Tråden för oss som vantrivs på jobbet (av olika anledningar...)

Men du, varför försöker du inte byta jobb??
Eller har du provat det...?

Jag har alltid varit en hoppjerka när det gäller jobb, har inte trivts till 100% på särskilt många ställen, men nu när jag ska vara mammaledig fram tills hösten 05 ser jag det som en utmärkt chans att söka sej till nåt nytt.

I mitt fall handlar det om att jag är barnskötare och har, förutom ett sommarjobb som hotellstäderska (där jag f.ö. stormtrvides!) enbart jobbat med omsorg - små barn, lite större barn, fritdsbarn och pensionärer.
Efter mammaledigheten tänker jag höra mej för precis överallt som INTE har med omsorg att göra...!

Hur har du tänkt när det gäller sånt?

Jag sitter på jobbet just nu och bara längtar hem. Jag förstår inte vad jag gör här. Vantrivs något så fruktansvärt. Just nu är jag bara i v.10 så jag har en lång tid framför mig innan jag får ledigt. Tänkte jag skulle försöka få hp. Vad jobbar du med?
Själv är jag med och gör oljeplattformar och läkemedelsfabriker. Lite intressant är det men en då. Vill bara gå hemma just nu men det blir man inte fet av.

Jag har ett socialt arbete som är ganska utsatt. Jag skulle ju visst kunna söka nytt arbete men kan jag verkligen göra det direkt nu när jag återkommit från föräldraledigheten? Det är ju inte så schysst mot arbetsgivaren som var så hygglig mot mig när jag blev gravid direkt då jag fått det jobbet.

Situationen känns så grötig, det är nästan (men bara nästan) så att jag hellre hade varit arbetslös och bara ägnat tiden åt att söka nytt men så vet jag ju också att det är lättare att få jobb när man redan har ett... .

Joo, det förstår jag, man vill ju inte vara taskig på det sättet...

Usch, hemskt att säga det, men klen som jag är skulle Jag stanna kvar...
Trivs du inte för att det är ett "utsatt arbete" eller är det nåt annat du inte trivs med... ?

Fasen att man ska vara så blödig... Nu satte du ju allt i ett helt annat ljus när du skrev att arbetsgivaren hade varis schysst... Jobbigt , det där.. =/

Arbetar på ett företag som är extremt rörigt just nu... men jag har blivit kallad till en anställningstervju på måndag!!! YES! Jag ser det faktiskt som en otrolig seger att bara får komma på intervju, kvinnor, utan barn, 30+ -- är inte de mest eftertraktade på arbetsmarknaden.

/my

Känner tyvärr igen mig... Ända sen i höstas har det bara blivit tråkigare och tråkigare att gå till jobbet... Nu har jag ju, om allt går väl, lite ledighet att se fram emot i januari, så förhoppningsvis känns det lättare då.

Har du möjlighet att prata med chefen och kanske ändra lite på dina arbetsuppgifter, anpassa dem efter hur du mår inför jobbet? Har du något positivt med jobbet som du ka hänga upp tanken vid? Tycker annars inte alls att du ska ha dåligt samvete för att chefen varit snäll. Det är ju inte bra för någon om du inte trivs på jobbet. Självklart kan du när du vill söka annat arbete - det är din rättighet, och det vet du! Men jag förstår om det känns krångligt...

Jaha, där får man för att man klagar... Idag fick jag veta att jag inte får vara kvar på jobbet efter sommaren, pga nedskärningar. Fy, vad det känns tråkigt, mitt i all graviditetslycka!!! Bättre tråkigt jobb än inget jobb alls...

Mitt jobb är inte tråkigt, men min arbetsplats är fruktansvärd!
Jag började 1 mars förra året o tycker att nu har jag iaf _försökt_ i ett år. Funkar det inte då, så får man ge sig.

Jag sjukskrev mig jag!
Det får vara värt det, för dit går jag inte en gång till! Fy o ligga o grina varje morgon för att man ska gå dit, det vill jag inte.

Jag ska, som tur är, vara mammaledig till 2005 helst 2006, och då har det stora pensionsavgångarna börjat o då kommer de kasta jobb efter mig!

Får man sälla sig till skaran. Jag vill i-n-t-e vara lärare i statlig skola längre, om någonsin - om sanningen skall fram. Ihhhhh! Någon som har tips på vad man kan bli när man blir stor? Mitt studielån är massivt och jag börjar känna panik; jag pallar bara inte klassrumstillvarosstressen etc ("över här"). Tips, gärna utanför undervisningsbranschen.

Det börjar kännas bättre nu angående jobbet. Har sedan ett par dagar inte samma gnagande obehagskänsla i magen som jag dragits med de senaste veckorna. Det blev ju inte bättre av att jag såg mitt "drömjobb" utannonseras på arbetsförmedlingens hemsida för ett par veckor sedan. Har nu i alla falll bestämt mig för att inte söka någon ny tjänst på ett tag i alla fall. Ska ge detta arbete en ärlig chans ett tag i alla fall. 3 veckor kvar av min föräldraledighet nu - och det känns OK. Inte bra, men OK. Jag kommer dock att hålla er uppdaterade via den här tråden och vill gärna höra av er andra också... .

