Problem med min bonus!
Hej!
jag och min sambo har bott tillsammans i 1½ år. Han har en son på 3,5år. Min bonus alltså. bonusen är här tordag till måndag varannan vecka. jag har 2 egna barn 3,5 och 5,5 år gammla. Jag har dock stora problem att knyta någon kontakt med min bonus. han ignorrerar mig, ser mig inte pratar bara med mg när jag har nåhot att erbjuda. Han svarar sällan på tilltal. Om han ramlaar och gör illasig eller nåt och jag kommer för att trösta, blåsa eller bara hålla om så skriker han ännu mer. Står och ropar på pappa i flera minuter. Jag kan upleva honom som falsk ibland. jag anstränger mig verkligen. men mitt tålamod börjar falla bort.
När han ser mig påväg mot soffan för att sätta mig flyttar han på sig till andra sidan soffan.
han är enda barnet hos bio-mamman och har problem på dagis för attt han slås. bio-mamman säger att hon tror att det beror på att han inte får tillräckligt mycke ensam tid med pappan. det kan inte stämma! Sambon och bion har ensam tid 2 av de dagarna han e här då minabarn e på dagis och jag på jobb/skola. Änd vill mamman inte ha varannan vecka.
Bonusen är väldigt elak ibland, slås, svär(det gör vi inte här hemma) tjuv nyper mig bakom pappas rygg.
Tror att bio mamman snackar skit, men vet faktist inte han säger så konstiga saker ibland som tex:
"min mamma säger att TT(min son) är ful, så han kan inte vara min brosa"
" Det är bara min pappa och bara min mamma"
" A (Jag) Är ABSOLUT inte min mamma"
" Du är ful och Äcklig"
mm, vist jag är inte hans mamma men bara ordvalet. jag vet att mamman är orolig att jag försöker ta över en mamma roll.
ja vet inte vad jag ska ta mig till, vill så gärna tycka om honom men han knuffar bort mig mer och mer för varje gång, i början gick det skit bra.
min sambo är ju ocå lite mesig med honom för attt inte tala om hans mamma. jag säger inte att jag är en perfect mamma, men jag skulle inte beställa ny mat om han ångrar sig efter att han fått maten på bordet. och jag skulle inte sitta och klappa honom på kinden och torka hans tårar när han skriker och säger att ahn inte vill ha maten för att han vill ha något annat och inte säga " Älskling, du behöver inte vara så ledsen, jag ska beställa hamburgare istället. jag skulle inte heller ge honom tyggummi efter tuggumi för att han skriker om det och gnäller efter.
jag tror (vet ) att han e bort skämd hemma hos bio-mamman, han får allt. bara gnälla lite.
det blev långt men det var skönt att skriva av sig lite:)
Jag undrar om det e någon som känner igen sig och om någon har hittat en lösning på detta problem?
ha överseende med mina stav fel ,PLZ