Ni som gjort kejsarsnitt efter sfinkterruptur

Jag fick en SR grad 4 vid min första förlossning okt 06. För 3½ vecka sen föddes vår andra dotter med snitt. Har inte alls varit så "handikappad" efter snittet som efter rupturen. Kunde själv ta hand om dottern redan dagen efter snittet. Det jobbiga är att inte få lyfta, säskilt med ett äldre syskon. Men nu har det snart gått 4 veckor å då får jag börja lyfta lite smått, skönt!

Ångrar inte att det blev snitt denna gången, även om jag hade föredragit en vaginal förlossning om jag varit garanterad att inte gå sönder så mycket som sist.

Men får jag välja snitt el SR så väljer jag helt klart snitt.

Jag gjorde ett kejsarsnitt efter att ha fått en sfinkterruptur grad 3-4 vid min första förlossning.
För mig var det som att jämföra himmel med helvete. Mådde betydligt mycket bättre efter snittet än efter förlossningen, både fysiskt och psykiskt. Väntar nu nr 3 och har begärt snitt den här gången också.

Jag mådde fruktansvärt dåligt efter min första förlossning. Kunde inte gå ordentligt på nästan en vecka och tog mig knappt ur sängen de tre första dagarna. Med snittet var jag uppe samma eftermiddag utan problem.

Tack för era svar!

Skönt att läsa att det gått bra för er och att det kännts bättre efter snittet än efter vaginala förlossningen. Det hoppas jag oxå på!

Är gentligen mest nervös för hur det kommer att kännas efteråt med smärta och så och hur rörlig man kommer att vara. Men var ju inte speciellt rörlig förra gången heller så det kan ju knappast bli värre...Hoppas det går lika bra för mig som det gått för er! Ha en skön helg!

Fick en SR grad 3/4 när jag fick min flicka juli -06 och väntar nu nästa i juli -09. Jag vet inte alls hur jag ska göra. Ska upp till förlossningen och prata med en läkare där, men jag är redan tveksam till vad jag vill och kommer väl att bli ännu snurrigare ju närmre jag kommer. Jag hade ont och kunde knappt gå efter första förlossningen, men har. peppar peppar, inte haft några problem med inkontinens eller så. Jag har fått för mig att det är bättre för barnet att födas vagninalt, men hur bra är det om jag går sönder en massa? usch vad jobbigt att behöva välja.

Frikadellen78:

Jag har nog varit lika velig som du tror att du kommer att bli Jag har funderat och funderat så att jag långa perioder inte kunnat sova på nätterna, jättejobbigt! Men till mig har de sagt att det är ungefär 50% chans att spricka på samma ställe igen eftersom ärrvävnaden inte är elastisk,  och att det då kan bli svårt att laga... Jag har inte heller haft några problem efter, och de säger också att det kan gå jättebra att föda vaginalt men om man går sönder igen så vill jag inte tänka på hur det kan bli.

Så jag har bestämt mig för snitt men jag tänkte att om det kommer igång innan så skulle jag kunna tänka mig att föda vanligt eftersom bebisen inte är så stor då. Men nu har jag snart gått 39 fulla veckor så nu får det bli snitt. Tror också att det är bättre för bebisen att födas vaginalt men bättre att komma ut med snitt och slippa en inkontinent mamma och alla bekymmer som kommer med det.

Måste också säga att jag säkert blivit lite skrämd imitt jobb där jag möter inkontinens som ibland beror på förlossningsskador. Ibland är det inte bra att jobba inom sjukvåden då man vet för mycket... Går säkert jättebra för många att föda vaginalt efter sf-rupturer. Men jag har bestämt mig för snitt, på onsdag är det dax

Födde mitt första barn med snitt.
Blev igångsatt med andra barnet, gick över tiden, bebisen var stor, fick en sfinkterruptur grad 3.
När jag nu var gravid med 3:an så velade jag fram och tillbaka, visste inte riktigt hur jag ville föda. Ville göra det som var mest skonsamt för både mig och bebisen. Fick avslag på snittremissen.
Hur som helst så blev det ett halvplanerat snitt på BF+10, och det gick tyvärr inte så bra. Fick en stor blödning (3 liter) hamnade på Inteneisven under 1 dygn, sen fick jag infektion i både snittet och i livmodern, hade ett helvete.

