Terapeuten säger att jag har flera personligheter..

Jag är inte psykolog så jag vet inte, men jag tänker att de flesta av oss är ju lite olika beroende på vem vi umgås med. Vi är en person på jobbet/skolan, en annan när vi är med våra föräldar, en tredje med vår sambo osv.

Hur har din teraput förklarat för dig att du har olika personligheter? Håller du med?

Ja. Hon har sagt att det är så. Och jo, jag håller med, för jag känner ju när det växlar. Att kroppsspråk och känsla ändras. Och jag har en barnidentitet, vilket ju gör att när den delen kommer fram så beter jag mig ju som ett barn..

Det här känns helt sjukt..

Jag är inte heller psykolog. Förstår att det är läskigt för dig.

När du har "landat" lite i detta så finns det en jättebra bok att läsa om det. Den heter "När harpalten ylar" och handlar om en tjej som hade 119 personer (tror jag att det var). Varannat kapitell är skriven av henne själv och hur detta uppdagades och framåt i tiden och varannat är skrivet av hennes psykolog/terapeut som förklarar fenomenet lite mer.

Den är jättebra. Du kan ju fråga din samtalskontakt om boken, ifall han/hon rekomenderar dig att läsa den.

Som jag skrev ovan: jag förstår att du är orolig och att det är läskigt. Är det inte lite "skönt" att få en förklaring på saker som du kanske tyckt är konstigt med dig själv också?

Tack för boktipset. Jo lite skönt är det ju.. Fast det känns jobbigt. Känns tokigt och galet..

Anonym (Flera) skrev 2009-03-23 20:57:15 följande:

Det förstår jag absolut... Jag har alltid varit väldigt intresserad av fenomenet med flera personligheter. Att vår hjärna är så komplex att den kan "ordna till" det så här...

Vet du orsaken till att det blivit så här? Har du någon teori? Har din samtalskontakt någon teori? (Du behöver så klart inte skriva vilken, men jag bara undrar om du har någon aning).

Jag har fattat det som att de flesta med multipla personligheter har någon form av trauma i bakgrunden. Ett trauma som "tvingar" personen att dela på sig för att skydda sig själv. Men detta är bara vad jag har fått för mig och det behöver absolut inte alls stämma...

Jo. Hon har förklarat det så. Och att när man drabbas av något som är övermäktigt att hantera så måste man dela sig.. En slags försvarsmekanism. .

Men jag vill inte att det ska vara såhär. Vill inte.

Blir rädd att det ska slå över när jag inte vill.. Rädd att tappa kontrollen.

Anonym (Flera) skrev 2009-03-23 21:27:52 följande:

Jag kan ha fel men jag tror att det är bra att du vet om att du har flera personligheter. Personligheterna får veta om varandra och kan samarbeta på ett annat sätt.

Ja, jag et att detta låter skitskumt men jag tror att det var så det fungerade i boken jag tipsade om.

Har det förekommit tillfällen tidigare där det slagit över? Annars tror jag inte att det skulle börja göra det nu... Och om det gjort det tidigare blir det nog bättre nu när du vet hur det ligger till... Tror jag.

Det känns ju helt bisarrt.. En av identiteterna visste tex inte att jag är vuxen nu.
Men jo, det vore väl fint om de kunde samarbeta med mig (huvudidentiteten) och varandra. Det slår över mycket när jag är på terapin. Min minsta identitet vill tex gärna vara framme då.

Anonym (Flera) skrev 2009-03-23 21:37:24 följande:

Hur många personer har ni "hittat" hitills? Hur upplever din familj detta? (har du berättat det, jag förstår om du inte velat göra det).