min mamma hatar mig! så tråkigt...

Mm vet hur det känns-har en LIKNANDE historia.
Tråkigt,men vad göra. Prata med de om det går.Annars låt det vara.
Umgås då ni måste o inte annars -de vill ju uppenbarligen inte...

Jag har varit i EXAKT EXAKT samma situation.... sjukt.

Har inga råd att ge förutom att försöka integrera, försök träffa din syster utan era föräldrar osv..

Det som är värst är ju att mamma o syrran pratat så mycket o mamma har fått över henne på "sin sida". Så det känns jätteobehagligt då jag umgås med syrran med. För hon har hört så mycket av mamma antar jag.

Skriv ett brev och förklara hur du känner! Tala om att du saknar dem! Strunta i att nämna något om bilen, försök att se förbi det om du kan. Jag förstår att det retar dig men ta upp det vid något annat tillfälle i stället. Lycka till!

Det är ju väldigt tråkigt och det kommer väl av att de har uppfattat dig som "ogin" eller avundsjuk när du tyckte att de skämde bort syrran. Du får väl försöka börja om relationerna lite. Ring bara regelbundet utan att prata om känsliga saker. Ge din syster eller mamma någon liten present (för att du kände att de skulle bli glada) som en liten vårblomma, något du har pysslat ihop eller så. Och avvakta. Det kommer säkert gå över. Sånt händer i släkten.

Känner att jag inte alls vågar.DE är så näbbiga o hetsiga .
Saken är den att så fort man tycker olikt de så anser de att man tycker fel?
Skitkonstigt. det finns ju olika sätt att se på saker o ting,o man kan inte låsa sig fast vid sitt sätt att tänka hela tiden.
Jag har lättare att försöka se på olika vis.DE ser att deras sätt är rätt,punkt slut.
Därför har jag blivit nästan rädd för de. Man vågar inte prata ens i närheten för rätt var det är tycker man fel o det blir världens bråk?
Jag får klara mig utan de helt enkelt.

Likjornaja-ja det är nog där det började,misstänker jag.

Dessutom fick syster nytt bra jobb fast med långt att köra.då påpekade jag att det blir LÅNGA dagar.Hon har förr jobbat halvtid o detta blir heltid och lång resväg varje morgon/kväll.DÅ blev mamma jättesur!
man får liksom inget säja.Fattar inte vad de fått för sig? man får inte TYCKA nåt i denna familj längre. Det råder TYCKFÖRBUD
Att hon fått jobet i sig var ju jättebra o allt. Missunnar henne inte alls det.
men det är det mamma har emot mig som känns så fel.Så fort man har en åsikt-så har man fel åsikt?
Varför är det så?

Min historia är lite annorlunda. Jag är mellanbarn och har alltid varit pappas flicka sen jag föddes . Min bror och min syster har varit mammas. Det började att min mamma ( kallar henne inte mamma längre, hon är borta från mitt liv). Min "mamma" köpte alltid saker åt min syster och bror och jag blev alltid utan. Min "mamma" har aldrig lyssnad på mig , hon bara byter samtals ämne, men om min syster eller bror pratar är hon jätte intresserad.. Ok, historien kan bli lång, men om jag förkortar vad som har hänt de senaste åren. Har inte haft ngn kontakt med henne de snaste par åren. Jag blev sjuk och blev inlagt i sjukhuset i en månad och hon kom inte dit eller ringde inte hur jag mådde. Syrran och pappan kom varje dag. Brodern kom aldrig och har aldrig frågat efter mig. Min syster har bra kontakt med" mamma" och när syster säger mitt namn så bryr hon inte, har inte äns frågat om mig på några år. Vi bor ganska nära och jag har inte sett henne alls. Det jag har hört från min syster, så accepter hon mig inte och vill inte se mig ( vet inte varför, har aldrig gjort något till henne). Mewn jag vill inte veta om henne längre. Hon är ute från mitt liv sedan längre.