Han är otrogen den jävla grisen

Jag har kännt det på mig, att nåt var fel. Fick reda på hans lösen till datorn och fick för mig att gå in och titta. Fult gjort av mig, och under våra 9 år tillsammans har jag ALDRIG en haft tanken på att göra vad jag gjorde. Men jag gjorde det trots att det var fel, och där fick jag mitt livs chock! Han har varit ihop men en jävla tjej vi träffade i somras på några vänners bröllop. Hon har tom varit hemma hos oss på middag med ihop med några vänner, jag har träffat henne. De skriver att de saknar varann, att de vill gosa, mysa i sängen, hon saknar att känna honom i sig. Jag blir så äcklad!

Jag måste göra något, men vet inte hur. Hur lågt är det inte att snoka i någons privata mail? Vi skulle ju åldras tillsammans, i vårt nya hus. Vad hände med vår lilla dotter? Just nu vill jag inte se karln!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-03-11 08:20
Jag har skrivit vad som hände i tråden, det blir för långt att skriva här... Tack för att ni orkar läsa. Känns bra att få skriva av sig lite. KRAM // S

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-03-11 14:41
Detta har hänt, så slipper ni leta i listan ...

Ja ha, då var det gjort! Sitter här med puffade ögonlock, ser ut som ett freak. Har gråtit och gråtit och gråtit. Detta var vad som hände:

Han kom hem och märkte att jag var "konstig". Han frågade vad det var. jag ville ju att dottern skulle gå och sova innan, men jg pallade inte med att vänta så jag sa att det borde väl du veta om någon. "Vadå?" sa han. Jag sa att jag vet vad du har gjort, och semestern nästa vecka kan du glömma. Jag minns inte allt, det är som en dimma, men han erkände. Jag berättade inte hur jag visste, men han förstog endå. Han frågade inte.

Han grät som ett barn, sa att han inte fattade hur han kunnat gjort detta mot de 2 som betyder mest för honom. Han vill inte leva sitt liv utan mig. Han har mått skitdåligt. Han sa att jag inte förtjänar detta. Jag har inte gjort något fel. Han vet inte om han ens kan förlåta sig själv. Han var ändå glad att jag tog upp det, han har varit för feg. Han har alltid fördömt detta beteende och nu kan han inte ens leva upp till sina värderingar. Han fattar inte vad som hänt och vad det är för fel på honom. Stackars lilla tjejen satt mellan och och sa "mamma ledsen" och klappade och kramade. Och "pappa ledsen". Hon är så klok fast hon bara är knappt 2 år. De föstår mer än man tror.

Jag borde ha bett honom dra åt helvete. Men jag kunde inte. Jag sa att jag önskade att jag kunde be honom dra och aldrig mer visa sig. Jag sa att jag älskar honom, men vet inte om jag kan förlåta detta. Jag önskar att jag kan, för min egen del, det är så energikrävande att hata. Jag önskar att jag kan komma över detta, få tillbaka tilliten, men det känns omöjligt idagsläget. Helt jävla omöjligt. Hur ska jag någonsin kunna lita på honom igen? Vill jag det?

Han har sabbat så jävla mycket!

Bad honom i alla fall flytta hemifrån ett tag, jag måste få andrum. Tänka. Fatta. Andas.

Skidsemetern blir det ingen för han del. Han stannar hemma. Bra tillfälle för mig att få vara själv, kommer få mkt avlastning av mamma och syster, de ska också med.

Shit! Detta händer mig. MIG! Vi som älskade varandra. Vi som hade det perfekta förhållandet. Vi som skulle bli gamla tillsammans.