Han kan inte prata!!!!! Jag blir galen!

känner igen mig totalt i det du skriver

Så här gjorde jag och det funkade jättebra (i mitt nuvarande förhållande) : jag markerade verkligen var jag stod genom att jag lät honom veta att jag skulle vara borta två veckor (stack iväg på en charterresa med en kompis) och att det var den enda tid han fick på sig att tänka igenom och bestämma sig för hur han ville ha det för jag vägrade att gå igenom liknande samtal med honom igen, jag varnade honom om liknande samtal hände igen efter jag varit iväg så var det slut och han fick flytta ut för gott (har gjort liknande i ett annat samboförhållande och det slutade med att han var utflyttad när jag kom hem).

När jag kom tillbaka ville han prata och berättade att det var precis vad han behövde för att förstå att om inte vi fungerade tillsammans så fanns där inget förhållande och det ville han ju ha. Han hade bokat in en tid för parterapi och hade redan gått på en session själv hos en terapeut! Nu, sex år senare är vi gifta och har en son på snart två år och vi har en bra kommunikation numera.

Hoppas du tar tag i det här så att du blir lycklig, för det är det viktigaste i ditt liv!

Min man pratar inte heller gärna, inte om normala saker.
När det däremot gäller att kritisera, instruera och dominera...kan han öppna käften utan problem...!!!

Jag tror inte att man kan lära sig att prata...antingen gör man det, annars förblir de tysta. Jag har börjat ge upp hoppet om att kunna föra ett normalt samtal med min man, där inte bara jag ställer frågor...

Det där är en form av psykisk misshandel. Det är OERHÖRT STOR brist på respekt att vara tyst eller bara avbryta ett samtal.

jag har presis samma problem,slutade med att jag tog bebis o flyttade. han är fortfarande likadan. går inte att prata.alls. slutar bara med att man blir frustrerad o ledsen. så oerhört fult att få en lur slängd i örat när man försöker tala om hur man känner typ, nu börjas det ign klick,vränger o vrider på det tills det blir jag som är "jobbig" och tjatig. jag har gett pp idag kan jag säga. jag vill inte dela mitt liv med en man som inte kan ge omtanke. spelar ingen roll hur ologiskt mitt bteende må tyckas vara, att lyssna bara 5 minuter verkar vara jääävligt jobbigt så åt fandrens med honom!!

Ja, vad gör jag för fel??

Han säger att jag vill förändra honom och att det innebär att jag inte älskar honom som han ÄR. Det är hans argument mot att vägra ta till lite hjälp utifrån...t.ex. en kommunikationskurs....

Är det så att jag inte älskar honom alltså?? Jag tycker inte det....jag vet att jag älskar han, men vi ryker ju ihop när han sluter sig in i sin kokong!

oj känner att jag måste skriva nu. vi har levt särbo nu, men bott i lag ett kort tag. vi har gått framåt med kommunikationen, även om han varit precis som anonym tyst skrev. n är det så att för två år sedan var det misshandel i vårt förhållande. i min tredje relation hände det igen..

vi har fortsatt o jobbat på vår relation , han har oxå gått iterapi för detta... inget våld har varit sen dess. fast han gjort det mot flera av sina tidigare x. jag har inte bearbetat detta, nu i natt drömde jag om det igen...när jag tar upp det med han sa han att jag skulle åka därifrån o fundera hur jag vill ha det...

sparkar bakut så mycket det går.... jag undrar varför inte han försöker visa omtanke o stöd i ett sånt läge?
det är ju bara det som skulle kunna hjälpa mig vidare... men istället....flyr han...varför......

Ja, hur i all sin dar ska man förstå sig på deras beteende??

Som tjej pratar man gärna igenom och benar ut alla känslor....varför flyr dom och gömmer sig?? Är det så svårt att prata??

men vad fan, han säger att du inte älskar honom som han är? vrför är det så svårt för honom att offra sej till att prata en stund för att visa att han älskar dej då?
jag resonerade så här till mej sj igår, jag köper inte att han aldrig har nåt o säga längre, då är det helt enkelt så att han inte bryr sej,då brukar man inte göra det heller...... kanske e därför han aldrig kan prata om känslor,för att dom inte finns helt enkelt....så mycket man offrar sej för dom så kan man inte få så mycket som fem minuter av dom i ett samtal. nåt som kunnats skötas snyggare o redas ut på mindre en 1 minut om dom skött sina kort rätt, blir plötsligt till ett veckors långt bråk,där det till slut är JAG som blir anklagad från att startat det... nej fy säger jag... orka med ,nej tack.

Maria: Exakt!

Men han påstår att det är brist på kärlek ifrån MIG för att jag vill att han ska bli bättre på kommunikation! Ett låst läge!! Jag blir så less....han är så envis....

Han erkänner att han inte kan uttrycka känslor också....men han tycker att han blir bättre för varje dag....synd att det inte märks bara....hm!!

Hur länge ska man orka??? Är de flesta karlar så här?

Ibland undrar man om man måste bli lesbisk för att få en bra fungerande relation med bra kommunikation.....tjejer har sällan detta problem! Men tyvärr gillar jag killar....så hur löser man det.....puh!