Känslig 5,5-åring

har precis samma problem med min son på4½ år. Undrar med hur man ska göra.

Det låter precis som 6-års trotsen. Min dotter var jättekänslig i den åldern. Kunde gråta för minsta lilla. Den trotsåldern är väldigt jobbig, speciellt för barnet.

Den är jobbig för både och vi har börjat fundera på om vi gör något fel och om det är något psykiskt. Tack för era svar.. Vi kämpar vidare.

Min mans systers barn var precis så i den åldern. Jag tror han har högpresternade asperger men han har ingen diagnos. (Jag är speciallärare men har inte testat honom). Exemplet med maten talar för att din son KAN ha en dragning ditåt, tolkar allt bokstavligt. Men det kan precis lika gärna vara en fas, man måste göra utredningar och det har jag inte kompetens att göra så du gärna ignorera detta inlägg om du vill.

Hur som helst kan du prova med att ge massor av uppmärksamhet när han är glad. Ignorera när han blir sur "för ingenting", och förklara situationen när han lugnat sig samt strukturera upp vardagen med rutiner och scheman. Hjälp honom med de sociala koderna och gå igenom situationer som blivit fel tillsammans i efterhand.

Han kommer klara sig jättebra bara han hittar de hjälpmedel han behöver för att må bra.

Innerst inne så är han inte alltid såhär, värst är det när han är trött eller inte får som han vill. Han vet exakt vad han ska trycka på för knappar för att det inte ska fungera. Eller så gör han elaka saker mot sitt syskon bara för att få uppmärksamhet och sen blir han ledsen för att han gjorde så. Han är snäll och duktig annars och på dagis har de inte märkt något överhuvudtaget. Inte heller när han varit hos min mamma utan detta har kommit mer och mer sedan han fick ett syskon, han har fortfarande svårt att anpassa sig till att han inte är ensam. Plus att han är van vid att få allt som han vill och pekar på. Han är världens goaste.

Eller som ikväll när han skrek och hade sig för att få sin vilja igenom. Han fick inte godis av mig och då sa han direkt. Du tycker inte om mig, du är mycket mer med syskonet än med mig. Du ger syskonet allt, jag får inget. (ändå lägger jag ner eller försöker lägga ner lika mycket tid åt båda och han får nästan allt han pekar på). Han säger så för han vet att det sårar mig och då blir jag ledsen.

Min son som fyller 6 i juni är exakt likadan. Jag själv tror det är trotsåldern. Han är jättekänslig, gråter för minsta lilla...säger att jag inte tycker om honom fast jag säger hela tiden att jag gör det. Jag ger honom mycket uppmärksamhet när han är glad o go, men när han får sina "frispel" så blir man frustrerad...jag brukar hålla fast han i famnen när han blir hysterisk och bara krama honom så brukar det ibland gå över. Ibland blir han skickad på sitt rum o sitta där en stund tills det går över.

Du behöver inte vara orolig! Det är nog känsloåldern han är i precis som min son och många andra barn i den åldern!