Någon annan med extrema muskelspänningar?

Har samma problem. Mina symptom är trötthet, koncentrationssvårigheter, problem med närminne, kognitiva svårigheter över lag. Är även yr, får huvudvärk, mår illa, har svimmat en del gånger. Får muskelvärk som känns som träningsvärk i hela kroppen. Armar och ben kan domna av. Ena armen har ingen blodcirkulation så blir otroligt kall.

Problem med rygg och muskler kan ställa till det ordentligt! Synd att inte läkare inser det så de vet var de ska skicka dessa patienter..

(Anna), tack för svar!
Har du kollat allt annat med tester och röntgen?
Jag har undersökts av neurologer och gjorde nyligen en MRT av hjärnan men har inte fått svar än.
Naprapaten ville inte behandla mig innan alla neurologiska och ortopediska orsaker var uteslutna. Det förstår man ju.
Han är den enda som har logiska förklaringar till smärtan och domningarna och den enda som har gjort något konkret.
Jag frågade läkarna om mina symtom kunde bero på muskelspänningar - vissa sa ja och andra nej! Ingen av dem kände ens på svullnaderna i ländryggen. Jag fattar inte varför. Det blir ju inte billigare för landstinget direkt.
Vad får du för behandling nu?

Jag har liknande problem och PTSD. Betablockerare, Inderal, (som enl. amerikanska forum kan hjälpa vid PTSD) samt Lyrica har hjälpt mig så att musklerna slappnar av och att jag får lägre puls.

(samma), oj vad intressant!
Jag hade ingen aning om att de medicinerna kunde användas vid PTSD.
Har du alltså konstaterat förhöjt blodtryck?
Senaste gången jag mätte blodtrycket var det normalt men det har varit för högt vid flera tillfällen, (inget extremt), fast jag märker direkt att pulsen stiger vid minsta stress.
Jag fick min diagnos för drygt två år sedan. Då var jag verkligen illa ute. Det kändes som om jag levde i en skräckfilm och kunde aldrig slappna av. Det var full beredskap dygnet runt. Jag var klarvaken nätterna igenom, som en gammal krigsveteran.
Jag började gå i KBT och med tiden mådde jag bättre men jag har verkligen ingen stresstålighet. Jag har tömt mina reserver och när det hände ett par jobbiga saker i höstas triggades mycket av det gamla beteendet igång. Först kom en enorm trötthet och så började symtomen från musklerna.
Jag blev livrädd eftersom jag inte fattade vad det var och det ökade bara på stressen. En läkare ville skriva ut antidepressiva men jag är inte deprimerad, det var jag för över tio år sedan och det känns inte så här. Jag är klarvaken, på helspänn, samtidigt som jag känner mig utmattad men har enormt svårt att somna.
Vem fick du hjälp av (samma)? Var det inom psykiatrin? Får du någon konkret behandling mot spänningarna?

TS - antidepressiva används även för de med muskelspänningar och smärtor har jag hört. Kan vara värt ett försök

(Anna),
det kan jag tänka mig. Spänningar och smärta har ju nästan alltid psykiska orsaker.
Jag har tyvärr dåliga erfarenheter av antidepressiva, jag fick det när jag var deprimerad, så jag försöker utan i det längsta.
Jag tänkte börja 'utifrån' först. Jag tror att naprapaten är jättebra för mig. Sen tänker jag börja träna när jag mår lite bättre, kanske simma eller gå på yoga, och se vilken effekt det får.
Däremot ska jag prata med min psykiatriker om något lugnande som bryter det konstanta stresstillståndet. Det var därför jag tyckte att Lyrica var intressant.

Jag har under många år nu blivit utsatt för mycket stress, press, oro och det är inget jag själv kunnat påverka på något sätt. Jag känner och har känt en längre tid att jag är väldigt spänd i hela kroppen, kan inte slappna av alls inte heller när jag sover och jag vaknar med ont i käkarna. Jag har dåligt minne och är ofokuserad, koncentrationsförmågan är inte det bästa heller (typ att se en film är svårt, likaså att läsa) Oro ständigt, yrsel,spänningar i nacke och huvud,muskelvärk mm.
Jag pratade tidigare med min läkare om detta och frågade om man inte kunde få något som kunde bryta detta. Han sa att det fanns ett läkemedel men att det var så beroendeframkallande så han ville ej skriva ut det (vet ej vilket läkemedel han menade)
På mitt sista läkbes blev jag riktigt sjuk (hade tur att jag var där) jag drabbades av något som heter trans global amnesi. Jag fick en total minnes förlust och det blev ambulanstransport till närmsta sjukhus. Jag minns inget av hela den dagen, inte att jag varit på mitt arbete, inte att jag åkt iväg på läk bes, inte att jag åkt ambulans eller ens varit på sjukhuset och gjort en skallröntgen absolut inget alls. Jag kvicknade till sent på kvällen när min man hämtade mig från sjukhuset och därifrån börjar mitt minne att sakta återkomma.
En väldigt obehaglig upplevelse ska jag säga. Jag har fortfarande nästan inget minne av den dagen och i övrigt så är det sämre med mitt närminne efter denna händelse som jag tror utlöstes av all stress och press, hjärnan klarade inte mer.
Jag tror att man måste hitta ett sätt för att försöka få kroppen att slappna av för att gå med dessa spänningar konstant är inte bra alls och det kan nog vara individuellt vilket sätt som passar mig/dig. Själv så ska jag testa spikmatta som det skrivs mycket positivt om. Är det fler som känner igen symtomen så berätta gärna.

