• KlasStures mamma

    Saknar mamma, någon mer?

    Min mamma gick bort när jag var 13 år. Hon hade en hjärntumör och hade varit sjuk sen jag var 3-4 år gammal. Det är till och från väldigt jobbigt att klara sig i livet utan sin mamma. Speciellt när man går igenom så här livs omvälvande saker som att få första barnet....
    Kan inte få reda på så praktiska saker som hur det var för mamma (pappa minns inte sådana saker) när hon var gravid.
    Barnet kommer aldrig ha en mormor och hon fick aldrig uppleva att bli mormor.
    Har inte tänkt på det då mycket innan men nu (v. 36+6 idag) när fl närmar sig med stormsteg känns det tungt....
    Någon mer i samma situation?

  • Svar på tråden Saknar mamma, någon mer?
  • hallon2

    Saknar min mamma varje dag - hon dog när jag var 12 år. Cancer.

    Jag har varit noga med att visa min dotter foton, på hennes mormor. Vi är ofta vid graven. Jag försöker göra "mormor" en del av vårt liv. - men det är ju inte samma sak :(
    Fast om jag jämför med min lillebror som aldrig nämner "farmor" för sina barn ser jag att min dotter har en liten fördel vad gäller tidigare erfarenheter i familjen...

  • Anonym

    Har du ingen pappa heller din stackare?

  • KlasStures mamma

    Jodå jag har en bra pappa som gör så gott han kan. Men han minns inte så mycket om mammas graviditeter eller förlossningarna. Så det är inte lönt att fråga direkt.

  • Anonym
    Svar på #3
    Jo men då har du ju en av dina föräldrar kvar. Ditt barn får ju en morfar. Var glad för det ju.
  • KlasStures mamma
    hallon2 skrev 2009-03-12 21:58:22 följande:
    Saknar min mamma varje dag - hon dog när jag var 12 år. Cancer.Jag har varit noga med att visa min dotter foton, på hennes mormor. Vi är ofta vid graven. Jag försöker göra "mormor" en del av vårt liv. - men det är ju inte samma sak :(Fast om jag jämför med min lillebror som aldrig nämner "farmor" för sina barn ser jag att min dotter har en liten fördel vad gäller tidigare erfarenheter i familjen...
    Min syster pratar också om mormor med sin tös och när de är hos vår pappa och hälsar på går vi ofta upp till mormor (graven).
    Har också tänkt göra likadant.
  • fanny20

    Japp, det är nu 4 år sen min mamma gick bort, hon fick heller aldrig träffa min son.
    Tog med honom till graven och sa att vi skulle till mormor men han är för lite att först än!
    Hoppas innerligt att han kallar morfars nya för mormor än är det bara hennes namn. Men jag skulle inte ha problem om han kallade henne för det.

  • KlasStures mamma
    Anonym skrev 2009-03-12 22:02:49 följande:
    Jo men då har du ju en av dina föräldrar kvar. Ditt barn får ju en morfar. Var glad för det ju.
    jo det är jag glad över men det hjälper inte när sorgen efter mamma tränger på...
  • KlasStures mamma
    fanny20 skrev 2009-03-12 22:03:51 följande:
    Japp, det är nu 4 år sen min mamma gick bort, hon fick heller aldrig träffa min son.Tog med honom till graven och sa att vi skulle till mormor men han är för lite att först än!Hoppas innerligt att han kallar morfars nya för mormor än är det bara hennes namn. Men jag skulle inte ha problem om han kallade henne för det.
    Ja det är också något jag har funderat över... Pappas nya är jätte trevlig och jätte snäll men jag vet inte riktigt om jga vill att hon ska kallas för mormor....
    Syrrans tös säger morfar och flickvännens namn. Känns nog bättre för mig. Eller mjligtvis mormor också namnet. För hon är inte mormor...
  • Anonym
    Svar på #8
    Jag hade också sorg efter att min mor dog. Men far levde. När han dog fick jag trippla sorgen jag hade efter mor. För då fanns det ingen kvar så att säga det var apjobbigt.

    KlasStures mamma skrev 2009-03-12 22:06:41 följande:
    Ja det är också något jag har funderat över... Pappas nya är jätte trevlig och jätte snäll men jag vet inte riktigt om jga vill att hon ska kallas för mormor.... Syrrans tös säger morfar och flickvännens namn. Känns nog bättre för mig. Eller mjligtvis mormor också namnet. För hon är inte mormor...
  • fanny20

    Jag kommer aldrig kalla henne för mormor men skulle sonen vilja göra det och det är ok för henne så är det ok för mig som det känns nu.
    Jag har i alla fall haft min mamma kvar lite längre än du men förlorade henne också i cancer.

    Saknade efter mamma finns där men är nått jag lärt mig leva med men ibland väller det över och visst jag har också min pappa i livet och det är jag glad över. Men han kan aldrig ersätta mamma. Han har dock träffat en nya underbar kvinna som påminner mycke om mamma kanse därför sorgen börja bli lättare att bära.

    Men den stora sorgen är att mamma aldrig fick träffa mitt barn!

Svar på tråden Saknar mamma, någon mer?