Någon som har något tips hur man går tillväga när ett barn 7- 10 år har en ovana att ta saker från sina kompisar? Min son har råkat ut för att en vän tagit saker vid ett par tillfällen och föräldrarna är rådlösa (det har hänt att andra barn saknar saker efter att han varit där)....
Fungerar det att skälla?
Är det bättre att försöka prata?
Straffa? Med vad i så fall?
Skälla och straffa fungrar inte, det förstärker det oönskade beteendet. Barn som är mellan 7 och 10 kan man och bör man prata med om vad det är som gör att barnet gör som det gör. Prata och försöka förstå och tillsammans hitta ett annat och mer acceptabelt sätt. Det aktuella barnet kan kanske få låna något som han/hon sen lämnar tillbaka nästa dag.
De har testat det...även att barnet fick köpa en sak som togs och ge till den som blev av med saken....
Problemet är att barnet även tar sådant som h*n redan har.
Tror inte heller på att skälla...när hjälper det??? Då vågar man ju inte erkänna....som det är nu erkänner barnet i alla falll.
Klart att barn kan vara kleptomaner, men jag tror inte det är en medveten ond handling utan snarare om okunskap och oförstånd om hur det påverkar den som blir av med sin sak. Dessutom verkar det vara "nåt" som "ingår" (inte hos alla naturligtvis, men många) när deras små hormonstinna kroppar ska försöka anpassa sig mer socialt. Händer detta så prata med båda barnen i samband med den andres föräldrar/er. Sånt löser sig snyggt bara man tar upp det. Är det ett fortsatt problem som återkommer bör väl kanske nåt annat tänkas ut ;)
Det är intressant med kleptomani. Hur kan man hjälpa någon att bli av med det beteendet - oavsett ålder? Jag kommer osökt att tänka på den världsberömda kleptomanen Winona Ryder, som tydligen haft stora problem att sluta snatta -trots att hon både hade gott om pengar samt var påpassad av media. Det BORDE vara enklare att tala barn tillrätta, men jag är inte alls säker på att det går.
Nej, det är svårt och jobbigt. Föräldrarna skäms och tycker det är pinsamt...Det har jag stor förståelse för, vem skulle inte tycka att det är pinsamt när folk ringer och frågar om barnet råkade få med sig något hem och att man sedan hittar saken...
Nu vill inte min son att den kompisen ska komma hit mer, han är ju fortfarande ledsen för att han blev av med en grej. Han är arg, och det förstår jag.
Tror det är något speciellt som kan ligga hos vissa barn speciellt i en viss ålder. (7-12). Hade också några tjejkompisar som var klåfingriga i den åldern. Någon konfronterade jag vid ytterdörren när hon skulle hem. Vägrade släppa ut henne förän hon hade visat vad hon hade i fickorna (och mycket riktigt hade hon tagit några av mina saker) För de flesta barn är det en övergående fas, behöver inte ens betyda att de snattar i butik när de blir äldre.
Vet inte varför det är på det viset dock. Men tror inte man ska förväxla det med ren kleptomani som diagnos. Där spelar det inte ens någon roll vad de tar för något. Behöver inte vara något de ens vill ha.
Och verkar heller inte gå över med åren (tänker på en åldersstigen prinsessa..)
Suzy QX: Har också tänkt en del på vissa kända personer som inte kan hålla fingrarna i styr...Och det är svårt att förklara för sitt eget barn som både blir ledsen och arg när det försvinner saker, saker som h*n sparat ihop till själv...