Jag har inte "extrema" muskelspänningar men jag går ständigt runt och är spänd i kroppen från topp till tå och det ger fysiska symptom som muskelryckningar och andra obehag.

Har nu köpt en sk spikmatta som jag ska testa och se om det kan lösa upp alla spänningar i kroppen.

(Kiia),
det låter fruktansvärt obehagligt!
Man ska verkligen inte underskatta vad stressen kan göra med kroppen.
Kanske klassisk massage är något för dig? Naprapaten är ju ganska brutal men själva massagen och elektroimplserna (heter det så?) går verkligen på djupet och löser sakta upp spänningarna.
Om man har en tendens att "leva i huvudet" och inte i kroppen så tror jag att det behövs något konkret. Terapi är bra för att hitta ett bättre förhållningssätt men det krävs mer när de fysiska symtomen har gått för långt.
Anonym, ta varningssignalerna allvar så att du inte hamnar där jag är nu. Jag ångrar att jag inte tog tag i problemen tidigare. Det här kommer att bli dyrt och ta tid tyvärr.

Hej Trådstartaren och andra!

Det som beskrivs ovan är någonting som jag har haft sedan 1994! Ett tag 97-99 fick jag kontroll på stressen. För det är stress, krav, gamla betingningar m m som skapar detta.

Tidigare höll jag jämt på med idrott. Det var ett sätt att få leva ut de hämningar och krav som fanns inom mig. När sedan kroppen började bli spänd upptäckte jag gammal skräck som fanns i mig och som var otroligt svårt att möta. Det blev helt enkelt för starkt så jag började med antidepressiv medicin och Lyrica+Iktorivil istället. Det var då mina känslor stängdes av.

Tidigare grät jag dagarna i ända över något som jag inte riktigt visste vad det var. Nu är gråten och nästan alla andra känslor borta. De sitter djupt begravda i kroppsspänningarna. Jag har inte jobbat på 10 år vilket gör mig vansinnig! Senaste halvåret har jag börjat praktisera vilket känns positivt.

Tyvärr förstår ingen den här problematiken vilket inte gör det lättare. Jag har också upptäckt att jag bär på en gammal konflikträdsla vilket gör det ändå svårare. Jag har nog provat de flesta både fysiska och psykiska behandlingar som finns, men de ger bara kortvarig lindring.

DET ABSOLUT BÄSTA ÄR OM DU HAR NÅGON SOM BRYR SIG: Något bättre finns inte. Sen kan du själv försöka med avspänning på em och få kroppen så avslappnad som det går. Gör förändringar, bryt gamla dåliga mönster om du vågar, det hjälper också! Försök gå emot rädslan, kroppen vill dig alltid väl. Den ropar till dig att det är något du behöver förändra, men vi förstår inte eller vill inte förstå. För vi vill inte ändra oss. Särskilt som vi är så sjuka.

ÄNDRAR VI INTE OSS FÖRBLIR VI SJUKA! Förändring är första steget ur sjukdomen! Ingen kan göra detta utom vi själva, men ingen ska säga att det är lätt. För vi har tusen ursäkter till att inte förändra det som är dåligt.

MITT RÅD! Ta en sak i sänder och gör saker som du mår bra av och i din egen takt. Annars slår pulsen i 100 igen och stressen kommer tillbaka! Bry dig inte heller om vad andra säger!

Hej. Jag har senaste 10 åren byggt upp en förskräckligt sjuk kropp tack vare psykisk stress. Vaknade en tidig morgon att vårt hem brann. Det var bara att söka en utväg o ta småbarnen i famnen. Husdjuren dog men vi klarade oss. Min man var inte hemma då. Sen hamnade vi riva huset o bo annanstans i 3 år tills ett nytt hus äntligen byggts upp. Sen dog min pappa o farmor en kort tid därefter. Så har min man fått alkoholproblem o vi har varit ledsna många gånger. Men trots det tycker jag att jag försöker hålla humöret uppe o göra roligt emellanåt. Jobbet har man tyvärr hamnar minska på massor p.g.a denna eviga värk i kroppen. Hamnar ofta gå på massage,till naprapat,på akupunktur m.m så det blir dyrt. Vet inte var detta ska sluta. Bettskena har jag som tur fått, lindrar kanske lite att man inte biter sönder tänderna. Önskar så man kunde jumppa,men då blir det sån värk i lederna också. Det som är skönast är en vandring i naturen. Men man kämpar på o hoppas på en ljusglimt i framtiden.

Hej, har samma symptom :(

Hsr du hittat orsak?