Hur ska jag någonsin få jobb utan erfarenhet???

Jag vet att det känns hopplöst. Jag var arbetslös i fem år. När jag hade sökt 600 jobb hade jag fortfarande inte blivit kallad till intervju. Till slut blev jag så utled på att inte ens få svar på mina ansökningar så jag började enbart koncentrera mig på att söka jobb jag ville ha. Då började det hända grejer för mig. Jag vet inte vilken sorts jobb du söker men ge inte upp! Jag vet mycket väl att arbetsmarknaden är nattsvart just nu - min sambo som sitter bredvid mig är i samma situation som dig. Men ge dig inte. Unna dig några dagar i månaden när du försöker att inte tänka på det utan bara var, man behöver sådana dagar för att orka med.
En dag kommer du att snubbla över den annonsen eller kanske spontanskickat in en ansökan till ett företag som kommer på att jo men vi kanske kunde behöva en till...

Fråga på Arbetsförmedlingen om du kan få göra praktik. Du kommer ju att ha socialbidrag antar jag då du inte får a-kassa och då borde det finnas möjlighet för dig att praktisera inom ditt yrke så att du får erfarenhet och får in en fot.

Det kanske känns förnedrande, men praktik är jättebra! Du får chans att visa vad du går för, men behöver inte ta det slutgiltiga ansvaret (minskar pressen lite).

fan vad glad jag blev av dina rader! Jag VET att det löser sig, men det känns så tråkigt att vara fattigt och sova i vardagsrummet bakom bokhyllan när jag vill ge mina barn, egna sovrum och pengar till ridlektioner och allt sånt där. Jag har alltid trott att det räcker att vara trevlig, socialt kompetent, få bra betyg och sen så "bara fixar det sig". ...Än en gång, tack för uppmuntran

Tack för svaret. Praktik är nog skit-bra som inkörsport... Men socialbidrag kommer vi nog aldrig att ta emot, inte för att jag tycker att det är fel (jobbade ju själv på soc), utan för att vi har skrapat ihop till en bostadsrätt och inte kommer att göra oss av med den, det är vår enda chans till kontantinsats och hus i framtiden.

Fanns det någon särskild anledning till att vikariet tog slut då för längesen eller var det bara brist på pengar i budget? Fanns det någonsin chans till förlängning och vad fick du för intyg/omdöme från den tiden?

Det är ingen trevlig tanke och inget man behöver som arbetssökande, men ofta är ett vik foten in på en arbetsplats och får man sedan inga vidare kontakter därifrån så bör man kanske ställa sig frågan varför, om man inte är helt säker på att allt var bra.

Vad du kan göra idag är att bli ännu mer offensiv, när konkurrensen hårdnar måste man synas. Mina tricks för att bli utvald till intervju bland 500 sökande:

1. Skicka alltid ansökan direkt när annonsen kommer ut. Allt efter de första tre dagarna är kass, sista veckan innan deadline blir ofta inte ens öppnade enligt många personalare.

2. Låt gärna kuvertet utmärka sig, människor styrs av nyfikenhet även om de har pluggat beteendevetenskap. Jag har bland annat kalligraferat på mina, byggt korsord, scrappat etc. Och det var till jobb där det helt saknar relevans-det funkar ändå.

3. Skriva gärna något udda i den personliga delen i din ansökan. Har du fotograferat sälar på Svalbard, tävlar i bonsaiodling eller gör världens godaste korv Stroganoff- skriv det. Vad som helst som gör ett intryck och får den som läser att undra vem du är på riktigt, eller hur du löste en viss situation , gärna i anknytning till yrket. Jag har fått minst tre intervjuer bara på en enda mening i ett annars normaltrist standardbrev -"vi måste bara höra hur det gick, det där med ormen!!"

4. De flesta standardbrev är väldigt trist formulerade och allmänt hållna. Om du vågar (och vad har du att förlora) så formulera om ditt brev till selling points och börja nånting så här:

Hej!

Jag tycker ni ska anställa mig på tjänsten som X för jag kan ge er:

- bla bla (jag har rätt personliga egenskaper för jobbet)
- bla bla (MÅL med jobbet-visa att du vill vara just där just nu och inte egentligen nån annanstans)
-bla bla (framtid-visa att du vill utvecklas)
- bla bla (jag är en trevlig människa som ni gärna vill luncha med och ha omkring er varje dag)

SEN kan du dra din bakgrund, för den kanske inte skiljer sig så mycket från alla andras. Det är din person de ska vilja välja, inte din utbildning om det finns tretton på dussinet av den just nu.

Gör lite experiment så ska du se att det kan hjälpa, och försök följa upp ansökan med telefonsamtal om du kan ställa bra frågor och de inte uttryckligen har undanbett sig ringande.

Vilka bra tips!!! Tack!
Anledningen till att vikariatet upphörde var att ordinarie person åter gick i tjänst efter längre sjukskrivning. Tydligen ska jag ha fått "lysande" referenser av min chef, detta fick jag besked om när jag hör och häpna blev uppringd av en arbetsplats som behövde en vikarie, givetvis ägde detta samtal rum ca 1 vecka efter att jag kom hem från Bb och fick avböja. Detta samtal är det absolut närmaste jag kommit ett arbete och det ledde ju ingenstans.....Bör väl tillägga att anledningen till att de ringde upp just mig var att en annan av deras vikarier pluggat med mig och rekommenderade mig. Alltså genom kontakter! Önskar jag hade fler kontakter.
En effekt av min situation är också att jag börjat tappa självförtroendet och tvivla på att jag faktiskt KAN yrket. Myndighetsutövning kan vara ganska skrämmande, och aggressiva klienter och anhöriga och chefer...ja du vet.
Jag ska verkligen ta vara på dina tips och experimentera lite. Tack igen!!

Jag är också socionom och har ingen arbetslivserfarenhet inom området än. Fasar nu för att ens få ett jobb för att jag har börjat tvivla på mina kunskaper...

Men jag vill dela med mig av ett tips iallafall. Som socionom kan man få lite extra erfarenhet genom att voläntärarbete på kvinnojouren, BRIS eller liknanade. Det hjälper inte din inkomst direkt men kan kanske ge dig en fördel vid arbetsansökningar då du iallafall samlar erfarenhet och även visar på att du har ett starkt intresse för detta arbete.

Du kan ju prova att söka i danmark

www.socialrdg.dk/

Praktikplats är jättebra! Har själv arbetspraktik idag och man får ju in en fot på arbetsmarknaden och får framför allt nya referenser. Jag satt oxå i den situationen, nyutexaminerad, ingen erfarenhet + hög arbetslöshet och överskott på utbildade. När jag sökte mindre kvalificerade jobb utanför min utbildning så fattade inte arbetsgivarna varför en högutbildad inte jobbar och inte har några referenser och erfarenhet att visa upp dvs de drar slutsatsen att det måste vara något fel på mig!
Praktik är ju ett sätt att hålla sig kvar inom branschen och få erfarenhet och nya kontakter.

Som anonym skriver i #7 kan du jobba lite ideellt eller söka något deltidsuppdrag inom föreningar etc så får du större nätverk med.

Anonym (soc 2) skrev 2009-03-15 17:30:14 följande:

Men är det inte lätt att få jobb som socionom då?

Hur stor är arbetslösheten bland socionomer?