycker om med att flänga runt är att Moa då har så mycket nya intryck att smälta så hon sover 4-5 timmar i stöten dagtid. Visst, det är supersmidigt att hon ligger i soffan bredvid och sover mestadels medans vi umgås med folk , sen bara äter igen och sover hela natten. Känner bara att jag själv går miste om umgänget med henne...

Är vi hemma så är hon vaken mycket mer och sover bara någon timma hit och dit. Jag älskar själv att resa och har några ställen kvar. Det kommer att bli mycket resa även i framtiden med lillan!!

Känner bara att spädbarnstiden och samvaron med henne blir lite åtsidosatt om vi flänger för mycket nu när hon är liten. Det är ju en tid som aldrig kommer tillbaka..om ni förstår vad jag menar...

Tack alla ni som ville vara med i min tråd!

Hr bara skummat igenom tråden och håller inte riktigt med,

jag tror inte att det har så mycket med föräldrarna att göra utan mer med hur barnet är. Vår grabb är fruktansvärt nyfiken och verkar tycka att sömn stör hans upptäckar lust. Han har väldigt svårt att somna både hemma och borta - och vi har varit mest hemma i lugnet med honom. Så när det är dax för sovstund får vi nästan alltid hjälpa honom till sömns.

Detta började redan när han var ca 3 veckor gammal, så om det är ok att resa och flänga med en bebis på några månader beror nog mycket på hur nyfiken den lilla ungen är.

Men personligen tror jag inte att för mycket intryck är vad en 2-3 månadersbebis behöver.

Kan absolut hålla med om stressade föräldrar för över det på sina barn och gör dem oroliga. Fungerar säkert bättre att "flänga" runt om man är lugn och sansad som förälder så barnet känner en trygghet, men samtidigt så tror jag inte att små barn ska ha alltför många intryck jämt och ständigt...

Man får se till barnets person - blir barnet oroligt de dagar det händer mycket och man flänger runt, eller är han/hon nöjd och belåten även då? Vi vuxna upplever ju "flängande" väldigt olika, jag tycker om att göra många saker, men det säger ju inte att alla andra gör det - barn är också olika (om nu någon missat det ).

Min son är som gladast när vi är ute bland folk och blir uttråkad av att bara vara hemma.