Jag fick sf-ruptur vid första förlossningen och blev sedan rekommenderad kejsarsnitt av två läkare som undersökte mig inför andra förlossningen. Jag har inga men av skadan, men de sa att det är svårt att få det att läka bra i ärrvävnaden om det skulle hända igen. De kan tydligen laga det bra med operationer, men då är det stomi på magen som gäller under läkningen... kändes inte lockande, så jag valde snitt de två följande förlossningarna. Det har varit toppen!! Rekommenderas. Allt har varit väldigt kontrollerat och lugnt. Uppe samma kväll, smärtorna har inte varit farliga alls.

Det enda jobbiga är ju att man inte får bära eller lyfta större syskonet 6-8 veckor efter snittet. Och han/hon vill ju inget hellre än att bli buren av mamma när hon kommer hem med litet syskon...

För mig finns inget annat alternativ än kejsarsnitt. Skulle de säga nej till mig den här gången kommer jag gå i panik. Är livrädd för en vaginal förlossning och vet med mig att de kommer få spänna fast mig och klämma ut ungen själv.

Hanna T:

Så underbart att läsa att det gått bra för dig, två gånger dessutom Kände att jag behövde lite positiva upplevelser! Har varit på inskrivning idag och där försökte läkaren som skall operera skrämma upp mig och varna mig in i det sista, kändes inte så kul, men sedan träffade jag barnmorskan och hon sa att detta kommer att gå jättebra och att jag inte skulle oroa mig så jag hoppas att det går lika bra för mig som för dig!

Jag fick beviljat snitt med andra barnet. Det var mycket mindre komplikationer. Var uppe mycket tidigare och mådde helt enkelt bättre.
Med första barnet, total sinkterruptur med komplikationer ss tillfällig stomi mm.fick men för livet.

Fick en sr grad 3 med första barnet. Nu väntar jag 2:an med BF i september.

På återkollen efter förlossningen sa läkaren "Då blir det snitt nästa gång!" Jag blev dock chockad då att detta var aktuellt och motsatte mig det och sa att jag ville diskutera det igen under nästa graviditet. Efter hon hade sagt så gick jag hem och läste massa om snitt efter sr och bestämde mig för att det blir bäst.

Nu när min nya BM fått papprena från den undersökningen står det inte någonting om rekommenderat snitt utan att beslut ska tas nu. Plötsligt känner jag mig så rädd och velig. Undras vad läkaren ska säga nu? (blir en annan läkare) Jag ska på samtal i maj. Tänk om han inte alls tycker snitt. vad tycker jag då?? argh!

Är så rädd för att få det lika jobbigt igen efter förlossningen som jag fick förra gången. Är inte rädd för förlossningen men är livrädd för att få så ont och ha så lång tid innan jag känner mig okej.

På 6 graviditeter så har jag hittills haft 4 missfall så jag är sååå rädd att något ska gå fel med detta lilla under till barn.

Så TS jag velar precis som du!! ARGH! Kan ingen bara ta oss i handen och förklara "Så här gör vi. Det blir bäst!"

Hej!

Ville bara tala om att jag gjorde mitt snitt 1 april och det gick toppenbra Är så glad att jag gjorde det jag har mått mycket bättre nu efteråt och har kunnat njuta av varje sekund. Jag var grymt nervös när jag låg där på op-bordet men det släppte så fort världens finaste lilla Nora tittade ut och hon mådde hur bra som helst!

En liten krigare skrev 2009-04-07 18:09:22 följande:

Åh vad härligt att läsa alla berättelser och att de flesta har varit positiva.

Själv är jag inte ens gravid, kommer börja försöka i Juni, men jag oroar mig redan för det här med snitt eller vaginal förlossning efter en sfinkter ruptur och dessutom en djup inre bristning. Känns sådär... innan var jag helt säker på snitt och BM som jag fick prata med precis efter förlossningen sa att det antagligen var bäst med snitt i framtiden. Men nu har jag börjat vela, känner att jag missar den där spännande sista tiden när man inte vet när det ska sätta igång. Inbillar mig även att jag är lite mer livserfaren nu och kanske skulle klara av en förlossning bättre denna gång eftersom jag var väldigt rädd förra gången.

Men det blir nog snitt i slutändan. Om jag ens blir gravid vill säga.