Höstsjö, känner så väl igen mig i det du skriver... blev själv av med jobbet för ett par år sedan. Hade ändå tänkt söka mig vidare men man vill ju bestämma själv när det är dags att dra, eller hur?

Jag har gått 4 år på högskola, har ett jobb som en apa kan utföra och lön på 14400 i månaden. Var tredje månad dimper det ner återbetalning till CCN på 2500 kr. Gillar jobbet, men eftersom lönen är som den är så känns det bara skit, skall tillägga att jag jobbar 40 timmar i veckan.

Hej var ute med mina arbetskompisar i går och tog farväl.En härlig känsla att slippa se vissa av dem och aldrig mer behöva jobba med så dumma tanter.Jobbar inom kök där medelåldern är över 50 år.
När jag kommer tillbaka finns inte min slitna tråkiga arbetsplats längre och jag får säkert jobb i något annat kök kanske med yngre förmåger med humor och ett finare kök.

Jag har också vantrivts på ett arbete jag hade en gång.......FY F*N ! Det var det absolut värsta jag varit med om! Ångest varje dag, lipande för att gå dit........osv......osv......... jobbade där i 5 månader innan jag äntligen fick ett nytt jobb!!!! Hade jag inte fått ett nytt arbete hade jag förmodligen sagt upp mig ändå, för som jag mådde då är man inte värd att må helt enkelt!

Försök byta jobb är mitt råd! Att dom varit schyssta o så mot dig, ger dig ju inte nån "skyldighet" att stanna bara pga av det! Nä, tänk på din skyldighet mot dig själv istället, du är värd att trivas på ditt jobb! Man tillbringar så pass mycket tid där så!

Jag har också haft ett jobb där jag verkligen vantrivdes. Jag stannade knappt ett år men hade bestämt mig för att sluta redan efter tre månader. I "fallet" drog jag med mig ytterligare en kollega som hann jobba ännu kortare tid. Det var verkligen en trist arbetsplats. Arbetsuppgifterna var säkert roliga om jag bara hade fått några. Jag hade inte det minsta dåligt samvete när jag sa upp mig. Kändes skönt att lämna stället och inte minst berätta varför.

Usch....jag orkar inte heller mer!!! Mitt jobb är det inget fel på, kassör på ett byggföretag. Men arbetsplatsen!!! Ett familjeföretag med ca 20 anställda. Pappa = VD, Mamma = vice VD, Sonen = vice VD = *rysningar*!!! Började i juli förra året och blev i januari gravid så jag har ju inte så långt kvar till mamma ledigheten (är i v22+3). Fast just nu känns det j*vligt lååångt! Inget man gör duger, fast man får höra det av alla andra vad chefen har sagt! :,-( I sommar har dom lagt schema för mig v30 -->v33, 4 st 6dagars veckor!? Får man göra så, planera övertid i förväg? Under sommarn har vi HÖG belastning, och man vägrar dessutom ta in X-tra personal!!! Jag har sagt att jag inte kommer orka jobba så, men ingen bryr sig. Jag själv kommer ju att vara i v29-->v32, och det är först nu den senaste veckan som jag har börjat känna av graviditeten på "riktigt". Inte tror jag ju att det kommer att bli bättre?

Hmm vad "bladdrigt" det blev, var tvungen att skriva av mig lite.

Jag trivs inte heller på mitt jobb. Det beror mest på att jag har alldeles för lite att göra. Det e minst lika jobbigt som att ha det för stressigt. Sen e min chef inte den bästa. Men from nästa vecka har jag blivit lovad sjukskrivning 50% av min barnmorska pga av krpaltunnelsyndrom (domningar i händerna). Så det blir halvtid i 3 veckor och sen 4 veckors semester innan BF. Ska bli så gött
/cajsa

Jag vantrivs också på mitt jobb och har faktiskt pratat med facket om en uppsägning som jag kommer att lämna in idag eller i morgon.
Får en karens på 4 månader, men om företaget förkortar min uppsägningstid (har 3 mån) så klarar jag mig under den föräldraledigheten som jag har kvar och slipper då bli utan pengar och får börja stämpla.
Blev sjukskriven i slutet av min graviditet då jag vantrivdes (plus att det var stressigt) så mycket, att jag sprang på toa och kräktes flera gånger om dagen.

Vantrivs oxå... Eller, egentligen skulle jobbet vara rätt mysigt och trivsamt om jag bara trivdes med mina arbetskamrater. Det finns några som jag trivs med, men många gillar jag inte alls. Och så är lönen hopplöst dåligt så att man inte känner sig speciellt uppskattad trots att jag lägger ner min själ för att andra skall må bra. *suck*

Jag klarade faktiskt inte av att jobba. Pressen var för stor, kontrasten likaså och nu misstänker jag att jag drabbats av utmattningsdepression (naturligtvis inte pga jobbet men det var nog en utlösande faktor). Känner mig rätt låg som ni säkert förstår. Ska till läkare nästa vecka, får se om jag blir sjukskriven.