Det har slagit slint i huvudet

Jag har BF 31:a mars, denna veckan som varit har varit ett HELVET något som jag inte önskar någon annan. Jag ha blockerats totalt från att föda vaginalt, har fått svår ångest mina tankar gå inte styr och hantera längre. Jag har fått bevlijat snitt på onsdag. dom vill har mig vaken men jag TOTAL vägrar pskiatriken har bedömt att jag ska sövas. Vilket jag vill med jag är rädd för att jag ska ligga vaken och så kommer panikångesten under snittet. Men mina tankar far ännu runt jag har heller inget klatecken på att jag få bli sövd utan de bestäms på måndag. Men jag är helt inställd på att jag kommer dö tanken försvånner inte och jag kan inte hantera de längre. Är rädd för att åka på komplikationer att jag kommer börja blöda mycket under snittet och ligga där och förblöda. Jag känner mig så ensam i allt detta. Och just att jag väljer att snittas under narkos, läkarna vill ju helst inte det men de finns inget annat sätt.