När bästa vännen flyttar..

hej! jo jag vet hur du känner dig...jag hade en bästis som flyttade över 40 mil ifrån mig när vi gick i åk 6. Vi tappade tyvärr kontakten..men de behöver inte ni göra. *tröstande kramar* //dinElla

Om ni är bästa vänner kommer ni hålla kontakten!
Min bästis är numera bosatt i ett annat land, så vi ses sällan, men vi ringer, messar, mailar och jag vet att hon alltid finns där för mig. Visst är det tråkigt när det blir sånt avstånd, men man hittar sätt att hålla kontakten ändå!
Kram

Min bästa vän flyttade 80 mil härifrån... vi höll kontakten som vanligt (alltså per tel) och vi hälsade på varandra så ofta vi kunde.
Det kostade inte så mycket på den tiden, då var jag under 26 och en helg med resa dit upp kostade lika mycket som en helg hemma om man hade gått ut.

Nu har ju jag haft sån tur att hon flyttade hem efter 2-3 år, så nu har hon bott här hemma i några år

Klart ni kommer ha kontakt! Förstår att det känns jobbigt!
Kram!

En av mina närmaste vänner ska flytta om tre veckor hem till sin hemstad ca 70 mil härifrån.. har kännts väldigt jobbigt i nån vecka men nu har jag börjat inse att vi kommer ju att kunna träffas i alla fall.. inte på samma sätt men det finn s ju som tur vad datorer och telefoner..

Men jag måste säga att det kommer att trilla många tårar nerför kinden när jag ska vinka adjö

Min allra bästaste kompis flyttade iofs 15 mil bort för ett par år sedan, vi träffas väl inte lika mycket nu, men det blir mer mail istället...

Min bästa vän flyttade från Helsingborg till Göteborg för 2 år sen.
Men då hon har sina föräldrar (och mig:_D) kvar här nere är hon här ibland (sällan) och jag och patrik åker upp till dom i GBG ibland över helgen.
Vi mailas jätteosta (typ varje dag) och pratar i telefon ett par dagar i veckan. Jga ska vara brudtärna på hennes bröllop nu i spetember .

Men visst fan är det jobbigt ibland.... Ibland så sticker sambon iväg spontant till sina kompisar... det låter så mysigt och då blir man lite deppig för att int ejag kan göra det . Har såklart andra kompisar oxå men inte samma sak...

DOm kollar hus här omkring nu så har jag tur så flyttar hon närmare snart

Min "bästis" har också flyttat långt bort, det är över 1½ år sedan, men fortfarande lika tråkigt. Vi ringer varje dag och pratar ofta på datorn. Är ju såklart jätteglad för henne, som träffade kärleken, men varför skulle han bo så långt bort? Hon har ju även familjen här, så dom kommer upp lite då och då, jag har bara kunnat åka ner en gång än. Synd det ska kosta så mycket. Jaja, sånt är livet, man överlever. Fast jag var lite "sur" på killen i början, på skoj sådär. Han tog ju min bästis ju! Det tåkigast är nog att hon missar så mycket med mina barn, hon är ju deras favorit! Och så har jag ju ingen att parta så där galet med, när den lusten faller på!! Skickar en kram till Kia genom cyber-rymden!!!

Jag flyttade 30 mil för snart sex år sen, och lämnade min två allra bästa vänner. Vi har fortfarande kontakt men ses alldeles för sällan nuförtiden.

Flyttade för elva år sen ifrån den ort där jag växte, och har nästan ingen kontakt alls med mina barndomskamrater MEN när vi väl ses är det "som om det vore igår".

Det går att hålla kontakten om man vill. Jag har en kompis som var utbytesstudent från Tyskland... Vi håller fortfarande kontakten med brev osv sen 5 år tillbaka när hon åkte hem.
Bor även 30 mil från mina andra vänner och de håller jag också kontakten med. Det är svårt, och ibland går det ett tag innan man hörs av, men det beror nog mycket på hur man är som person.
Men självklart funkar det om man vill.

Ja min bästis flyttade från mig och nu bor jag ännu längre ifrån henne, men vi håller kontakten dagligen nästan vi har samma förhållande till varann som vi alltid haft och visst, vi ses inte lika ofta men vi försöker så ofta vi kan. Men jag saknar henne också...mycket.

Jag och mina närmaste tjejkompisar har hängt ihop i 15-20 år nu. Vi är ett gäng på 5 tjejer. Från början bodde vi alla i samma stad och vi gick hela grundskolan tillsammans. Sedan när vi började på gymnasiet så flyttade vi till olika orter, men var ändå kvar i "hemområdet". Nu har det snart gått ytterligare 10 år sedan gymnasiet och vi är nu spridda på orterna Sthlm, Gbg och Karlstad. Det är ju nästan 50 mil mellan Sthlm och Gbg men vi håller ändå kontakten och det funkar bra. Vill man så går det självklart.

Men man har ju blivit medveten om att det krävs "hårt" jobb från bägges/allas håll. Det funkar inte om EN håller kontakten och ringer och sms-ar eller att EN kommer med initiativ om att ses hela tiden. Man får ju vara ömsesidigt aktiv, annars tröttnar den ena till slut. Dessutom gäller det att vara medveten om och acceptera att det inte kan bli på exakt samma sätt som när man bodde på samma ställe. Jag menar, bor man i samma stad är det lättare att träffas spontant och bara ta en fika eller åka över till varann nån kväll. När 5 tjejer bor på olika orter så kräver det planering för att få till träffar och då blir det en hel helg avsatt istället. Det måste bokas ca 2 månader i förväg för att alla ska hitta en helg som passar.

Men poängen är att vill man så går det! Är ni nära vänner så består vänskapen trots avståndet, det kräver bara lite mer arbete. Kram!

jag flyttade fran min bastis o sitter o pratar med henne just nu pa msn , hon gick for att bytta pa bebisen bara

men sa fort jag gick fodde hon sin bebis sa hon har fullt upp anda hehe
klart vi saknar varandra jatte mycket men nu har vi nagot att langta till ( nasta sommar ) da ska jag ditt namligen hihi

Min bästa vän flyttar hem till sin lilla "by" igen,,,, Den enda vän jag har efter förlossningen... Ensam igen,,, Det är tungt.

Jag och min bästa kompis har varit det i drygt 14 år.
Jag flyttade från stan förra våren, 120 mil.. Bägge grät då jag flyttade.. Men vi har hållt kontakten via msn, sms, och telefon..
Sen så har jag ju vart hemma o hälsat på o hon har varit ner till mig två ggr o hälsat på..

Och se, nu har jag precis flyttat hem te stan igen o kan träffa henne när jag vill