Hjälp, jag måste leva med honom för att få komma hem..

Är han våldsam, behandlar han dig dåligt? Jag tycker inte att du ska vara kvar i ett förhållande som inte är bra. Det drabbar ju ditt barn också. Sök dig till familjerätten i den kommun du bor i. Det kostar inget och de är objektiva och kan ge dig råd.

Han trycker ner mig psykiskt utan att vara medveten om det.... allt jag säger är fel, han kommer alltid med nåt bättre, vad jag än säger, ska han argmentera emot, allt som har med han att göra är viktigt, inget i mitt liv är viktigt.... asså det är massa sånt.... jag har fått så otroligt låg självkänsla tack vare han....
Han lyssnar aldrig på mej, han respekterar mej inte, jag har försökt prata med han men det är lönlöst

Men hur ska jag göra? gör jag slut med honom, blir jag ju kvar i 18 år eller åtminstone tills dottern bestämmer hos vem hon vill bo....
2-3 år är ju inte så lång tid i jämförelse (som han säger att det kommer ta).. men frågan är om det är möjligt att orka...

För det första: Vad är det för skitsnack att säga att ni ska flytta OM du stannar hos karln?? Han har ju idiotförklarat sig redan där. Lämna honom och ansök om enskild vårdnad. Om han beter sig så mot dig hur är han då mot eran dotter?
Som sagt, mitt råd är familjerätten!

Han har hela tiden sagt att vi ska flytta upp sen eftersom jag vill det men när det tog slut sist, så frågade jag hur det skulle bli om jag vill flytta upp nu på en gång så sa han: Flytta upp du, jag skiter i vilket men X får du inte med dej.
Det jag menar är att om vi är tilllsammans så är han villig att gå mej tillmötes.
Jag kommer nog inte få enskild vårdnad.... det verkar svårt.. förresten vill jag ju inte att han ska förlora kontakten med sin dotter...

Jo han är faktiskt jättebra som pappa.... det är som sambo han inte lyckas...
Han går runt just nu o tror att allt är frid o fröjd mellan oss.. jag borde väl bli skådis...

Varför är inte pendling ett alternativ? Är det Malmö-Haparanda vi talar om?

Då tycker jag du ändå ska göra slut och flytta till en egen bostad i samma stad eller nån närliggande ort. Du mår INTE bra av förhållandet, så avsluta det, och bo i närheten. För vill han inte flytta till DIN stad så är det bara att acceptera, han ser väl ingen anledning att bo i DIN hemstad som singel. Kanske du har några vänner i någon ort i närheten, så kan du bygga ditt liv DÄR?

Men... tja, pendling GÅR faktiskt även om det är långt. Hon kan t.ex. gå i skola på ena orten och tillbringa alla lov och storhelger på den andra orten.

Nja inte riktigt så långt.. det tar ungefär 7 timmar med bil.
Grejen är att min hemstad också är HANS hemstad! Han har sina föräldrar, syskon o allt där...

Han går inte med på att ha dottern bara över lov o veckoslut tyvärr

Du verkar erdan bestämt dig. Men då säger jag så här. Flytta till en egen lägenhet i den stad ni bor i nu. Ha eran dotter varannan vecka. Gör ett eget nytt liv som du trivs med. Träffa nya vänner etc...

Ja jag har redan bestämt mej, jag undrar bara hur man orkar? har redan börjat titta på lägenheter men jag sörjer över min hemstad....

Men du, om du börjar med att separera och flytta till en egen bostad och umgänget kommer igång, så¨får du se senare vad som händer.
Det viktigaste är att du mår bra så att du är den bästa mamman du kan vara.
Just nu låter det som att det blir du utan din man.
Ingen kan ju sia om vad som komma skall, kanske du får möjlighet att flytta hemåt snabbare än du anar.
Vem vet det kanske blir mer angeläget för honom också att flytta hem dit släkten bor,när han inte har dej längre. Lycka till

Han kanske vill bo med dottern. Så blir du bara singel.