• Anonym (Våpet)

    Våpig?

    Jag undrar om fler än jag har en tendens till att våpa-till-mig så fort jag träffar en kille? Är inne på mitt tredje seriösa förhållande och det sker enligt samma mönster som tidigare. Jag har blivit mesig, lat, gråtmild, liten, okunnig, rädd, osv.

    Min sambo är yngre än vad jag är men ändå blir jag som en liten flicka så fort ngt händer. Han får ringa alla viktiga samtal, han fixar och grejar om ngt gått sönder, han är den som fattar viktiga beslut etc.

    När jag levt som singel har jag själv gjort allt detta, och alla (inkl mig själv) har sett på mig som stark och duktig.

    Vad händer? Ngn som känner igen sig?

  • Svar på tråden Våpig?
  • Anonym (Våpet)

    INGEN som känner igen sig?!

  • Sheyla

    Känner absolut inte igen det men vet att många tjejer blir sådana. Begriper för mitt liv inte varför. Är det någon slags snedvriden bild tjejer har av vad killarna vill ha. Blir tjejer sådana för att de tror killen ska känna sig manlig då? I så fall har jag en nyhet. Vi lever på 2000-talet. Få killar vill ha ett våp.

  • Anonym (Våpet)

    Jösses...

    Frågan är riktad till tjejer som ev. känner igen sig.

  • Danbala

    TS:
    Nåja, du frågade ju också "Vad händer?", så då blev det en lite öppnare frågeställning.
    (Och i början frågar du om det finns andra, och det svarar ju Sheyla också på. )

  • Danbala

    Heh - glömde ge min egen kommentar också! Snart glömmer jag väl var jag har lagt ifrån mig huvvet med...

    Jag blir inte mesig och okunnig eller våpig på det sättet, tror knappt jag kan låtsas så även om jag försöker. Däremot gråter jag mer, men det är ju dels för att det är så mycket känslor i ett nytt förhållande, så mycket som ska "kalibreras" och testas, jag skrattar mer också nu i mitt nya förhållande än jag gjort på länge. Så mer känslosam blir jag. (Inte direkt, men ju mer jag känner att min sambo är en man som klarar av att jag gråter, och som kan gråta ihop med mig när det passar sig bra.)

    Varför en del blir mer hjälplösa vet jag inte... Skönt att släppa lite ansvar? Undermedvetet testande av hur seriös och duktig killen är? Nu spekulerar jag förstås bara.

  • sötäpplet

    Kan känna igen mig.

    Jag är också en sån där extremt "duktig" människa som ska klara allt, och ibland när jag när smärtgränsen för vad jag orkar med, eller är mkt sliten händer det att jag liksom kollapsar på ett sätt som jag tror inte skulle hänt om jag var ensam, då skulle jag nog bara bita ihop och jobba vidare enligt mitt stressade schema.

    Det som istället händer nu är att jag blir arg, sedan ledsen och sedan ligger jag där i sängen är mitt gull stoppar om mig och kommer med en kopp te, pillar mig i nacken och säger "ta det lite lugnt idag".

    På andra plan där detta visar sig? Hmm... han är mkt bättre på att reklamera saker, alltså får han reklamera även mitt. I gengäld är jag bättre på att organisera saker, så jag organiserar semesterresor, inköpslistor, fester mm.

    Han är mer teknisk och händig än jag och mycket intresserad av sånt. Därför lämnar jag toa städning och att rensa avloppet åt honom... Fult, jag vet! I gengäld diskar jag oftare och små städar mer, plockar i ordning och undan och så. Och jag är annars inte rädd för att skita ner mig eller nåt sånt.

  • Barba My

    Jag ÖNSKAR att jag vore mer våpig, jag ber aldrig om hjälp utan fixar och bygger själv,anser mig vara en riktig hejjare på alla områden dvs drygare än yes . Skulle min stackars sambo påbörja ett projekt så nog f-n står jag brevid och säger hur han ska göra. Så lite våpighet skulle inte skada, så jag inte kastrerar min sambo totalt.

  • SNULTRAN

    Barbra my: jag är som dig...skulle behöva våpa till mig ibland! Men det är svårt när man kan klara sig själv...*ler*

Svar på tråden Våpig?