Någon mer tjej/kvinna som är 1.84 eller mer? LÅNGT!!

Här är en långis till som åtminstone kan lindra din smärta på ett sätt: byxor! Fantastiska butiken LongTallSally i London (www.longtallsally.com) har jättesnygga kläder på postorder. Det är rätt dyrt, men kvaliteten är mycket bra.
Vet du, bara för att jag sympatiserar med dig jättemycket ska jag skicka dig ett par byxor som jag är för tjock för (fast du måste vara ganska smal eftersom jag har storlek 40). De är otroligt snygga men för tighta för mig. Skicka genast din adress som ett meddelande till mig så kommer de på posten.
Och vet du, trots alla kommentarer jag har fått genom åren skulle jag inte byta längd om jag fick. Jag är fin! Jättefin! Hoppas du också kan känna så en dag.
Kram!

Hej, kan jag få 10 cm av din längd? Då blir jag lagom lång...

Nä, men jag kan förstå hur jobbigt det måste vara att känna sig uttittad och bortglömd.
Du har lixom problem åt andra hållet.

Jag är 1,60 och känner mig oftast rätt så liten i samhället, och det här med att inte nå!!
Åhh, ibland blir jag så arg på att jag är kort!

Förlåt, men jag tillhör oxå de som tittar till en extra gång när en lång KVINNA går förbi. Menar inget illa, men blicken bara dras åt deras håll. Sedan är det inget mer med det.

Tycker inte att du ska känna dig utsatt, för ännu värre är det för mig som blir diskriminerad p.g.a. min ursrprung ("svartskalle") och inte blev det bättre efter 11/9 attacken...

Var stolt över den du är, och tänk på alla fördelarna med din längd:
Du kan bli modell
Du är iaf inte längre än din man
Och att det faktiskt finns de som VILL vara lika långa som du!!
Säkert finns det mycket mer, fast det beror bara på dig och ditt självförtroende.

Kram!

hej jag är 185 och håller med dig till viss del, byxor är det lite lättare att få tag på än toppar som är lite längre (vill gärna inte gå med magen bar). Jag jobbar som uska jag med och det kan vara lite besvärligt ibland.Jag tyckte att det var jobbigare att vara lång när jag var yngre nu skiter jag i vad andra tycker.

Jag är "bara" 175 cm men jag har å andra sidan också 42 i skostorlek, ibland räcker inte ens det till. Det tycker jag är jättejobbigt! Det finns ju helt enkelt inte att få tag på såna stora skor. Man måste ju hamstra om man skulle råka hitta några som passar, fast man kanske inte alls behöver såna skor just då. har t.ex. köpt 3 par mjuka sportiga skor i sommar, det ena har jag bara på lager för att kunna ta fram då de andra är söndriga

Jag är 1.80 och har haft samma funderingar som du hur många gånger som helst! Just det där med att man alltid förväntas vara snäll och ställa upp bara för att man är lång! Oftast har jag inga problem med att plocka ned saker åt folk, men tänk om jag bara inte känner för det då? Hur skulle reaktionen bli om jag skulle få för mig att säga nej någon gång?

Kläder ska jag bara inte gå in på, har alldeles för mycket ångest över det. Visst kan jag förstå att korta tycker att det är trist att gå på barnavdelningen, men de får ju i alla fall tag i kläder...

Håller helt med dig om det där med anpassning, det finns ju trots allt en hel del långa människor i vårt land, varför ska det då vara så svårt att bygga bussar där man inte behöver sitta med knäna tryckta mot sätet framför? Stadsbussarna har sällan detta problem, de som man åker med en halvtimme i taget, men långfärdsbussarna är minimala, trist att man ska behöva betala mycket mer för att få åka tåg och sitta ordentligt.

Sedan har vi det där med stirrandet. Det fånigaste av allt är väl att folk alltid börjar med att titta mig i ögonen och sedan snabbt som attan ned på mina fötter, antagligen för att se om jag har höga klackar eller om jag verkligen är så där lång!

Men värst av det värsta är ju ändå tjatet! "Gud vad lång du är!" Som om jag inte visste det, eller? Undrar hur reaktionen skulle bli om jag skulle gå fram till en på 1.50 och säga "Gud, vad kort du är"? Funderar över bra svar på det där evinnerliga tjatet, men brukar sällan finna mig och komma med något bättre än, "Ja, jag vet, det är inte mitt fel". Funderar på att spela tokförvånad nästa gång, slå handen för pannan, bara stirra på personen som sagt det och utbrista: "Nej, men det menar du inte?! Är det sant? Är det därför jag slår i skallen överallt? Jag som trodde att det bara var lågt i tak!"

