Less på att ställa upp och inte få något tillbaka

Det här kommer kanske bli svamligt men måste få skriva av mig ....

Jag bor i ett område där vi inte känner/umgås med särskilt många. Är väldigt social av mig och pratar med allt och alla men har liksom inte blivit kompis med någon i den bemärkningen att vi ses hemma hos varann och fikar osv. Har bara en sådan vän, och trodde till en början att vi var riktigt goda vänner, hon är även gudmor till min yngsta.

Under det senaste året så känns det som om allt jag gör gentemot henne blir fel. Om jag säger att jag mår dåligt så är hon i princip döende. Om mina barn har gjort ngt roligt så har hennes varit på tre utflykter osv. Det spelar liksom ingen roll vad jag säger, positivt eller negativt så har hon det alltid bättre/värre. Jag har försökt att inte bry mig men det är väldigt energislukande !

Nu under de senaste månaderna så har det påbörjats stambyte i husen där vi bor, hennes hus var först ut. Jag erbjöd henne hjälp med tvätten (vilket hon tacksamt tog emot) och även att hon och familjen kunde duscha/bada hos oss föratt slippa det allmänna utrymmet som inte är fräscht alls. Det tackade hon däremot nej till.

Nu har dom börjat hos oss. Det är en underdrift att säga att vi lever primitivt, sju pers, utan rinnande vatten,toa,dusch och utrymmet är ju minst sagt litet. Förutom sovrummen har vi bara allrummet att vara i där alla möbler från bad/kök/hall står. Det går, men är ju inte roligt. Det allmänna utrymmet är det vidrigaste jag har varit med om, ingen i huset verkar bry sig om att ta rätt efter sitt eget vilket har resulterat i spyor i duschkabinerna,stopp i toaletterna samt gamla matrester och annat äckel i diskhoarna. Inget drömläge direkt.

Ringde då min 'vän' för att fråga om vi kunde komma över dit för att få duscha men får till svar - 'du får väl göra rent innan du släpper in barnen,det fick jag göra!' samt ' prata med byggarna så dom fixar avloppen då'.

Ja, det ska jag ju göra, prata med byggarna så dom får fixa rören som det är stopp i osv, men inte fan ska jag behöva ställa mig och torka någon annans spyor för att duscha!?

Och varför kunde hon inte göra mig (oss) den gentjänsten att låta oss komma över och låna hennes badrum i 30 minuter när hon själv vet hur jävla äckligt det är !?

Vet egentligen inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget, är bara så himla besviken. Jag har alltid ställt upp för henne. Handlat hem grejer när hon varit dålig,passat hennes barn,bjudit på mat och fika,tvättat,städat. Allt möjligt. Jag tycker att man gör så som vänner. Men nu har jag lessnat på att hjälpa och ställa upp och bara få skit tillbaka. Hon kunde inte ens passa sin gudson under en förmiddag då jag var tvungen att åka på läkarbesök med dottern, 'hon hade sovit så dåligt så det vore bättre om jag kunde ta med honom' .

Kanske är det bara så att vissa människor 'lever på' att sitta i någon sorts 'offer-roll' men när det kommer till att hjälpa andra så tar det tvärstopp. Jag känner iaf att jag fån o med nu inte vill hjälpa henne något mer. Varken med att ta hem en mjölk från affären eller passa barn. Gör jag fel ? Hur skulle ni ha reagerat i min situation ?