• Anonym

    20 månader och trots trots trots

    Känner någon igen sig, jag sitter här och känner mig helt förtvivlad, undrar vad som tagit åt min goa dotter? {#lang_emotions_frown}
    Hon trotsar något otroligt {#lang_emotions_surprised} bråkar om det mesta, att byta blöja, att ta på sig kläderna, borsta tändera, ta på ytterkläderna etc etc
    Hon gör saker hon inte får, eller som är dumt och vi säger till OM och OM igen och hon bara skrattar/flinar {#lang_emotions_frown} vi försöker se allvarliga ut och bestämda men hon bara flinar och skrattar?
    Hon har börjat att gnälla om allt???

    Vad gör man? Hur orkar man utan att bli ledsen och besviken gång på gång?

  • Svar på tråden 20 månader och trots trots trots
  • Heahog

    Så där är min son oxå. Man står ut helt enkelt, det är en del av deras utveckling & det kommer värre trotsperioder, jag lovar....

    Men... Låna böcker på biblioteket & läs, om du vill ha bra tips & så. Tror det nästan är det bästa. Vissa dumheter får man ignorera oxå.

    När barnet gör dumheter men slutar när man sagt till så får man berömma. Ibland avleda barnet osv...

  • Anonym
    Heahog skrev 2009-03-24 23:29:25 följande:
    Så där är min son oxå. Man står ut helt enkelt, det är en del av deras utveckling & det kommer värre trotsperioder, jag lovar....Men... Låna böcker på biblioteket & läs, om du vill ha bra tips & så. Tror det nästan är det bästa. Vissa dumheter får man ignorera oxå.När barnet gör dumheter men slutar när man sagt till så får man berömma. Ibland avleda barnet osv...
    Tack för svar
  • Heahog

    & du.. Det är helt okej att känna att man har lust att knöckla ihop ungen till en papperstuss & stoppa ner i papperskorgen ibland *S*

    & det är ännu mera okej att visa barnet att man blir arg till slut.

    Jag har dock upptäckt att min son oftast slutar med dumheter om jag frågar om han kan tex gå ner från bordet som han sitter på, för han kan ramla ner & slå sig & då blir han så lessen.

    Jag försöker stänga av öronen när han får raseriutbrott för egentligen ingenting...

  • Anonym
    Heahog skrev 2009-03-24 23:53:25 följande:
    & du.. Det är helt okej att känna att man har lust att knöckla ihop ungen till en papperstuss & stoppa ner i papperskorgen ibland *S*& det är ännu mera okej att visa barnet att man blir arg till slut.Jag har dock upptäckt att min son oftast slutar med dumheter om jag frågar om han kan tex gå ner från bordet som han sitter på, för han kan ramla ner & slå sig & då blir han så lessen. Jag försöker stänga av öronen när han får raseriutbrott för egentligen ingenting...
    Ja det är väldigt påfrestande med trostet och bråket om allt....puh! och att de gör samma sak om och om igen och bara skrattar då man blir arg
    Att de ska bråka var gång man ska ta på kläder, byta blöja, ta på ytterkläder etc?
  • Anonym

    Någon mer som ha trotsbarn???
    Hoppas att det går över/blir bättre snart, vet inte hur man ska orka...

  • Heahog

    jo, det är ju en del av utvecklingen :) De har nyligen fått egna viljor & ibland vill de försöka saker själv.

    Man får försöka att inte tappa humöret, tänka på röstläget & fråga om de vill prova själv & "leka" fram lite hjälp osv när det inte funkar för dom.

  • Heahog

    Kan bara säga att sen förra helgen har min 23 månaders (21½) son varit helt uppåt väggarna... Han lärde sig hoppa på golvet (tidigare bara på dagis resårmadrass) på fredagen & på lördagen lärde han sig att skutta... Med skuttandet & hoppandet kom en överjävlig energi...

    Han trotsar som bara den & man får tjata sig blå, lyfta bort honom, säga till på skarpen osv, men han skrattar bara & vägrar ögonkontakt & hittar på mer bus... *suck*

    Men det går över.. Förhoppningsvis...

    Skulle bädda rent i sängen i fredags... Det tog säkert15 min.. Han klättrade upp, hoppade, blev nertagen & förmanad, klättrade upp, kastade kuddar & så höll det på tills jag tog ner honom & ledde honom ut från mitt rum & sa nej när han försökte komma in ^^

  • Anonym

    Detta är egentligen ingenting.
    Jag har en 2 åring och en 8 åring.

    Jag tycker inte det är massa "trots"...men vi leker,busar mycket och är ute jämt,så hon orkar inte mycket mer ha ha.
    Och vi drar bara viktiga gränser,vi säger inte nej nej nej hela tiden,det är vansinnigt tråkigt för både två.

    Vänta bara till dom blir kring 6-7 år,det är vansinnigt tufft med utbrott,bråk,tyken,ska bestämma allt,det är eviga konflikter.Men det kan undvikas bättre om man FÖRSTÅR VARFÖÖR barn blir som dom blir.

    Så nut av din lille,det gör jag.Är så underbart.Och jag har varit mammaledig i 2 år,så härligt är det.

  • Heahog
    Anonym skrev 2009-04-06 13:55:10 följande:
    Detta är egentligen ingenting. Jag har en 2 åring och en 8 åring. Jag tycker inte det är massa "trots"...men vi leker,busar mycket och är ute jämt,så hon orkar inte mycket mer ha ha. Och vi drar bara viktiga gränser,vi säger inte nej nej nej hela tiden,det är vansinnigt tråkigt för både två. Vänta bara till dom blir kring 6-7 år,det är vansinnigt tufft med utbrott,bråk,tyken,ska bestämma allt,det är eviga konflikter.Men det kan undvikas bättre om man FÖRSTÅR VARFÖÖR barn blir som dom blir. Så nut av din lille,det gör jag.Är så underbart.Och jag har varit mammaledig i 2 år,så härligt är det.
    Hehe jag har en snart 12 åring oxå, som börjar bli tonåring.. Hon hittar på mkt bus med lillebror, vilket försvårar ibland ^^
Svar på tråden 20 månader och trots trots trots