Fler som inte börjat förbereda sig i vecka 27?

Du är inte ensam...själv har vi handlat lite neutrala babykläder samt att min svärmor kom med en liten påse när vi var å handla

Sen kommer jag få en beg. barnvagn av en vännina...

sen kollar vi runt på blocket efter beg. spjälsäng å liknande...man får ta det "pö om pö"...

Så, handla du den dagen du känner dej redo lycka till! cecilia v.28

Är precis som du! Har inte handlat en enda pryl (inte ens mammakläder) och säger/tänker hela tiden, OM vi får en bebis... osv. Vill ju såklart jättegärna ha ett barn, men det är som du säger, jag har liksom blockerat hjärnan och är helt nollställd inför det och min graviditet än så länge. Igår var det någon som frågade om jag var glad för att jag var gravid och jag svarade givetvis ja, men det kändes nästan som om jag ljög för jag kände ingenting när jag sa det. Å andra sidan tror jag att det är såhär jag hanterar det mesta i livet för att undvika för stora besvikelser. Finns nog både positivt och negativt med det. Tror inte att jag kommer känna riktig glädje eller kärlek för barnet förrän det ligger i mina armar, men å vilken känsla det kommer (skulle ) vara!!!! Tror bara att vi får inse att vi fungerar så här, man kan ju inte tvinga sig att vara glad och det betyder ju inte att vi kommer att älska våra barn mindre för det!!! Kram.

Hej! Jag väntar också med att att handla bebbe-saker. Det enda jag har beställt är en vagn men det är bara därför att man måste göra det så tidigt. Jag är i vecka 33 och känner mig inte redo ännu att gå ut och shoppa, men den dagen kommer väl. Kram Linda

Jag är oxå lite avvaktande med att handla saker, tror att det har mycket att göra med att jag har så svårt att förstå att det faktiskt (om allt går som det ska)kommer att komma ut ett barn i slutändan
Men egentligen kanske det är tvärtom - om man börjar handla så kanske det sjunker in lättare...

Jag är i v.38 och har inte köpt något alls till bebben än. Min mamma gjorde aldrig det med sina tre barn, och det har väl överförts till mig...
Vi har beställt vagn (för kanske en månad sen, så vi var ganska sena med det också...) och så har en kompis lovat att vi ska få deras gamla spjälsäng, men det är allt.
Inte en babystrumpa så långt ögat når här hemma...
Däremot har jag läst ett par böcker om graviditet och förlossning.

Jag är i v.32 och har inte handlat nåt...Ja mammakläder,för mina vanliga skulle jag aldrig komma i...Barnvagn, skötbord, bilbarnstol, spjälsäng har vi sen dottern var liten.Men bebygrejer har jag inte köpt,kläder mm. Och inte har jag ställt upp nån spjälsäng eller så..Jag vill,men det känns ändå tidigt! Barnvagnen har jag tvättat upp.Det är det enda.Men jag längtar! Nu tycker jag tiden går så sakta...

Hej!

Jag är också gravid i v.27, med mitt andra barn. Med mitt första barn handlade vi ingenting förutom vagn innan hon föddes. Men den här gången kan jag njuta lite mer och gå och titta och handla lite grejor. Jag har en liten låda som jag lägger dom kläderna och sakerna som jag har handlat, sedan när det börjar närma sig så ska jag ta fram lådan och tvätta alla kläder osv.
Händer det något med detta barnet så spelar det ingen roll om jag har handlat saker, det är ju inte det som är det värsta, utan det är ju att vi har förlorat ett barn.
/Zarah

Men du.....du väntar ju barn, inte missfall. Är ju jättejobbigt om man ska gå och tänka...."tänk om, tänk om" hela tiden. Då kan man ju aldrig slappna av och njuta. Fast man gör ju såklart som man vill.

Själv har jag fixat det mesta redan. Mycket för att jag känner att jag antagligen inte orkar springa runt i affärer i värmen i sommar, stor
och klumpig......

Håller med dig Milda. Jag har förberett det mesta nu, är i v 33 och har bara vagnen och babyskyddet som ska hämtas från affären om 3 veckor. Har sen UL små handlat. Det är dyrt att skaffa barn, visst är det smart att stoppa undan pengar på en konto tills lusten kommer men att vänta tills efter??? Nja. Jag är väldigt tacksam att jag började så tidigt för idag är jag inte lika rörlig och mina foglossningar tar livet av mig. Man ska börja när man är redo, men planera inte för missfall, planera för bebben.......

