Anmäld till soc av skolan för misshandel....
Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Rektorn på min sons skola har ringt och talat om att han anmält mig till socialtjänsten... "Solklart fall" sade han.........
Det hela bottnar i ett bråk en stressig morgon förra veckan, då min 7-årige son flög på sin 3-årige lillebror och slog till honom hårt med knytnäven i huvudet. Jag stod ca 1,5 meter bort och av ren reflex tog jag ett steg fram och flög ut med armen mot honom. Hann inte ens tänka, och min mening var att få bort honom från lillebror! Jag tror att mitt armband träffade honom på kinden.....
Han började gråta och sade att jag slagit honom i ansiktet.... Jag blev ju helt förtvivlad och förklarade att jag INTE slagit honom och att det inte var min mening att göra illa honom. Vi pratade genom allt och han förstod att det var en olyckshändelse men fortsatte att använda ordet "slå". Vi pratade om att det inte okej för någon att slå någon i vår familj, och jag bad om ursäkt flera gånger.
Men DUM som jag var höll jag med honom när han tyckte att det skulle vara en hemlis..... Jag ville ju bara inte att han skulle fortsätta att säga på skolan att jag slagit honom! (Han har haft en period när han vill ha olika hemlisar med mig)
När vi skildes åt på skolan var allt frid och fröjd, han var lika glad och god som vanligt.
Sedan hade han, glad i hågen, visat det i princip obefintliga märket på kinden för en fröken och berättat att jag slagit honom där... På den vägen är det nu....
Jag fick reda på det samma dag, och när jag hämtade honom på skolan var han som vanligt. Jag ville inte ta upp något, av rädsla för att påverka eller skuldbelägga honom på något sätt.
Jag ringde fröken och berättade vad som hänt. Hon var väldigt förstående, men sade också att han varit väldigt "uppfylld" av det hela när han berättade...
På kvällen berättar han själv för mig att han sagt det till fröken och att han var rädd att jag skulle bli ledsen. Jag lät honom bara prata på, och lät honom förstå att det var helt okej för mig att han pratade med en vuxen om han var ledsen. Han sade att han inte varit ledsen först, han ville bara visa märket, men sedan när fröken ville veta mer så hade han börjat gråta, för "då kändes det som att jag var tillbaka i vårat bråk". Han hade även sagt till henne att det skulle vara en hemlis.... Gud! Jag hör ju hur illa det låter i deras öron! Jag sade bara att vissa hemlisar får man berätta om man behöver prata med någon.
Han verkade iaf lättad över att berättat detta för mig, och sedan tycks han ha släppt alltihop. Han har varit på ett strålande humör hela helgen och vi har haft jättemysigt som vanligt.
Jag frågade honom i söndagskväll hur han mådde och då tittade han bara oförstående på mig och sade "Men mamma, det har jag ju inte tänkt på på tre dagar!" Han vara bara lite låg, för han ville inte till skolan och inte till pappa heller. (Men när han väl är där så går det bra!)
Nu är han hos sin pappa den här veckan (som är den som verkligen satt bestående spår i pojken de sista åren pga sin bitterhet mot mig), och jag sitter här i ett totalt kaos. Är ömsom lugn, för jag vet själv var jag står i det hela, men ömsom totalt skräckslagen!! Kommer soc av rutin att polisanmäla mig utan att prata med mig?
Jag har ett yrke där det vore katastrof för mig om det blev en polisanmälan....
Soc VILL jag prata med, jag har redan haft kontakt med familjerätten för jag vill ha ett samarbetssamtal med barnens pappa om många saker, och jag hoppas att det kan komma något gott av detta i slutändan.
Jag vill verkligen förtydliga att jag INTE slår mina barn, detta var en ren olyckshändelse! Vi har en nära och varm relation och mina barn betyder allt för mig! Det känns så j-la orättvist att jag nu får en stämpel i pannan, fast det är deras pappa som är den som behöver hjälp!