Tappat bort mej själv, vet inte längre vem jag är. Någon som känner igen sig? *långt*

Jag vet precis hur du känner dig!

När jag var 25 år var jag mammaledig med andra barnet (jag hade då varit ledig i två år) och jag kände mig helt vilsen i mig själv. Jag var bara mamma och jag hade tappat bort mig själv på vägen. Jag som tidigare tyckte om att göra mig fin och klä upp mig strosade mest runt i mysbyxor och boob-tröja...

Det jag gjorde vara att jag började arbeta som hudvårdskonsult för Mary Kay. För mig var det verkligen en språngbräda på vägen att finna mig själv. Det var superkul att få ta hand om mig själv en eller två gånger i veckan och komma ut och träffa nya människor varav flera har blivit mina nya vänner.

Idag, tre år senare, är jag en lycklig mamma med egna intressen. Jag är hemma mycket på dagtid, jag får vara med mina barn under deras uppväxt utan att behöva ha dem på dagis för långa dagar. Jag är fri att styra mina arbetstider helt själv och jag tjänar betydligt mer pengar än vad jag gjorde innan min mammaledighet (jag har sagt upp mig från en heltidstjänst som ekonom på ett större företag).

Min man och jag har idag ett helt jämlikt förhållande när det gäller skötsel av hemmet & ansvar för barnen.

Det jag vill säga med det här är att det finns utvägar. Se dig om vad du har för nätverk runt omkring dig, om du kan bli medlem i någon förening etc. Det finns bl a något som hete Ladies Circle - ett fantastiskt nätverk för kvinnor mellan 20-45 år för de som vill knyta nya kontakter.

Du får gärna inboxa mig om du vill veta mer!

Man vet vilka blöjor man föredrar, men inte vilken musik. Min kille och jag har det också bra. Men vill jag gå ut på krogen med tjejkompisar har jag ingen att ringa eller som kan pga barn. Jag är också 23 och känner att jag lever ett liv som om jag vore äldre. Min kille har ett gammalt kort på mig i sin plånbok och jag blir SVARTSJUK på den snygga tjejen när jag tänker på hur jag ser ut idag. Noppiga kläder och håret i städknut för att inga bebishänder ska lugga mig, Jag ska nog börja med mitt yttre, för att gå vidare till nån kvällskurs så jag får känna stolthet i att jag utvecklas och KAN något.

Anonym (Elin) skrev 2009-03-18 15:54:43 följande:

Precis. Förut hade jag stenkoll på musik, nu vet jag iofs vilka som varit med i melodifestivalens alla deltävlingar för annat har vi inte gjort på lördagskvällarna. När höjdpunkten på fredagskvällen är att "så ska det låta" har bra artister så det går att kolla på programmet så känns det som om det gått för långt. Tror också att det kan vara bra med någon kurs. Då har man verkligen en kväll i veckan bokad bara för sig själv och man mår bra av att lära sig något nytt. Förhoppningsvis träffar man några man kan börja träffa även utanför kursen.

Vi sitter iofs inte alltid hemma på helgkvällarna men då yngsta barnet bara är 1 månad så har vi mest varit hemma på kvällarna även på helgerna den senaste månaden.

Haha vad jag känner igen det där med tvn. Melodifestival, let´s dance, familjen annorlunda osv osv. Det vore ju enkelt att säga att man borde gå ut och hitta på saker i stället, men så enkelt är det inte. Vi har en tremånaders jag helammar och en hund. Min kille jobbar som en tok för han är orolig att pengarna inte ska räcka. Det är lite ironiskt med tanke på att jag sällan köper något nytt. Hur var din graviditet? Min var skitjobbig så det började där, låg hemma på soffan juli-december och slussades in i småförälderlivet. Jag får dåligt samvete för jag börjat överväga att ge ersättning av egoistiska skäl, jag vill kunna gå ut och göra något själv. Ett barn som hänger i tuttarna dygnet runt och käkar, en gravt understimulerad hund och en kille som börjar bli sexuelltfrustredad. Jag har varken ork eller personlighet kvar. Bara massa bitterhet, eller är det den typiska babyblues?

"Skönt" att läsa era inlägg... här är en till, börjar bli lite smått deprimerad över att inte vara något annat än mamma.

Har två barn, yngsta strax över året, äldsta 3år. Själv närmar jag mig trettio och börjar känna att livet är slut. Inget kul jobb att gå tillbaka till efter mammaledighet heller.

SUCK!

Elin: Graviditeten i sig var rätt okej, hade foglossning denna gång och var väl rätt trött genom hela då man inte hade samma möjlighet till vila som förra gången då man skulle ta hand om sonen också.

Ge ersättning du om du känner att du behöver komma iväg. Bättre det än att gå in i väggen. Man måste ju ta hand om sig själv för att kunna vara en bra mamma. Få inte såligt samvete över det.
Ingen aning om det är "babyblues". Eller bara vanlig trötthet. Jag känner mej lycklig annars, är bara detta med att det känns som om man förlorat sig själv på vägen.

jag: Nä, har inte heller nåt roligt jobb att gå tillbaka till. Även om det känns lite lockande att få åka dit och jobba någon timme då och då bara för att få göra något annat. Sitta i lunchrummet och dricka kaffe och läsa tidningen. haha
Nu ska man väl iofs vara glad för att man har ett jobb just nu, lite trygghet iaf.
Känner att jag får väl gå tillbaka dit efter föräldraledigheten för att sen försöka hitta på något annat. Problemet jag har är att jag vet ju inte ens vad jag vill syssla med. Har kollat lite på KY-utbildningar men hittade faktiskt inget som tilltalade mej då iaf.

Här är en till, som lyckats tappa bort sig själv på bara nio månader!
Alla i min vänkrets fick barn samma år, så chansen att hitta på ngt en helgkväll är ganska minimal eftersom vi har barn allihop.
Chansen att umgås med ngn på tu man hand är också ganska minimal.
Jag glider runt i mysbyxor och städknut jag med om dagarna, sminka sig, vad är det?
Jag var arbetslös när jag blev gravid så jag har inget jobb att se fram emot i augusti heller där jag kan försöka hitta en bit av mig själv igen och umgås endast vuxna människor ihop.
Hitta nån kul kurs var iofs ett bra tips, alltid en start att hitta ett intresse/hobby