förnärmad
hej
jag är över trettio och har hela mitt liv varit makalöst lättstött och blir förnärmad och kränkt så fort folk inte pratar eller vill göra gemensamma saker med mig. När jag var mindre trodde jag jag inbillade mig. Men jag verkar verkligen inte ha någon attraktiv personlighet. Jag har bekanta men inga vänner (tjena ska vi ta en öl vänner). Jag verkar vara betydligt barnsligare än alla andra men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken.
Jag har gått till terapist utan större klarhet mer än att jag borde "göra mer saker".
Jag har alltid varit väldigt noga med att inte visa vad jag känner inför min son. Men nu beter han sig precis likadant.
Han blir vansinnigt frustrerad och ledsen när någon han vill leka med inte vill leka med honom. Svårt att förklara men jag tror mig vara absolut säker på att han känner exakt samma sak som jag.
"Enda gången vi har några vänner är när vi av någon anledning får vara själva med någon, kommer det någon annan, precis vem som helst så är vi inte intressanta längre eftersom vi är tråkiga."
Fan ska man göra, det är ju skitlöjligt jämfört med dödsfall och våld-problem? Ta värvning i främlingslegionen? Blir man tuff då?
