han har så hett temperament :(
hej.
jag var varit tillsammans med en kille i 2 år nu. och precis som rubriken lyder så har han ett EXTREMT hett temperament. Han kan blossa upp och börja skrika för minsta lilla grej.
han är väldigt gullig och rar när han själv känner för det, men han har aldrig långt till sina vredesuttbrott heller.
Han blir ofta arg på mig, för små (ganska onödiga) saker och jag brukar låta honom bli arg... för om jag säger emot så blir han bara sännu mer arg och det kan hända at han går ifrån platsen, eller lägger på telefonen (om vi pratar på telefon) och sedan stänger av mobilen för resten av dagen.
så jag brukar låta honom skirka på mig, säga förlåt och sedan blir vi sams igen och han är sådär extremt underbar och rar och go och härlig mot mig igen.
I fredags fyllde jag år och han glömde bort min födelsedag. När han ringde mig i lördags (då var han på sitt gulliga rara humör) så talade jag om för honom att han hade glömt bort min födelsedag och var lite ledsen över det.
Han försökte skämta bort det och när han upptäckte att jag fortfarande var ledsen, alltså inte skrattade åt hans skämt blev han sur igen och sa "ok om du tänker sura resten av dagen och inte vill prata med mig så lägger jag på då"
då blev jag SÅ JÄVLA sur på honom. Vadå INTE TÄNKER PRATA MED HONOM=??? DET var JAG som var LEDSEN för att HAN för engångskull gjort npgot fel och då skulle han ju snällt kunnat be om fölåtelse och inte försöka dra sina idiotiska skämt för att få mig på bra humör och bara byta samtals ämne så han slapp säga förlåt!!!!
så jag sa: "ja men lägg på då och förvänta dig inte att jag någonsin kommer ringa upp ddig igen någonsin du kan ju dra åt helvete om du ska vara sådär sur och jobbig helatiden, jag var bara ledsen! när har jag sagt att jag inte vill prata med dig??"
då vart han HELT TOTAL chockad (för att jag vågade säga emot honom, och inte sagt det vanliga som skulle varit typiskt mig: snälla lägg inte på än, förlåt, jag är inte ard längre. och så skulle vi varit sams igen.
han vart så chockad och arg och sedan, nästan skrek han:
"det där än inte du som talar, någon har LÄRT dig det där"
sedan talade jag om för honom att jag är en vuxen människa och kan tänka själv. att ingen hade lärt mig det utan det var någon som jag borde ha sagt till honom för länge sedan.
men han fortsatte med "det där är inte du som talar... "
Sedan försökte han sig på ett uselt skämt om igen och då kändes det som att mitt huvud skulle spricka.
jag sa till honom att jag inte orkade prata mer och att vi kunde prata senare. och han sa "ok gör det då" och jag lade på (vilket även det måste ha varit chockerande för jag har aldrig förut lagt på telefonen då vi tjafsat och han sagt åt mig att lägga på. jag har alltid varti den som sagt förlåt till slut och han väntade nog sig ett förlåt från mig även denna gång)
men men .... han har inte hört av sig sedan dess....och inte jag heller.
vet inte riktigt varför jag skirver detta här. ville bara skriva av mig. Tycker ni att jag var för hård mot honom? Jag blev bara så TRÖTT på honom.
Har ALLTID under hela vårat förhållande låtit HONOM bestämma. det har alltid varit HAN som fått sista ordet. ALLTID!!!!! alltid JAG som sagt förlåt även fast jag inte gjort något fel...
ORKAR inte MER!!!!! så jag sa det jag tyckte och så trodde han inte ens att det var jag som sa det, och jag sade iförsig inte något hemskt heller.
Jag sa bara att jag var trött på honom och hans barnsliga beteende. Och då blossade han upp igen som vanligt...
ibland älskar jag honom mer än allt annat på denna jord, men så OFTA är han en sådan JÄVLA SKITSTÖVEL!!!!!
GAAHHHH vet inte vad jag ska ta mig till med honom.
vet inte riktigt om jag saknar honom just nu heller, kanske är det min ILSKA som döljer min längtan efter honom och hans mjuka kyssar..
men orkar man verkligen leva med en sådan person? borde jag satsa på vårat förhållnde eller bborde jag bara låta honom gå?
är så förvirrad... :(