Dock var tjatet värre när jag bodde utomlands, kvinnorna där var ju sällan lika långa som jag. Där var det dessutom betydligt mindre utrymme mellan sätena på T-banan än vad det är i Stockholm, här sitter jag oftast inte och trycker knäna mot personen mittemot. I Sverige sitter också reklamskyltarna i varuhusen lite längre upp, i Frankrike slog jag skallen i dem konstant och blev utstirrad. Inte var det så kul att bli hänvisad till herravdelningen när jag skulle handla heller...

jag har inte samma problem... tvärtom är jag ganskla kort 1 59 min man är 1 93 och är trött på att alla stirrar på oss när vi går ut.. jag brukar ha på mig de högsta klackar (10 cm)....

Han har inga problem att hitta klader.... men det är säkert värre för tjejer! däremot har han problem med bussen och tåget... han får inte plats med sina långa ben och får sitta obekvämt.. sen när vi går på bio försöker han ta platsen längst bak sa att han inte sitter i vägen för andra-..-. ibland går det inte och då får man höra kommentar som "kan han inte flyta på sig" " fan vad lång han är.. irriterande" "nu ser man ingentig.,,," DET är irriterande!!!

Hmm hur är det med jeans då? Typ Lee, levis mm. De brukar vara ganska generösa med längder till de olika storlekarna??

Gealach - jag vek mig när jag läste ditt inlägg!! Jag känner igen mig precis!!! Jag har ett annat ovanligt problem. Har någon tänkt på hur folk beskär träd och buskar som hänger över trottoaren?? Jag får oftast gå ut på vägen, annars får jag det i ansiktet/håret! Har det hänt dig med?!?!

Ang längden på byxor.. Det är inte längden som det är fel på utan den sk grenhöjden jag har problem med. Alla byxor slutar alldeles för lågt ner!! Kapp-Ahl har sin basic-serie och köper man extra långa jeans så funkar de GANSKA bra, men som sagt så sitter de för lågt. *suck* Jag hittade www.2tall.se och tror att det kanske kan va nåt... Men hur dyrt kan det vara?!?!

Jag har väldigt svårt att känna mig "fin". Endast när jag går med sambon så sträcker jag ordentligt på mig, för då ser jag ju liite mindre ut. Han älskar ju att han fått tag på en tjej som kan pussa honom i nacken utan att han behöver gå ner på knä. *asgarv*

Jag hittade en förening för långa, www. kingsize.se, man måste vara minst 1.80 för att vara med där. Man får tips om kläder/möbler etc som kan underlätta vardagen lite grann... Det kändes skönt faktiskt, att få lite info om saker som kan hjälpa mig och er andra "långisar".

Fast jag måste ju medge att det finns en del fördelar med min längd......
- Man behöver ju inte ta fram stolen för att sätta toppspiran på julgranen
- Man kan luta armbågen mot toppen på en bokhylla om man vill vila sig lite
- Gardinuppsättningen går i ett nafs etc etc...

Jag tycker att du ska fokusera på dom underbart braiga sakerna med att vara lång istället!!!

*Du kan alltid se scenen på en konsert. Jag som är 160cm har inget utbyte av ståplats eftersom alla andra är längre än jag.
*Du slipper klättra i affären när dom lägger varor på översta hyllan.
*Folk tar dig på allvar och säger säkert aldrig "lilla gumman" när du försöker få respekt.
*Du kan ha alla fina klänningar och kjolar som finns utan att känna dig som en jävla dvärg.

Ja, du kan nog komma på en massa saker. Kanske att du varje dag stannar upp och tänker på tre tillfällen när din längd varit positiv för dig!

Det finns sätt att förlänga saker i ditt hem också. Man kan höja upp bänkytorna i köket till exempel. Och i badrummet kan man höja toaletten och handfatet för att komma åt.

Att du jämför din höjd med att vara handikappad är lite trist. Ska jag som är vänsterhänt kanske också vara ledsen och ta åt mig varje gång någon förvånat säger oj, är du vänsterhänt. Och så ska det börjas prata... Vissa kallar det ju till och med en hjärnskada...!

gumsemumsan ---> Jo, det har hänt ibland, faktiskt, det med. Det mest dråpliga jag råkat ut för är ju dock att jag är lite för lång för att rulla min resväska! Jag vet, det låter inte klokt, men handtaget är alltså så kort att när jag drar den tippar den över bakåt, måste tänka på att alltid ha platta skor när jag ska ut och resa, så har jag åtminstone en liten chans att få väskan att följa med...

Jag visade jämförelsen med att vara funktionshindrad ur detta perspektivet just för att i viss mån så blir jag på sätt och vis funktionshindrad pga min längd. För när bankomater t.ex. skall handikappanpassas - då innebär detta att jag inte ens kan SE den där lilla tunna springan som kortet skall in i utan att böja mig halvt fördärvad. Det är just detta som jag kan tycka vara lite orättvist. Samhället görs åtkomligt för EN del av samhället som i många år haft det mycket svårt, vilket är jättebra. Men när ändras världen för oss "jättar"?? Inte ens i skolan gick det bra för alla skolbänkar var för små. Och var hittar man söta tjejskor till en tös i trean med stl 41??