Halloj!

Känner igen mig precis, när jag väntade mitt första barn hade jag inte gjort i ordning någonting och köpt minimalt med grejor. Inget var framme. Vagn köpte vi ganska tidigt och ställde in den i klädkammaren hemma hos Mamma och Pappa. Jag tänkte hela tiden att om om om något gick fel ville jag inte se en ända bebis pryl när jag kom hem.

Mitt andra barn föddes i vecka 27, så då hade jag helt enkelt inte hunnit innan men å andra sidan kom hon inte hem förrän hon var 10 veckor - så när det började bli dags för hemgång hade vi allt klart.

Nu väntar jag mitt 3:e, men kommer nog lugna mig till v 35 innan jag plockar fram allt - kommer eventuellt köpa lite nytt innan dess.

Jag tror att det finns en anledning till att bebisen ligger där inne och gror i nio månader. Man måste vänja sig vid tanken. Men om man till slut börjar känna rädsla för att det inte blir något barn - det måste man ju ändå hoppas :) - då kanske man ska börja förbereda sig lite.

Min mamma säger, när jag påtalat mina funderingar kring "om det händer något" att de kommer hjälpa oss att röja undan allt tills vi kommer hem (utan bebis, vilket vi inte får tro). Så jag tror inte jag kommer bli tvungen att komma hem till en bäddad vagga eller en barnvagn på yttertrappan. Detta sa hon i all välmening och jag förstår vad hon menar.

Jag har precis börjat ta emot en massa begagndade grejer (är i v. 29) och det gör faktiskt att jag börjar inse att vi faktiskt ska bli tre i vår familj! Att bebisen sparkar eller att vi ska på studiebesök på förlossningen idag hjälper förstås till, men pysslandet... är speciellt.

Det kommer nog - börja med en liten grej och njut när du känner att du vill det!

hej jag e i v 27 och har inte handlat någe de e min svärmor som handlat kläder till mig eftersom jag inte kommer i mina gamla. Jag och min sambo tänker precis som du så ingen fara vi är fler.

Skönt att man inte är ensam! Det är som Mamy skriver, jag är nog såhär som person och jag tror att det är ett sätt för mig att hålla oron i schack. I början var jag rädd för att något skulle gå snett hela tiden men nu försöker jag inte tänka så mycket på att jag faktiskt är gravid (vilket är svårt). Jag planerar egentligen inte för nånting, inte heller missfall även om jag kan förstå att det verkar så. Jag tänker köpa allt mot slutet av graviditeten och jag tror faktiskt inte att jag måste springa runt så mycket själv, jag har släktingar som redan nu vill börja shoppa åt mig ;)
Det är bara så svårt att förstå att det är sant. Jag brukar fråga min sambo om han tror att det blir en bebis av det här och han svarar alltid lika tålmodigt "Ja, allt tyder på det.". Men å andra sidan hade jag t.o.m. svårt att förstå att mina gamla partyväninnor kunde få barn. Jag bara tittade på de där små knytena och tänkte att de är små mirakel. Ändå finns det ju knappast något mer naturligt!

Jag tror att det är viktigt att våga känna glädjen redan innan. Och oron. För att vänja sig vid relationen.

Det är osannolikt att du kommer att känna hundra procent kärlek när bebben landar på bröstet, om du har förnekat/förminskat/förträngt dess existens ända fram till dess.

MEN ALLA KÄNSLOR ÄR OKEJ! Det jag menar är att det finns en risk att man fastnar i ångest sedan, för att kärleken inte väller fram på givet kommando.

Som i alla relationer så böljar känslorna fram och tillbaka mellan oro, kärlek, lycka, rädsla, ilska.

För mig (i v. 27) känns det overkligt, därför har jag svårt att känna lyckokänslor. Jag är inte orolig, mera fundersam på hur det ska bli. Jag tror inte att jag kommer att översköljas av ren kärlek när vi väl får ut bebben. Men det ska bli fantastiskt och spännande. Och under de kommande 20 åren är jag säker på att jag kommer att känna floder av kärlek!

För mig är det jätteviktigt att köpa saker, prata om hur det blir när bebben har kommit etc, för att göra det mer verkligt och förbereda mig på omställningen.