Det där med vänsterhänt och högerhänt är en annan slags diskussion. För visst har man anpassat saxar och andra verktyg just för vänsterhänta?

Det där med att vara på konsert.. Jag blir utskälld för att jag står i vägen/sitter i vägen. I affären så frågar ju folk, som jag skrev ovan, om jag inte kan ta det o det för "du är ju så lång". Kjolar kan jag inte ha, för de är inte proportionellt sydda till en tjej på 1.84. Klänningar blir helt fel de oxå, de slutar alldeles för högt upp, man vill ju inte visa hela bakdelen. Folk visar mig ingen respekt, just pga följande som jag beskrev i affärer. Man ber som sagt inte en "kort" person att hämta saker på nedersta hyllorna.

Jag ville ha igång en diskussion och det fick jag vilket jag tycker är mycket bra. För jag har varit så osäker på mig själv om min längd och inser nu att många vill vara så lång som jag är. Själv hade jag gärna viljat genomgå någon genmanipulering som gör att jag blir 1.70, det hade nog varit bättre.

Jag har funderat på dessa förändringar i hemmet, naturligtvis. Mest kanske en höjochsänkbar diskbänk. För mig/sambon och mina fyra barn.

Tack - Livrädd med stil - för dina kommentarer. Jag har väl svårt att vänja mig, trots mina 29 år, vid tanken på att vara så lång. Så jag kanske skall se mig som en räddare i nöden nästa gång någon ber mig om hjälp istället för att se det som ett elakt påhopp.

Tack alla för kommentarer etc. Nu vet jag lite om hur tankarna går hos andra som är långa samt hos dem som är korta. Ha det bra!!!

gumsemumsan ---> Ja, det där med konserter/bio har jag också råkat ut för. En gång var det en tjej som lämnade biografen för att hon var så arg på att jag satt framför henne. Hon bråkade med sin stackars kille tills hon drog med honom därifrån. Men skulle jag ha bytt plats då, för att jag råkar vara lång? Det är ju inte mitt fel att jag fått gener som gjort mig till 1.80, och ska jag då straffas genom att alltid vara längst bak i alla sammanhang? Ibland kanske jag också vill komma riktigt nära inpå någonting, och ska jag då nekas det bara för att jag är längre än genomsnittet? Jag köper ju knappast biobiljetter till sista bänkraden av hänsyn till att de flesta är kortare än jag, eller borde jag kanske det?

Gealach - absolut inte!! Jag brukar iofs bara gå på bio om man kan boka sofforna längst bak - på en biograf i Halmstad har man en rad med tvåsitssoffor inkl 2 sidobord längst bak. Hur mysigt och bekvämt som helst!!! Inga problem med myrkrypningar i benen efter 5 minuter.

Pratade med sambon idag om ev. husbygge. Och vi ska bygga en köksö som är höjosänkbar och där vi ska vi även ha spis/rinnande vatten och ho. Visst borde man kunna få bygga något sådant?!?! Bara en idé men... För om man bygger allt enligt våra längder så når ju inte resten av familjen allt. Knepigt värre..

gumsemumsan ---> Det låter ju jättebra, tycker jag! Ser ingen anledning till att man inte skulle få bygga en sådan grej. Lycka till!

Jag har flera kompisar som är över 180 cm. Ibland känner jag mig med mina normala 170cm som värsta pygmen. En sommar jobbade jag med en tjej som var 183 cm. Hon var hur stolt som helst och spatserade runt i värsta klackarna... Coolt!

Själv har ganska lång överkropp så jag känner igen mig i det där att alla toppar är för korta. Men jag ska dela med mig av några av mina och mina kompisars tips:

När du hittar ett långt linne, investera i ett par i olika färger. Jättebra att ha under tröjor och t-shirts för att slippa glipan så magen blir bar.

Kolla herravdelningen! Det går att hitta både snygga byxor och t-shirts. Vissa märken är "smalare" i modellen än andra. Jag har köpt herr-t-shirts och munkjackor i stl xs och s (är en 38:a normalt) på bland annat H&M.

Vad gäller skor tror jag att det finns en affär i Arlöv Skåne som säljer stora och små skor för killar och tjejer. Man kan även shoppa via nätet: www.kingsizeskor.se

Hej o tack för tipsen!! Det där med långt linne har jag funderat ett tag på - de finns ju de där som är 72 (?) cm långa från H&M, kanske kan vara något...

Sko-sidan var ju en guda-gåva. Jag har länge velat ha långa stövlar o där fanns ju det ju! 2000, men vadådå, ska man va snygg så får det kosta på lite grann.